När Annika Norlin sjöng ”Fredrik” i konsertlokalen där avståndet mellan människorna för ovanlighetens skull var så pass att man kunde andas, kunde jag inte andas.
Hon var den hemliga artisten på Galagos fest på Pustervik i torsdags kväll. Ett fint välkomnande till Göteborg och Bokmässan, nästan i klass med samtalet om billigaste bärsen med den berusade mannen på spårvagnen dit.
När Annika Norlin sjöng ”Om det inte finns himmel, Fredrik, varför föddes man snäll, det här är mina armbågar Fredrik, jag ska vässa dem i kväll”, tänkte jag på mina torra armbågar och på att jag, som mamma, säger borde smörja in dem oftare.
Vi tog taxi hem några timmar efter den avslutande konserten till lägenheten vi fått låna över helgen. Jag satt i framsätet och pratade om taxiverksamheter i Sverige med den pigge chauffören, Marcus fick anstränga sig för att inte somna i baksätet.
Några timmars sömn senare åt vi en stadig frukost innan vi åkte till Svenska Mässan som ligger tre stationer bort. Dagen började med ett besök på presscentrum, innan vi lyssnade på poesi och spelade in vår första video. Efter tredje tagningen lät jag i alla fall i närheten av så smart som jag hade velat känna mig, och youtube-debuten var därmed ett faktum.
I ett hav av människor vars hjärtslag viskar ”böcker, böcker, böcker” flanerade vi omkring på jakt efter intressanta detaljer att sätta ord på. Det är värt att nämna de tusentals tygkassarna som delas ut. Det är värt att nämna tanterna i blommiga tunikorna vars närvaro kanske ändå är den som gör mässan möjlig överhuvudtaget.
Det första seminariet vi lyssnade på var när Anders Kompass, Pierre Schori, KG Hammar och Britt-Marie Mattson samtalade under rubriken ”FN och visselblåsaren som hamnade i kylan”. Intressant, aktuellt och plågsamt.
Under tiden skickar jag ett tweet och får ett nummer. Efter en halvtimme av nerver ringde jag ett samtal som ledde till ett annat samtal, som blir mitt nästa inlägg.
Vi gick från det samtalet till Glänta-festen och dans. Att mjukglassen på vägen hem inte var dagens höjdpunkt säger mycket.
Nu är dag två i full gång och jag har på mig mina finaste ”de måste ta mig på allvar”-byxor.
Fler uppdateringar kommer under dagen!
