Både socialdemokratin och Rosa Luxemburg befann sig i periferin när vänsterns studentförbund bjöd in till samtal. Föreläsningen handlade främst om det kapitalistiska produktionssättet och det som Nina Björk kallar ”vänsterns favoritämne”, identitetspolitik.
– Vet folk här vem Rosa Luxemburg var? Knappt några svar, några ljumna hummanden.
Den uppspelta stämningen som nyss var verkar nu dela plats med en respekt för talaren. Ingen tar ton utan väntar på att hon ska fortsätta. Och det gör hon, Nina Björk börjar med att gå in på aktivisten, författaren och skribenten Rosa Luxemburgs liv. 280 studenter har samlats i Lux hörsal för att lyssna på Nina Björk när hon pratar om sin nya bok Drömmen om det röda – Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek.
Identitetspolitik
Via Rosa Luxemburg kommer Nina Björk in på det som hon ofta diskuterar och kritiserar: identitetspolitiken. Hon visar med exempel från hennes bok hur hon inte tycker att man kan använda sin egen identitet som utgångspunkt för ens politik.
– Alla älskar att prata om sociala konstruktioner idag men egentligen är klass den enda riktiga sociala konstruktionen. I vilket ekonomiskt system vi än lever i så kommer vi ha olika kön och olika utseenden. Det är ingenting vi kan ändra på. Men lever vi inte i ett klassamhälle så lever inga klasser vidare.
Klasser skapas inte av värderingar eller normer utan av det kapitalistiska produktionssättet, fortsätter Nina Björk.
– Värderingarna är ett symptom på klassamhället, att bara arbeta för att ta bort värderingarna ändrar ingenting i grunden.
Klassisk Marxism
Många nickar nu till Nina Björks polemik mot identitetspolitiken och stämningen är nästan lättad, sådär som när man får sig själv bekräftad. Hon går grundligt igenom de klassiska marxistiska tankarna om ekonomiska system och det kapitalistiska produktionssättet. Hela samtalet är väldigt retoriskt bra och pedagogiskt och Nina Björk är en van talare. Jag tänker att jag hoppas det är några här inne som är oinvigda i Marx så att det inte bara predikas för redan frälsta.
Mest skratt och uppsläppt stämning blir det när Nina Björk går in på ekonomiska kriser och hur de beskrivs.
– När det inte fanns bröd på hyllorna i Sovjet så sa man att det handlade om socialismen. När det är kris nu säger man aldrig att det handlar om kapitalismen.
Skämtsamt om kriser
Hon berättar att man historiskt har behandlat ekonomiska kriser som något vi står i vanmakt inför. Något som är utanför oss själva, som ett väder ungefär. Hon drar exempel från både Rosa Luxemburgs tid och nutiden vilket möts av allt större skrattsalvor från publiken.
– ”Mörka moln börjar nu dra över finansvärldens annars klara himmel”.
När publiken släpps in för att ställa frågor tar det först ett tag innan man börjar räcka upp handen. Efter några frågor om vänstern och klimathotet, Rosa Luxemburgs polemik mot reformisten Bernstein och om det finns några radikala vänstergrupperingar värda namnet idag (”kommer inte på några”) så frågar en kvinna:
– Är revolution eller reformation svaret? Eller hur får vi bort kapitalismen?
– Distinktionen mellan reformation och revolution är onödigt här eftersom man vill samma sak. Men idag finns det ingen reformism som vill ha socialism, det är väl det som är grejen, svarar Nina Björk på det och visar på en skeptisk syn på framtiden.
En pessimistisk Björk
Pessimismen visade hon även tidigare under kvällen när hon pratade om dagens socialdemokrati.
– Realismen har sånt stort försprång från utopin.
Två timmar av tankar från hennes bok verkar inte vara nog för de som kommit dit. Och när hon efteråt säljer de exemplar hon har med bildas en lång kö och de säljer snabbt slut.
Läkarstudenten Maja Björsne, 20, såg eventet på facebook och bestämde sig att gå – Nina Björk är en bra person. Jag tyckte att frågestunden i slutet gav ett djup på ett så stort ämne.
Linus Bohman, 24, pluggar sociologi och är just nu med i en studiecirkel där de läser Nina Björks förra bok ”Lyckliga i alla sina dagar”. – Det var på grund av den boken jag kom hit. Den boken har haft stor påverkan på mig. Jag tyckte hon var bra men lite disträ. Men hon är väldigt ödmjuk till skillnad från Marx uppläxande ton.
