För högt informationsflöde skapar stress, frustration, tidsförlust och reducerad produktivitet. Därför föreslår Lundagårds studentkrönikör Simon Appelqvist att du lämnar laddaren hemma.
Vi lever idag i ett informationssamhälle. Som studenter står vi mitt i dess epicentrum. I vår vardag försöker vi navigera i ett konstant flöde av information och inom forskningen beräknas detta flöde i enheten bit. Våra hjärnor registrerar drygt 11 miljoner bits/ sekund men vårt medvetande klarar endast av 40 bits/sekund. Det är en enorm flod av information där vi studenter försöker simma både med och mot strömmen. Vi ska använda oss av det men samtidigt försöka förhålla oss kritiska.
Detta informationsflöde genomsyrar min vardag dygnet runt. På morgonen vaknar jag av ett oavbrutet oväsen som försöker skrika liv i mig. När jag lyckats fumla av telefonens morgonorkester sätter jag på tv:n där SVT-gomorron redan är inne på sin andra sändningstimme. Efter att girigt halsat i mig kaffet galopperar jag nerför trapphuset. I takt till ett podcast-avsnitt skenar jag iväg till tåget där två alternativ går mig till mötes; låta avsnittet rulla eller läsa ett kapitel ur kurslitteraturen. Alltför ofta blir det tyvärr det förstnämnda alternativet.
Dagens föreläsning har pausuppehåll. Jag slingrar ner fingrarna i fickan och plockar upp telefonen. Översvämningar, mord, vänskapsnotiser, presidentval, ministeravhopp, likes och kommentarer. Mitt medvetande flyger ut i världen via den lilla skärmen. Plötsligt står någon lutandes över mig.
– Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi här?
Jag återkommer till den analoga verkligheten och inser att jag fortfarande sitter i en föreläsningssal tillsammans med 70 studenter. Därefter väntar självstudier med paus vartannat kapitel. Jag sluter ögonen men fickan vibrerar och jag dyker återigen ner i den digitala flodens forsande information.
Symptom på informationsöverflöd är stress, frustration, tidsförlust och reducerad produktivitet. Inte direkt något vi studenter välkomnar. Istället drunknar vi nästan i informationsfloden och jag önskar att jag kunde simma fram till dess kran, vrida av, och dra några djupa andetag.
Jag vet att denna text är ännu en våg som sköljer över och bidrar till att dränka dig. Därför kastar jag nu ut en livboj. Ta dig tid till reflektion eller bara njut av årets sista löv som i desperat självbevarelsedrift kämpar sig fast. Mitt tips: skaffa dig en begagnad telefon med begränsad batteritid. Laddaren får gärna ligga kvar hemma.
