Välkomna till Lund, en stad som en lokförare jag åkte med i vintras benämnde som ”Skånes pärla”. Jag vill också varmt välkomna er till stadens universitet, vilket är anledningen till er vistelse i staden. Ni ska nu börja er utbildning på ett av Sveriges äldsta läroverk.
Uppsala universitet må skryta och stoltsera; häckla och håna med att vara det äldsta universitetet, men vad säger det egentligen? Lund kan däremot stoltsera med att ha varit plats för nordens första högskola.
År 1438 grundades ett ”studium generale” i Lund där man kunde avlägga den lägsta akademiska graden
baccalaureus, dagens kandidatexamen. Det var cirka 40 år före universiteten i Uppsala och Köpenhamn grundades.
Ni har blivit antagna till ett universitet som huserat personer som Esaias Tegnér, Tage Erlander, Suzanne Osten och många fler. En snabb, wikipediaartad genomgång av universitets historia är nog ändå på sin plats.
Biskop Peder Winstrup hade en stark önskan om att anlägga ett universitet i Lund, och innan bläcket torkat på fredspapperna i Roskilde, framförde han denna önskan till Sveriges dåvarande kung. Karl X Gustav tvekade och dog innan Peders önskan blev verklighet.
Det blev det i stället under Karl XI förmyndarregering, den 19 december 1666. Den döptes till Regia Academia Carolina (Kungliga Karolinska Akademin) och bestod endast av fyra fakulteter. Teologiska, juridiska, medicinska och filosofiska.
Från början fanns inga lokaler till undervisning, men i slutet av 1600-talet donerade Karl XI Kungshuset i Lundagård till universitetet. Tillsammans med Liberiet, den lilla tegelbyggnaden vid domkyrkan, var Kungshuset de enda lokalerna för undervisning under 200 år.
Parken och området runt domkyrkan blev således universitetet hjärta vid tidpunkten. När även Universitetshuset och AF-borgen stod klara cementerades Lundagård som studenternas centrum.
Undervisning i Kungshuset bedrevs fram till den 11 juli 2014 då den sista föreläsningen i filosofi hölls. Den handlade om Platon, och troligen gjorde även den första det över 300 år tidigare.
När Lund nämns far tankarna oftast först till universitetet. Med sina 40 000 studenter ter det sig rimligt. Men stadens historia sträcker sig längre bak än 1666. Redan för 6000 år sedan fanns bosättningar här, och staden grundades omkring år 990.
Lund var en av Danmarks viktigaste städer under tidig medeltid och blev biskopssäte år 1060.
Under samma tid, runt tidigt 1100-tal, byggdes även domkyrkan. Staden hade då 3000-4000 invånare.
Senare tappade Lund betydelse då Malmö befästes som ärkebiskopens färjeläge för resor över Östersund, och när Lund blev svenskt efter freden i Roskilde 1658 var det en medelstor stad på cirka 1500 invånare.
Trots freden fortsatte krig att härja i Skåne. Under det skånska kriget mellan 1675-1679 lades undervisningen ned vid universitetet. Då var inte fler än ett tiotal studenter inskrivna.
I december 1676 utkämpades ett av de blodigaste slagen på nordisk mark, slaget vid Lund. Båda arméerna förlorade cirka 70 procent av sitt manskap. Sverige vann slaget, men danskarna kom tillbaka och intog staden senare.
1678 intog danskarna Lund och brände ungefär var fjärde gård. Kriget slutade med ett fredsfördrag bland ruinerna i Lund. Efter att flera professorer skrivit ett gemensamt brev till kungen återupptogs undervisningen.
I dag återfinns ett monument över slaget vid Lund i norra delen av staden. Det nuvarande har funnits där sedan 1920-talet.
Början på 1700-talet var slutet på den svenska stormaktstiden. Sverige var i krig och Lund drabbades hårt av både bränder och pest. Det var en hårt prövad stad som för en kort tid huserade den svenska kungen, Karl XII, i professor Hegerdts hus vid Södergatan.
Hela landet styrdes därmed från Lund och troligen planerade kungen sitt fälttåg mot Norge här.
För studenterna var denna tid inte heller någon höjdare. Studenter var under den tiden befriade från att bli utskrivna i armén, men kungen hade andra planer. Karl XII lät nämligen meddelande att de lättjefulla studenterna skulle tvångskommenderas till armén.
Studenterna förbereddes på att bli förhörda, men detta väckte en stark vrede bland studenterna, och efter kraftiga demonstrationer blev förslaget aldrig verklighet.
När ni har er första tenta och känner ångesten komma krypande, vilket den kommer att göra, så får ni tänka på den tentaångest dessa studenter skulle ha haft. I stället för en omtenta klockan 08:00 på en lördag var det fronten i Norge som väntade vid ett U.
Under 1700-talet kom det egentliga uppsvinget för universitetet. Nya lärostolar inrättades och allt fler började studera, om än fortfarande väldigt få med dagens mått. År 1749 var antalet runt 300. 1852 övertog staten det ekonomiska ansvaret för universitetet, först på 1880-talet fick kvinnorna möjlighe att studera.
Runt sekelskiftet år 1900 var antalet
studenter fortfarande lågt jämfört med i dag, cirka 1000.
Men universitets och stadens historia är inte enbart fylld med upplysta människor, kunskapstörstande studenter och krig.
Studenter har alltid stått för det nya, det radikala. Ibland för något positivt som social rättvisa och kvinnors rättigheter, men ibland något mörkare.
1930-talet var extremismens tid i Europa. I öst hade kommunismen sitt grepp, med Stalin som diktator. I västra Europa växte en annan extrem rörelse fram. Nazismen med partiet NSDAP i spetsen tog makten i Tyskland.
Efter kristallnatten 1938 tvingades tusentals judar på flykt. Nazisterna i Sverige startade en anti-flyktingkampanj kallad ”Mota Moses i grind” och på flera håll hölls omröstningar i den akademiska världen. På Akademiska föreningen i Lund röstade 724 studenter för en flyktingfientlig linje medan 342 röstade mot.
Det var inte bara studenterna som var främlingsfientliga. Två anatomiprofessorer vid namn Ivar Broman och Gaston Backman hade också, med dagens glasögon, väldigt tvivelaktiga relationer till Tyskland. Att studera rasbiologi och anatomiska skillnader mellan människor var på den tiden inget kontroversiellt och en bred majoritet av Sveriges politiker var för det rasbiologiska institutet i Uppsala.
Men för de två professorerna verkade inte studierna vara enbart vetenskapliga. Ivar Broman var en av initiativtagarna till den nazistiska föreningen Sverige-Tyskland” och även Gaston Backman var medlem där. Föreningens tidning var ett propagandaorgan för Hitlers Tyskland och han förekommer på idolbilder i tidningen. Det förekom även en hel del rasistiska uttalanden från Backman i sina böcker.
Det är en mörk fläck på en institution som ska stå för kunskap och utveckling; för studenter som ofta ses som landets framtid, men en fläck vi inte får tvätta bort och glömma.
Detta är vår historia. Den 19 december börjar universitetet fira sina 350 aktiva år. De åren har ni bakom er när ni sätter er i hörsalen. Nu är det er tur att skapa historia vid ett av Sveriges äldsta universitet.
