Sådär, nu är vår andra bokmässadag i full gång. I skrivande stund sitter jag i presscentret, och jag gör mitt allra bästa för att se upptagen och viktig ut.
Jag är mätt och belåten – smäckte nyss i mig en caesarsallad under det att ordföranden för Gustav Fröding-sällskapet, en välartikulerad kostymklädd herre som doftade svagt av rakvatten och tallbarr (en härlig blandning), lade ut texten om den store och allt som oftast hospitaliserade poeten för mig och min studentjournalistikkollega – och Adonis, en annan populär poet, gick precis förbi. Han besvarade inte min vinkning, vilket är märkligt eftersom han vaktade min och Mirandas laptops i går när vi skulle ta en bild till bloggen. Jag trodde att jag betydde något för honom. Lärdom: lita aldrig på poeter. Lärdom: lita aldrig på någon.
Hursomhelst, om en liten stund ska vi röra oss bort till ett seminarium om pressfrihet, under vilket Theodor Kallifatides ska medverka. (Tack vare en heroisk insats från Mirandas sida lyckades vi styra upp en middag med honom i går, men eftersom Theodor är hennes hjälte och förebild överlåter jag åt henne att beskriva mötet. Han bjöd i alla fall på käket, vilket var trevligt. Det börjar bli lite tomt i ladorna. ) För några timmar sedan besökte vi ett annat samtal, som berörde frågor såsom ”är litteraturen farlig?” och ”vad är litteraturens uppgift?”, osv, osv. Medverkade gjorde Klas Östergren, Therese Bohman och Kristoffer Leandoer, och stämningen var fnittrig. Åsa Beckman modererade, och jag passade på att ställa några frågor till henne efteråt om litteraturens eventuella farlighet.
Varifrån kommer föreställningen om att läsning gör oss till bättre människor, som folk ofta ger uttryck för?
Det är ju en klassisk föreställning om litteraturen att den skulle visa den ideala människan, och de ideala tankarna. Det är egentligen en förromantisk tanke, som har existerat ända sedan antiken. Men från och med romantiken, och fram till i dag, har man snarare talat om att litteraturen ska vara originell, den ska vara kontroversiell, den ska vara subversiv och revolutionär. Det ingår kanske framför allt i modernismen att det ska vara så.
Och när exempelvis politiker påtalar att de tycker att man ska läsa mer, är inte säker på om det är för att de vill att vi ska bli goda människor. Utan man försöker nog allmänt få upp läsförståelsen.
Men är det så att läsning kan medföra negativa bieffekter?
Egentligen skulle jag säga att den inte kan medföra några negativa effekter över huvud taget.
Fast det finns väl ändå böcker, som man skulle kunna hävda har haft en viss negativ inverkan?
Absolut, det finns böcker som har haft ett negativt innehåll. Men man kan inte riktigt reglera en sådan sak. Boken är på det sättet bara en form, bara ett format. Och vad som finns mellan pärmarna, det skiljer sig alltid åt. Det är ett extremt bredd spektrum. Och det är klart att det ingår saker där som inte är bra. Men man kan inte censurera det.
Vilken bok skulle du säga har medfört flest negativa effekter för flest människor?
Hitlers Mein Kampf.
En klassiker på det området.
Ja.
Vilken bok skulle du säga har haft den menligaste effekten på dig personligen?
Då skulle jag säga att det var en barnbok som jag läste när jag var liten som heter Pingvinerna i Pingstad. Den skrämde livet ur mig. Den handlade om ett gäng pingviner som försökte bygga upp ett varuhus uppe vid Nordpolen. Den var fullkomligt skräckinjagande.
På vilket sätt?
Det var väldigt mörka bilder. Det var en pingvinpappa som byggde upp det här varuhuset, men så smälte hela bygget, och det var extremt ångestframkallande. Jag kan fortfarande komma ihåg de där bilderna.
De får dig fortfarande att vakna svettig om natten.
Ja, jag kan säga att jag hela mitt liv har försökt undkomma det här smältande varuhuset.
Men å andra sidan då, vilken bok har medfört de bästa effekterna för din del? Finns det någon bok som har gjort dig till en bättre människa?
Ja, då skulle jag säga att det är C.S. Lewis Häxan och Lejonet. När de går genom garderoben och kommer in i den här andra världen. Det är någonting med det som gör att varje gång jag tänker på hur de passerar pälsarna och kommer ut där, den förvandlingskänslan av att komma in i någonting öppet och okänt, den är helt fantastisk, och jag tycker att det är som en koncentration av vad läsning är. Det är metafor för läsning.
Om du fick varna Lundagårds läsekrets för en bok, vilken skulle det vara? Pingvinerna i Pingstad?
Ja, den ligger högt upp på min lista. Annars skulle jag inte varna för någon. Även om böckerna i fråga har ett otroligt obehagligt innehåll som får en att må dåligt har jag aldrig ångrat en bok som jag har läst.
Skulle du säga att du överlag har blivit en trevligare person genom läsningen?
Nej, jag har inte blivit trevligare. Men jag har lärt mig mer om andra människor, om hur det är i deras huvuden. Hur deras tankar och känsloliv ser ut.
Du har alltså blivit mer empatisk?
Ja, det har jag nog blivit.
