Världens första krigsbrottsdom för förintelse av kulturarv har fallit. Beri Zangana skriver om vad detta innebär för synen på kulturarv och krigsförbrytelser.
Domkyrkan i Lund står i spillror. Av byggnaden som sedan 1100-talet varit en symbol för staden står endast rester kvar. Fortsätter man sedan längre upp förbi Lundagård, har universitetsbiblioteket försatts i brand av fundamentalister, vars mål är att förstöra det som inte passar in i deras världsbild och slå emot människans själ.
Ni som läser detta kan vara lugna – det otänkbara har inte inträffat i Lund. Däremot inträffade det i Mali förra året, och det sker just nu i Irak och Syrien. År 2012 förstörde en islamist vid namn Ahmad al-Faqi kulturarvshistoriska och kulturella monument i Timbuktu, Malis huvudstad. I september 2016 dömdes han för krigsbrott, för förstörelsen. En på många sätt unik dom, och en klocka som ringde för att påminna världen om vilken betydelse våra kulturarv besitter.
Mats Djurberg, UNESCO Sveriges generalsekreterare, ser domen som alldeles särskilt viktigt. Att förstörelsen av kulturarv numera bedöms som krigsbrott tror han kommer få en djup inverkan på längre sikt.
– De som begår den här typen av brott ska inte längre gå ostraffade därifrån, säger Mats Djurberg.
När UNESCO 1972 införde Världsarvskonventionen var det med målet att nya instrument skulle upprättas för att skydda kultur- och naturarv.
Kulturarv är särskilt viktiga i utformningen och vidmakthållandet av olika folkgruppers kulturella, etniska, politiska och religiösa identiteter. I traditionell bemärkelse syftar kulturarv framförallt på materiella ting såsom byggnader och monument. När dessa förstörs suddas även delar av den berörda folkgruppens identitet ut. Enligt UNESCO har begreppet kommit att få en bredare betydelse, som även rymmer immateriella ting som språk, traditioner och muntlig historia, som samhällen använder för att olika kulturer ska leva vidare.
När IS förstör kulturarv förstör man samtidigt det som håller ihop ett samhälle
I samband med att det Syriska inbördeskriget bröt ut under 2011 blev diskussionen om kulturarv i krig och konflikter återigen högaktuell. Terrorsekten Islamiska staten har satt skräck i en hel värld och deras framfart har inneburit att flera kulturella föremål har gjorts till måltavlor och sedermera förstörts.
– När IS förstör kulturarv förstör man samtidigt det som håller ihop ett samhälle med målet att slå emot människans själ, säger Mats Djurberg.
Att kulturarv förstörs i krig och konflikter är inte något nytt. Den förstörelse av kulturarv som skedde under exempelvis Första- och Andra världskriget och Balkankrigen är väldokumenterad. I forskningsöversikten ”Kulturarv i krig och konflikt – En forskningsöversikt”, som tagits fram av Riksantikvarieämbetet, belyses den pågående situationen i östra Medelhavsområdet, vilken ännu inte har studerats tillräckligt djupgående, enligt rapportförfattarna. Särskilt fokus läggs på hur kulturarvet kan bevaras och skyddas i krig.
I forskningsöversikten exemplifieras även hur förstörandet av kulturarv används i propagandasammanhang, i vilka ideologiskt och religiöst laddade föremål används för att sända politiska budskap till omvärlden.
I den antika staden Palmyra i Syrien, som varit bebodd sedan förhistorisk tid, har varit särskilt utsatt för detta. Bland annat stod det historiska Baalshamintemplet, som togs upp på UNESCO:s lista över världsarv 1980, i ruiner efter att IS hade placerat ut flera sprängmedel i templet och sprängt det. I december hade IS åter erövrat staden efter att den befriats i mars förra året.
Detta togs upp i utställningen Palmyra – Historien om ett kulturarv som visats på Medelhavsmuseet i Stockholm sedan förra året. Syftet med utställningen är att belysa allmänheten om Palmyras unika och historiska kultur som just nu håller på att förstöras.
USA-ledda koalitioner har sedan i höstas försökt återinta Mosul, Iraks nästa största stad. Vid sidan om den mängd människoliv som stadens befolkning har fått se gå till spillo, så har minoritetsgrupper, bland annat assyrier och yazidier, fått se en systematisk förstörelse av sina kulturarv.
Som en följd av detta startade UNESCO kampanjen ”Unite4Heritage”, en reaktion mot förstörelsen av kulturarvet i Irak och Syrien. Målet är att använda plattformar som sociala medier för att lyfta fram och slå vakt om kulturarv och kulturell mångfald runt om i världen.
Vid sidan om den mängd människoliv som stadens befolkning har fått se gå till spillo, så har minoritetsgrupper, bland annat assyrier och yazidier, fått se en systematisk förstörelse av sina kulturarv.
Betydelsen av kulturarv synliggörs när våra kollektiva monument står inför hot och förstörelse. Inte minst eftersom synen på kulturarv samspelar med människans behov av att bekräfta sin egen identitet. Någonstans åligger oss ett gemensamt ansvar för att bevara världens kulturarv och när dessa riskerar att förstöras måste vi agera på en global nivå för att skydda dem. Det här är något som vi alla berörs av.
Som det globala ansvar Sverige, såväl som andra länder har påminns vi i krigssituationer om hur viktigt det är att rädda kulturarvet. I fredstid, där förstörelsen av kulturarv inte sker, är det lättare att inte lägga lika stor vikt på vad kulturarvet faktiskt betyder. I Sverige är det lättare att fokusera på det praktiska användningen än det kulturella värdet av viktiga monument eller byggnader, som till exempel domkyrkan.
Som Mats Djurberg sa så behöver diskussionen om förstörelse av kulturarv lyftas till en högre nivå. Enligt honom så läggs fokus inom kulturbranschen oftast på objekt och mindre på människor. För att återigen föreställa oss scenariot, där Domkyrkan eller andra betydelsefulla platser i Sverige utplånas berör det inte enbart människor i Lund eller resten av landet, utan alla de som värnar om platser eller monument som människan kan identifiera sig med.
Artikeln har uppdaterats.
