En anonym före detta spion vid namn ”Will”. Uppvisning av en mystisk buggningsapparat och skämtsamma anekdoter om livet i ”det godas” tjänst. Onsdagens UPF-föreläsning kan ha varit den underligaste någonsin.
Strax över hundra personer hade samlats i café Athen för att ta del av onsdagens föreläsning. På Utrikespolitiska föreningens (UPFs) Facebooksida hade den utannonserats som en föreläsning om ”Diplomati och spioneri”. Vem som skulle hålla i föreläsningen var däremot hemligt.
Det visar sig att mannen de bjudit in som talare kallade sig själv för ”Will” och påstod att han jobbat åtta år som spion för en av västvärldens största underrättelsetjänster.
Efter att ha gått igenom organisationens struktur i stora drag berättar ”Will” om hur han blev värvad och vilka tester han var tvungen att genomgå för att bli antagen.
– I was out of luck really, and then I saw this ad… ”Do you like to travel?” and I thought that yes I do. And so I replied, säger ”Will”.
Han går några av de tekniker spioner använt sig av tidigare och vilka man använder sig av idag för att få tillgång till och förmedla vidare känslig information.
”Will” både ser ut och låter som en person tagen ur en film. En kille med ett trassligt förflutet som staten fick ordning på, och som efter avslutad tjänst kommit ut på andra sidan som en ny och ansvarsfull person. Redo att göra karriär inom den privata sektorn.
Han pratar relativt öppet om problematiken med ett liv som spion. Om hur svårt det var att få relationer med familj och flickvänner att fungera när man ständigt är på resande fot och ofta okontaktbar. Han berättar om hur han levde i en lögn (även om han inte vill använda just det ordet) och hur han fortfarande tycker att det känns obekvämt att berätta sanningen om vad han sysslat med.
Enligt honom själv påverkas han fortfarande dagligen av sitt liv i allmänhetens tjänst. Han iakttar människor på ett annat sätt och undviker stora folksamlingar, han tänker på vilka samtal som kan avlyssnas och han har helt slutat att följa med i medias nyhetsrapportering.
– Vad man ser på nyheterna har ändå ingenting att göra med vad som egentligen pågår, avslutar ”Will”.
När jag lämnar föreläsningen känner jag mig oerhört konfunderad. Hur mycket av det som ”Will” berättat är sant? Är han ens den han utger sig för att vara? Och varför har han i sådant fall valt att prata så öppet om sitt liv? Frågor som med största sannolikhet är omöjliga att få svar på utan att själv bli spion.
Men å andra sidan var det kanske just det som var syftet med föreläsningen? Att värva nya spioner?
