Avgående redaktörer som gjorde tappra försök att främst se på Lundagård som ett jobb. Arbetade nästan i skift men stönade unisont åt releasefester. Lärde känna medarbetarna och sina gränser och charmades en bit utanför de senare.
Tove: Solstrålig lundensare och miljövetarjournalist som spred trivsel och djurentusiasm på redaktionen – men vars molntäcken man ej ville hamna under. Fick omgiven av tidsoptimister och sjusovare ensam stå för ordningen bland redaktörerna. Inte alltid så tacksamt. Levde som kompensation ut sin rebelliska sida genom att sno muffins och kopieringspapper från borgens nedre regioner. Miljökämpade sig till Paris, tog sats till träningstest hemma och fick in doktoranderna i pappret. Brann för naturetern, medarbetare som ringer sina egna fotografer och pizzan Vegetariana. Granskade det kårerna och universitetet hävdade att de var bra på – möttes av ilska och gråt när hon avslöjade att det var föga. Hade efter detta plus tusen sena inlämningar från samma håll inte varma känslor för Lundastudenternas främsta representant. Upplevde det senare problemet även med sin pappersgranne, som hon samtidigt ofta förväxlades med. Känns dock igen på sina mycket kraftiga allergiska reaktioner mot drottningsholmska födslar – samt genom att erkänt vara den enda i trion med ett liv utanför jobbet.
Casper: Passionerad kalmarit samt statsvetare – ISCH. Hävdade bestämt att han var en mycket okomplicerad person som bara ville jobba och att avancemangtill kvällstidningarnas nyhetswebbar var hans enda drivkraft. Deklarerade sedan efter en månad att webbrattandet var dötrist, satt uppe hela natten och skrev porträtt och kulturtexter och framstod aldrig som så lycklig som när han fick en veckas semester. Bröt ny mark genom att frekventa pappret mer än någon tidigare gjort i hans position samt då han följde upp hårdgranskning av hal nation med att på fransk manér kampanja för den. Retades konstant av sina kollegor för sin unga ålder, vilket de fick äta upp när kårerna krönte honom till ”Snyggredaktören”. Fick webben att rulla snabbare och sedan långsammare än någonsin. Fyllde upp varje lucka med extraarbete, workshops och kvarg – men hann ändå ägna sig åt lite kulturaktiviteter. Backade Zara, pressbilder och röt till mot översitteri. Klarade inte av akademiker, duvor eller att skicka brev. Svag för manliga auktoriteter som till exempel sin företrädare, tidigare tekonologkårsordföranden och rektorn. Älskar dödshot mot universitetet.
Q kvad, med en blink åt Dolly Parton:
Att jobba elva till tjugotre
– Åh vad hände med rutiner!
Kårer flyr granskning
och bombhot händer sällan
Kollegorna sölar fram
och skrattar åt ens ålder
Tack Gud för knytkalas
och sittningssånger!
