Ett okränkbart självfokus som symptom på det liv vi valt, och de konsekvenser vi valt att inte bry oss om. Studentkrönikör Filippa Werner Sellbjer menar att selfien kan vara kulmen av vår egoistiska livsföring.
Självporträtt är inte längre ett konstnärens privilegium. För första gången i mänsklighetens historia kan gemene man fritt kommunicera med bild. En något lustig konsekvens av detta är att ordet ’selfie’ 2013 antogs till Svenska akademiens ordlista.
Vissa säger att selfiekulturen innebär en narcissismens renässans där fullt självfokus släpps igenom som socialt accepterat. Ett feminismens verktyg säger andra, då kvinnan nu kan porträttera sig precis som hon vill. Hur kvinnor och andra väljer att avbilda sig varierar, från självsexualisering med plastig perfektion till diskbänksrealism med valkar och finnig hy.
Självavbildning i sig är inte någonting nytt. Genom historien har många kända konstnärer ägnat sig åt självporträtt. Ett exempel är den nederländska konstnären Vincent Van Gogh som gjorde hela 43 stycken.
Men innan individualismens, eller mer negativt klingande egoismens, tidevarv hyllades inte den personliga säregenheten utan tvärt om samhörighet och yrkesidentitet. Hypotetiskt sett skulle 1800-talsflödet (om tekniken hade funnits) bestått av familjebilder och yrkesprestationer snarare än selfies.
Det kan tyckas vara befriande med ett hämningslöst självälskande i bild, fritt från jantelag och ”inte ska väl jag”. Alla söker vi bekräftelse och kärlek. Att låta sökandet komma ut ur lådan och visa sig i en mer direkt form är egentligen bara sunt.
Selfieboomen sker dock i samma tid som konsumtionen är skyhög trots varningar om klimathot och exploaterad arbetskraft. Boomen kan därför ses som en effekt av ett högkonsumtionssamhälle där shoppinglivsstilen inte skuldbeläggs trots negativa följder för andra.
Är då selfien kulmen av vår egoistiska livsföring? Ett okränkbart självfokus som symptom på det liv vi valt, och de konsekvenser vi valt att inte bry oss om.
Framtidens dom över vår selifeboom lär bli hård. När konsekvenserna av vår levnadsstandard drabbat planeten med sin fulla kraft, och eftervärlden ser tillbaka på oss som inte gjorde tillräckligt, kommer allt de ser vara konsumerande egoister med snygga filter.
