Kränkthet kan vara ett sätt att fly från ansvar – och unga människor måste inse att de har begränsningar. Det var några av lärdomarna när etiklektorn och debattören Ann Heberlein föreläste för studentföreningen Ateneum på torsdagskvällen.
Ann Heberlein är en av Lunds universitets kändisakademiker. Till vardags arbetar hon som lektor i etik vid Centrum för Religionsvetenskap och Teologi, men kanske är hon mer känd som frispråkig debattör. Hon har bland annat skrivit flera böcker samt en mängd kolumner i Sydsvenskan och Expressen.
Heberleins kanske mest kända bok heter Det var inte mitt fel: Om konsten att ta ansvar (2008). Och det var just ansvar, rättigheter och skyldigheter som stod i centrum när hon på torsdagskvällen föreläste för den borgerliga studentföreningen Ateneum på Gloria’s Sportbar i Lund.
I dagens samhälle finns en utbredd ovilja att ta ansvar för egna val, menar Heberlein. Som exempel tog hon upp flera episoder ur sitt eget liv. Bland annat hur två studenter, en man och en kvinna, båda skyllt sina dåliga tentaresultat på att rättningen varit könsdiskriminerande.
De ville därför anmäla Ann Heberlein, som var examinator på tentan, till institutionens prefekt.
– Men då visste ju i alla fall prefekten att jag var lika orättvis mot alla. Dagens studenter är väldigt uppmärksamma på sina rättigheter, vilket är bra. Men det vore ännu bättre om de insåg att de också har skyldigheter, säger Ann Heberlein.
Svenskar gillar solidaritet
Under 2016 var ”svenska värderingar” ett omdebatterat ämne i den politiska debatten. Ann Heberlein har sin uppfattning klar.
– För mig som jobbar med just etik och värderingar var det stundtals surrealistiskt att följa diskussionen, där vissa på allvar hävdade att det inte finns några svenska värderingar. För mig är det helt självklart att det gör det, säger Ann Heberlein.
Som exempel på grundläggande värderingar i det svenska samhället tog hon upp solidaritet – att svenskar har en grundläggande instinkt att hjälpa varandra och även vill hjälpa andra länder. Men även plikt och arbetsmoral har en central roll i den svenska mentaliteten, menade Ann Heberlein.
– Att det är så har vi tyvärr misslyckats med att förmedla till många av dem som kommer till Sverige, säger hon.
Ann Heberlein passade även på att ge sig in i frågan om utländska barnäktenskaps giltighet i Sverige som just nu debatteras i riksdagen. Att sådana äktenskap i dag under vissa förutsättningar accepteras i Sverige tycker hon är förkastligt.
– Femtonåringar ska inte vara gifta eller gravida, oavsett om de kommer från Syrien. Femtonåringar ska hångla, tramsa och vara barn. Samma rättigheter måste gälla för alla, säger Ann Heberlein.
”Kastar du sten ska du straffas”
Den kränkthetskultur Ann Heberlein menar har fått breda ut sig tror hon kan bekämpas på flera sätt. Bland annat måste vi låta yngre människor inse att de har begränsningar. Annars kan kraschen med verkligheten bli hård.
– Min sons mellanstadielärare vägrade rätta hans många stavfel eftersom det ”hämmade kreativiteten”. Det blir problematiskt på sikt. Undersökningar visar att arbetsgivare lägger liten vikt vid saker som kreativitet och kommunikation. De vill ha pålitligt folk som kommer i tid och följer instruktioner, vilket de saknar bland dagens ungdomar, säger Ann Heberlein.
Enligt henne visar flera studier att den starka tillit som länge funnits i Sverige både mellan människor och i förhållande till myndigheter nu håller på att försvagas. Även här måste krav och personligt ansvar få spela en större roll, menar Ann Heberlein.
– Den som kastar sten på en brandbil måste bli straffad. Även om det är synd om dig, vilket det kanske är, säger Ann Heberlein.
Hon hävdar också att det måste ställas samma moraliska krav på alla, även på dem som haft en tuff uppväxt eller kommer från fattiga hemförhållanden. Annars blir det en sorts underkännande av dessa personer som människor, trots att de inte har en sämre moralisk kompass än andra.
– Det är ett svek att inte protestera när någon beter sig illa. För när vi säger ”det du gjorde var fel” säger vi indirekt att ”du kan faktiskt bättre”. Att inte säga någonting är det verkligt omoraliska, säger Ann Heberlein.
