Hur långt får man egentligen gå i konstens och vetenskapens namn?
Varje utbildning har moment som sticker ut lite mer än andra. Något som lämnar avtryck och stannar kvar.
På psykologprogrammet är ”externatet” ett sådant moment. Vissa kallar det för ”Det mest lärorika under hela programmet” – andra vittnar om erfarenheter förknippade med stort obehag, där sådant som skambeläggning, sexism, och nedtystning från lärarnas sida varit frekvent.
För Teaterhögskolans studenter sticker en workshop som hölls av en världskänd konstnär ut. Hennes möte med teaterstudenterna ledde till splittring, psykologsamtal och sjukskrivningar.
Att arbeta i grupp kan skapa starka reaktioner. Det är en stor del av mångas studier och inte sällan en kluven upplevelse. Frågan är till vilket pris gruppövningarna ska hållas.
_____
Kursmomentet som kallas ”externatet” har funnits på psykologprogrammet i Lund sedan 1980-talet och grunden för momentet vilar på en metod som kallas Tavistockmetoden.
Tavistockmetoden föddes i efterkrigstidens England och en av dess mest tongivande forskare var Wilfred Bion. På samma sätt som en psykolog kan utforska en individs omedvetna, funderade Bion på om det var möjligt att bedriva motsvarande arbete med en grupp. Och i sådana fall hur?
Wilfred Bion kom fram till att det finns omedvetna processer i en grupp som kan påverka gruppens arbete. Genom att synliggöra processerna blir det enklare att fokusera på de uppgifter gruppen egentligen ska utföra.
Hur metoden används i praktiken varierar dock.
Vid psykologprogrammet i Lund träffas studenter på termin sju i grupper under två heldagar. Med hjälp av fem till sex konsulter försöker de upptäcka sådant som finns outtalat i gruppen: spänningar, makt och begär.
Studentgrupperna får under ledning av en konsult utföra olika uppgifter med vaga ramar, som att ”välja en ledare”. En av konsulterna leder arbetet, och ska se till så att alla gör uppgiften de tilldelats. I förhållande till studenterna innebär det att jobba med tolkningar och hypoteser. Ledaren kommenterar vad hen tror pågår mellan studenterna, ofta i metaforer, och interagerar med deltagarna som samtalar under ganska fria former.
Lundagård har varit i kontakt med flera personer som deltagit i externatet och som vill vara anonyma. De vill inte att detaljer om vad som hänt publiceras eftersom det kan kopplas till specifika kursgrupper.
I intervjuerna berättar studenterna att externatledaren förlöjligat studenter, hånskrattat åt vad de sagt, och avfärdat kritik mot sitt eget beteende.
I en enkät som Lundagård skickat ut till de 101 studenter som i skrivande stund är inskrivna i klasser som slutfört externatet, har 72 personer besvarat enkäten.
Över tjugo procent anser att de blivit orättvist bemötta och tycker att momentet fungerat dåligt. En återkommande upplevelse är bruket av härskartekniker från konsulternas sida. Bland annat märks att 39 procent upplevt att de påförts skuld och skam. Förekomsten av sexism har noterats av drygt 11 procent. En fjärdedel har haft svårigheter att säga emot konsulter och göra sin åsikt hörd.
Parallellt finns ett brett stöd för externatet. Nära 80 procent är nöjda med kursen, och en återkommande kommentar är att externatet varit det mest givande under hela utbildningen.
Chris är en av studenterna som slutfört externatet. Hen berättar att sexism förekom och ger flera exempel på hur kvinnliga studenters utseenden kommenterades av externatledaren. Chris bekräftar även bruket av härskartekniker.
– Folk försökte uttrycka sig på rätt sätt men blev ofta förminskade. Det tystade och skapade en rädsla för att göra fel, säger hen.
Studierektorn på Institutionen för psykologi, Martin Wolgast, och Bengt Brattgård, kursansvarig, understryker att en viktig del av momentet är att synliggöra förekomsten av svåra känslor, och att det till viss del kan förklara enkätsvaren.
En person som regelbundet anordnar konferenser med utgångspunkt i Tavistockmetoden är Magnus Larsson. Även han understryker vikten av att svåra känslor ska få finnas. Emellertid finns nyanser som är viktiga att bära med sig.
– Uppgiften för ledaren och staben är inte att skapa en behaglig upplevelse. Det är inte att ta bort ångest, utan att utforska den. Görs detta adekvat ska varken skuld eller skam påföras, däremot synliggöras. Det kräver empati. Man kan inte utforska kallt, utan det måste göras med omsorg, säger Magnus Larsson, ordförande i Arbetsgruppen för studier av ledarskap och organisation (AGSLO).
Studenterna som intervjuats och besvarat enkäten menar dock att de just påförts skuld och skam, samt utsatts för förlöjligande kommentarer.
– Har vi gjort fel så erkänner vi det. Det här är inget som man ska förvänta sig att bli utsatt för. Det är inget som är okej med sexism, eller att behandla folk respektlöst, säger Bengt Brattgård.
När det kommer till sexism menar Brattgård att det finns en koppling mellan Tavistockmetoden och psykoanalys, där den sistnämnda ibland med rätta kritiserats för att sexualisera mänskliga relationer. Vad externatet ska göra är snarare att synliggöra laddningar.
– Jag är helt öppen för att det kan ha funnits konsulter som fallit tillbaka i ett alltför traditionellt sätt att analysera, där allt handlar om attraktion mellan män och kvinnor. Att frigöra sig från ett omodernt sätt att se på sexualitet, där finns det en utmaning, säger Bengt Brattgård.
_____
I mars 2015 slogs en kil in i vardagen hos flera studenter vid Teaterhögskolan i Malmö. Det var de oförberedda på när de av skolan fick höra att de skulle medverka i en workshop på Inkonst ledd av konstnären Ann Liv Young, i samband med att hon spelade upp sin föreställning Elektra i Malmö.
Anja Grim och Martin Bengtsson, studenter vi Dramatikerutbildningen, deltog frivilligt i workshopen. Men för merparten av studenterna var workshopen obligatorisk. På plats fanns också en lärare.
Studenterna satte sig längst fram på läktaren. Framför dem, uppe på scengolvet, stod Ann Liv Young flankerad av två assistenter – den ena klädd i spansk tangoklänning, den andra som amerikansk aerobicinstruktör.
Ann Liv Young började med att säga att det skulle bli en intensiv dag.
– Innan vi började frågade hon om det var något hon behövde känna till. Om vi gick på mediciner eller liknande, säger Anja Grim.
– En person sa att hon var suicidal för några år sedan och hade gått på antidepressiva. En kille sa att han tog medicin mot panikångest.
Worskhoppen inleddes med fysiska övningar och improvisationer och efter de inledande övningarna meddelade Young att de som ville fick lämna lokalen. Därefter satte hon på sig en peruk.
– Jag har i efterhand tänkt på att den peruken var ganska viktigt, det var som en nyckelgrej, säger Martin Bengtsson.
– Efter det drog det igång.
I samma stund Ann Liv Young tog på sig peruken blev hon karaktären ”Sherry”.
Vad som därefter hände hade en mycket stark inverkan på Teaterhögskolans elever. Det ledde till splittring bland klasskamrater, efterföljande psykologsamtal och sjukskrivningar.
Anja Grim kallar det för att ”spela ut människor mot varandra”. Martin Bengtsson beskriver det såhär:
– Hon började rota i relationerna och konflikterna i gruppen. Om det fanns sexual tension. Någon fick dansa, en annan gå upp och göra performance eller svara på frågor. Om någon inte ville ifrågasattes de. Hon drog det väldigt långt.
I praktiken innebar det att Sherry frågade ut studenterna om sådant som sexuell läggning, identitet, sexualitet, familj och beroenden. Flera berördes illa av frågorna. Inte en enda gång ingrep läraren.
Anja Grim berördes starkt, och började efter ett tag att gråta. Hon upplevde att Ann Liv Young trakasserade henne på grund av det.
Efter att ha varit på workshopen i fyra timmar gick Anja och när hon lämnade lokalen blev hon utskrattad av Young. Anja fick i efterhand veta att Young fortsatt håna henne efter att hon gått. Young fick därefter en annan person att börja gråta, och en tjej att säga att hennes lesbiskhet berodde på problem med privatliv och uppväxt.
Istället för att hjälpa sina vänner uppger Martin Bengtsson att solidariteten försvann. Det blev viktigare att hålla sig väl med Sherry och att ”klara av det”.
Karaktären Sherry skapades inte för workshopen med Teaterhögskolans studenter. Hon har varit verksam sedan 2007.
I ett videoklipp från World Psychiatric Conference i Madrid 2014 filmas Sherry när hon går till mer eller mindre verbala angrepp mot olika personer. Konferensen riktar sig till människor inom psykiatri. Flera deltagare blir illa berörda och en kvinna i publiken undrar om Sherry ”ever been punched in the face”.
New York Times har kallat Ann Liv Young för ”one of the most daring artists of her generation”, och inför att Elektra sattes upp i Malmö beskrev Kulturcentralen henne som en internationell storhet vars ”publikkontakt har jämförts med den amerikanska regeringens behandling av fångarna på Guantánamo”.
Ann Liv Young är baserad i New York. När hon per telefon får höra hur teaterstudenterna reagerade i efterhand blir hon inte förvånad. Hon säger att människor ofta bär på obearbetade känslor och att hennes frågor är utmanande.
– Mitt mål är inte att få människor att börja gråta. Men om de gråter, är inte det bra? Ibland blir man ledsen av att bli hjälpt. Det beror inte på mina frågor, utan på vad som redan finns under deras hud. Sherry fick det bara att komma ut, vilket är fantastiskt, säger Ann Liv Young.
Efter workshopen diskuteras det aktivt vilka föreläsare som tas in och vad som ska vara obligatoriskt. Teaterhögskolans rektor, Anna Lyrevik, anser att läraren som deltog hanterade situationen bra.
– Studenterna ombads läsa på inför, och läraren sa att hon deltog på lika villkor. I efterhand följde läraren upp och såg till så att det inte fanns några följdverkningar, säger Anna Lyrevik.
Om workshopen var godtagbar i sin utformning kommenterar hon inte.
– Jag tänker såhär: det var ett konstverk, och vi har yttrandefrihet. Alla visste att de fick gå när de ville, och det är inte min sak att säga något om Ann Liv Youngs konst, säger Anna Lyrevik.
Martin säger att han snabbt började se workshopen som ett konstverk. Den hårda tonen och assistenternas kläder gjorde att det ”kickade in en breschtiansk distans” i honom, som gjorde det möjligt att filtrera vad Young sa.
Han återkommer till skillnaden mellan att vara närvarande som konstnär och människa. Som människa förstår han att att workshopen var påfrestande. Som konstnär tyckte han det var givande.
– Jag tänker att den utforskade gränsdragningen mellan autenticitet och fiktion, konst och psykologi, samt vårt eget förhållande till auktoriteter, säger Martin.
Anja Grim svarar blank nej på frågan om det fanns något positivt med workshopen. En vänskap sköts i sank och hennes psykiska välmående sattes på spel på ett sätt som hon tycker var oansvarigt.
– Jag tycker fortfarande att det var extremt farligt att vi inte tilläts ha våra egna gränser. De vardagliga spelreglerna sattes ur spel, och istället fanns en auktoritet som bestämde vilken maktordning som skulle finnas. Det blev odemokratiskt.
_____
Under årens lopp har formerna för psykologernas ”externat” varit under konstant omförhandling, och hur det praktiserats har varierat. Längden på momentet har skiftat, det har gått under olika namn, hållits på dagtid och involverat övernattning.
I början av 2000-talet ansågs arbets- och organisationspsykologin vid psykologprogrammet vara alltför fragmenterad. Momenten låg utspridda över flera terminer och det fanns en vilja att hålla samman allt bättre.
Externatet var ett arv som förvaltades när utbildningen gjordes om. Upplägget som det ser ut nu naglades till stora delar fast, även om kursen också förändrats sedan dess.
Magnus Larsson var fram till 2008 anställd vid universitetet och var under en period ansvarig för kursen som rymde dåtidens externat.
När han hör hur det fungerar idag blir han fundersam. En sak som gör honom brydd är examineringen. När han tillfrågas om studenter tidigare betygsattes för sin medverkan på externatet svävar han inte på målet.
– Absolut inte. Det var aldrig någon bedömning. Att göra det är i princip omöjligt.
Efter en kort paus lägger han in en brasklapp. Dock utan större övertygelse:
– Eller det kanske man kan göra, men det blir ju väldigt konstigt.
Tidigare fick studenter använda erfarenheter från externatet som input i en annan organisatorisk erfarenhet. Idag är examinationen skriftlig och muntlig. För att bli godkänd ska studenten göra en självutvärdering, och vid examination tas bland annat hänsyn till om studenten presterar ”djup och realism i bedömningen av den egna utvecklingen”.
Flera studenter ställer sig frågande till vad det innebär. Så även Magnus Larsson.
– Inom ramarna för AGSLO skulle vi aldrig göra en konferens med syftet att få till personlig utveckling. Det analytiska objektet är aldrig en person. Utan det är det sociala systemet. Som en biprodukt kommer jag lära mig något om mig själv, men det är inte uppgiften.
Han fortsätter:
– Jag hade varit väldigt fundersam över en värdering som handlade om att någon ska utvecklas som person. På vilket sätt är det ett lärandemål? Alltså helt sakligt: Vilken kunskap pratar vi om?
Studenterna har också uttryckt skepsis över att externatets konsulter är de som betygsätter deras självutvärdering. Det riskerar att utveckla en speciell form av relation mellan studenter och ledaren, som förbiser utforskandet av gruppen.
– Det blev en viktig grej att bli godkänd av honom som person. Det var ganska tydligt vilka som fick hans uppmärksamhet. De som tidigt pratade mycket fick beröm medan de som ifrågasatte honom blev sågade vid fotknölarna, säger en student.
Martin Wolgast, studierektor vid psykologprogrammet, tror att det finns poänger i att examinatorn också är delaktig under externatet. Det skapar möjligheter för studenter och konsulter att mötas efteråt och avdramatisera samt reflektera över upplevelsen. Han har förståelse för att det är ett utmanande moment, men tycker att det är en del av poängen.
Att gå utanför bekvämlighetszoner tillhör av lärandeprocessen. Martin Wolgast anser därför inte att det är konstigt att examinationen delvis fokuserar på studenternas personliga utveckling.
– Det finns examensmål i högskoleförordningen som handlar om att psykologer fortlöpande ska utveckla självkännedom och empatisk förmåga. Det finns också delar i andra moment som handlar om ens egen utveckling, säger Martin Wolgast.
_____
Not. Erfarenheterna som psykolog- och teaterstudenterna haft ska inte jämföras. I ena fallet har en vedertagen metod använts för att synliggöra grupprocesser. Enskilda externatkonsulter kan ha missbrukat sin position, men i grunden erbjuder Tavistockmetoden ramar och etik i mötet med människor. I Teaterhögskolans workshop stod en konstnär i centrum. Den makt hon utövade på gruppen var psykologisk, men i avsaknad av vedertagen metod och etik.
Artikeln har ändrats i efterhand.
