Jag lever med övertygelsen om att min status som ”ocool” på högstadiet övervägande var en konsekvens av mitt hjälmbärande vid cykelaktiviteter. Som den oerhört präktiga fjortonåring jag var knäppte jag varje morgon på hjälmen innan jag trampade iväg till skolan. Beteendet var förödande för min street-cred och är anledningen till en stor lucka i erfarenhet av tjuvrökande och annat tufft högstadiebeteende. Men allt det där låg bakom mig.
Tills jag kom ner hit.
Cykelhjälm i Melbourne har ingen åldersgräns, och ingen cyklist som vill undvika böter slipper undan denna dork-stämpel. Detta har skickat mig 8 år bakåt i tiden och än en gång transporterar jag mig runt med världens osexigaste huvudbonad som ständig accessoar. Jag hade inte ens vett nog att skaffa en cool skejtarhjälm, ni vet de som är formade som bowlingklot, utan har samma ”snabba” modell som mitt 14-åriga jag, vilket förvärrar den posttraumatiska stressen.
Men i Melbournes försvar ska tilläggas att hjälmen inte bara skyddar mot krosskador vid krasch. Den här tiden på året måste den cyklande delen av befolkningen oroa sig för ett annat hot. Skator, som i Sverige på sin höjd har ett rykte som småskurkar är här våldsbenägna huliganer som dagligen utsätter andra arter för brutala attacker. Enligt ganska osäkra källor rör det sig om överbeskyddande pappa-skator som under parningssäsongen blir lite extra ilskna (https://www.magpiealert.com/ ) och därför sticker ögonen ur ont anande cyklister. Hjälm, särskilt med kompletterande buntband, bör därmed inte lämnas hemma, även om du är lugn med att betala 984 kr i böter.
Om du inte satsar på en sexig bad boy-vibe inklusive en ögonlapp eller två.
