Psykiska sjukdomar utan definitiva syndabockar prioriteras just nu bort till förmån för sjukdomar med bättre clickbait-förmåga.
Carrie Fisher, rymdprinsessa och mentalhälsoförespråkare lämnade Tellus i slutet av december. Mest känd som prinsessan Leia från Star Wars, men också som en framträdande personlighet när det kom till att prata om psykisk ohälsa i det offentliga rummet.
Efter hennes bortgång är psykisk ohälsa på mångas läppar. Än så länge håller det i sig. I Sverige står idag utmattningssyndrom högt upp på medias agendor och publicitet och kunskapsspridning är ett mycket bra sätt att minska stigma. Sveriges rapportering gör däremot Carrie Fishers arbete en otjänst.
För trots den omfångsrika nyhetsrapporteringen om utmattningssyndrom är den bara en fis i rymden. Den kommer inte minska stigmat kring psykisk ohälsa i stort. Stressdrevets behov av syndabockar förhindrar detta. För nyheternas gemensamma nämnare är just syndabockar: jobbet, familjen, livspusslet. Utan dessa gemensamma ”fiender” skulle media onekligen vara mindre intresserade. För utan en fiende skulle den klassiska historien om det onda och det goda falla platt. Vilket i sin tur skulle riskera att göra artiklarna alltför komplicerade och mindre klickvänliga.
Medias urval av psykiska sjukdomar är på tok för snävt. Psykiska sjukdomar utan definitiva syndabockar prioriteras just nu bort till förmån för sjukdomar med bättre clickbait-förmåga. En artikel om hur en arbetsplats ledde till en individs utmattningssyndrom ställs emot en informativ artikel om schizofreni. Vilken av dem kommer publiceras? Medierapporteringen som den ser ut idag kommer inte kunna minska stigmat.
Carrie Fisher använde sitt kändisskap för att minska stigmatiseringen av psykiska sjukdomar. När sorgen över hennes död lagt sig behöver vi fortsätta avstigmatisera det. Då kan vi inte endast skrapa på ytan och nämna relaterbart clickbait-material. För likt ett barn som inte vill äta sina grönsaker måste vi göra det vi helst vill slippa. Vi måste prata om många fler psykiska sjukdomar. Det kommer inte vara roligt eller spännande, men vi kommer ha nytta av det i framtiden. Om vi inte för det för oss själva kan vi göra det för Carrie.
