Ovissheten i väntan på ett tentaresultat kan framstå som tortyr men varför föraktar vi idag ovissheten? Det frågar sig Lundagårds krönikör Jesper Hultin.
Väntan på ett tentaresultat är inte direkt en rolig upplevelse. Själv väntade jag på just ett sådant under den gångna veckan. Känslan av ovisshet åt upp mig fullständigt.
Idag är ovisshet någonting vi föraktar. Det är inte ofta vi lever i ovisshet. Med världen i våra fickor via internet behöver vi nästintill aldrig leva med det. Vill du veta vad Kroatiens president heter så kan du få reda på detta inom tio sekunder. Hon heter Kolinda Grabar-Kitarović, förresten (ja, jag googlade precis det där).
Jag tror dagens digitala samhälle har gjort oss allergiska mot ovisshet. Vi har blivit otåliga. Vi måste ständigt veta. Vi måste ständigt vara uppdaterade. Men jag tror det är på både gott och ont. Vi är idag medvetna om vår omvärld på ett sätt som vi inte varit tidigare. Vi, vanliga människor, kan veta så mycket mer än vad vi kunnat tidigare. Men, det har gjort oss beroende.
Likt att vara rädd för mörkret och vad som kan gömma sig i det är vi rädda för ovisshet och vad det döljer. Men ovisshet är inte skadligt. Det kan nog till och med vara bra att leva i ovisshet ibland. Det är nog bra att inte ständigt vara vetandes och uppdaterad. Ibland behöver vi vara care free. Det är dock en hårfin balansgång. Vi får inte bli ignoranta.
Vi kan nog aldrig vänja oss helt och hållet vid ovisshet. Men jag tror vi skulle kunna tolerera det på ett helt annat sätt om vi inte haft tillgång till internet i våra fickor under alla våra vakna timmar. Jag menar inte att digitaliseringen har all skuld, verkligen inte. Det finns antagligen en uppsjö av andra anledningar till varför människor inte tycker om ovisshet. Vad jag vill ha sagt är att digitaliseringen inte direkt hjälpt oss när det kommer till att bli mer toleranta mot det.
När jag väl såg resultatet på tentan så försvann all oro. Jag visste. Ovissheten försvann, och jag mådde genast bättre. Efter flera kvävande veckor kunde jag äntligen andas ut, fokusera på annat, och spendera otaliga fler timmar på att vara uppkopplad.
