Kufiska navelskådare, världsförbättrare eller både och? Uppfattningarna om akademiker går isär. Lundagård har tittat närmare på hur våra forskare och föreläsare skildras i kulturen.
Ulf Larsson tröttnade. I femton år hade han arbetat som lektor i svenska språket vid flera svenska lärosäten. Men till slut fick han nog – sa upp sig, flyttade till Japan och gav ut Universitet, Campus Beckomberga (2016), en svidande romanuppgörelse med 2000-talets svenska högskolevärld.
I boken får vi följa Minton, som arbetar på Stockholms universitet. Efter en av otaliga omorganiseringar (läs: nedskärningar) håller hans egen institution – som efter en annan omorganisering kallas akademi – till på det tidigare mentalsjukhuset Beckomberga i Bromma. Eftersom Minton är lektor hade man lätt kunnat tro att han framför allt jobbade med undervisning.
Fel! När Minton inte pysslar med ren administration, som att boka lokaler till sina kurser i ett ständigt fallerande datorsystem, sitter han på långa möten där hans chefer predikar vikten av mångfald, genus och normkritik. Och för den som vill ha en framtid i akademin gäller det att vara med på tåget.
Ulf Larssons akademikerporträtt bekräftar en hel del fördomar. Minton är lite av en grälsjuk Dick Harrison-typ, även om hans frustrationer verkar ganska befogade. Han har också den typiskt akademiska förmågan att snöa in på något väldigt smalt – i Mintons fall ”motiv och semantiska mönster” i Gunnar Ekelöf diktsvit En Mölna-Elegi.
Minton må vara lite nördig, men knappast färglös. Han tar LSD, fantiserar om olika sätt att tortera kolleger han ogillar och råkar på en nätdejtingsida få kontakt med någon form av BDSM-dominatrix som (visar det sig senare) ska delta i ett gemensamt projekt på jobbet. Pinsam tystnad i fikarummet…
***
En akademikerskildring som lyckats nå ut till den breda publiken är den amerikanska humorserien Big Bang Theory. Huvudpersonerna Sheldon och Leonard är forskare i fysik vid universitetet CalTech i Los Angeles och delar dessutom lägenhet.
I första avsnittet får de en ny granne, servitrisen Penny från Nebraska som drömmer om att lyckas som skådespelare i Hollywood. Mötet med Penny är den komiska grundstenen för vad som har blivit hittills tio säsonger. För även om Leonard, Sheldon och deras kompisar vet allt om naturvetenskap, serietidningar och sci-fi filmer, har de betydligt svårare för den sociala biten – att gå på fester och träffa kvinnor till exempel. För Penny är det tvärtom.
Big Bang Theory skapades av Chuck Lorre, som tidigare gjort bland annat Two and a Half Men. Serierna påminner på flera sätt om varandra: de kretsar runt karaktärer med nästan övertydliga personlighetsdrag och innehåller en stor dos skämt om sex, alkohol och stereotyper. Karaktärernas akademiska karriärer är i första hand en sorts kuliss till deras komiska privatliv.
Ändå är det slående hur positivt deras jobb framställs. Till skillnad från den plågade humanisten Mintons navelskådande lyrikanalyser i Stockholm får forskarna i The Big Bang Theory göra spännande experiment i häftiga labb och åka på intressanta forskningsresor. Resurser verkar sällan vara något problem vid det amerikanska prestigeuniversitet CalTech. Bilden av akademikern som något av en bråkig pedant går dock igen även här. Som när Sheldon och Leonard spenderar ett helt avsnitt med att bråka om vems namn som ska stå först på en nyskriven forskningsartikel.
***
När August Strindberg var 18 år klev han på en ångbåt från Stockholm till Uppsala för ”studier vid akademien”. Ett par terminer senare var han tillbaka i Stockholm – utan examen, men med fröet till vad som skulle komma att bli en novellsamling: Från Fjärdingen och Svartbäcken.
Med sig hem från Uppsala hade Strindberg också ett livslångt förakt för akademiker och akademin. Eftervärlden har i många fall tolkat inställningen som ett mindervärdeskomplex. Strindberg ska ha käbblat mycket med sina professorer och i sina brev anklagade han dem för att inte vara ”lärde” på riktigt.
I samlingens noveller står alltid en student i centrum. Miljön är ultrastudentikos – med fylla, fattigdom och forngrekiska. Ändå är själva akademikerna förbluffande nog oftast frånvarande. Det är nationsinspektorer som aldrig behagar dyka upp och någon gång promotorer som delar ut examina till studenter i förbifarten.
Akademiker uppfattas ofta som en form av elit. Ändå tycks det aldrig ha varit något drömjobb för yngre generationer – allra minst för Strindberg. Kanske är lönen en orsak.
1824 lämnade till exempel Esaias Tegnér – en av Lunds mest kända alumner – sin post som professor i grekiska för ett tacksamt brödjobb som biskop i Växjö stift. Men även om akademiker i Sverige aldrig blivit rika kunde de förr i tiden bli mäktiga.
– I början av 1900-talet var riksdag och regering fulla av professorer och Lunds kommunfullmäktige dominerades av höga akademiker. I dag när högskolan vuxit så kraftigt har de inte alls lika hög status. Bland politiker och ministrar är det numera vanligt att inte ha någon examen, till och med bland de statsråd som ansvarar för universiteten, säger Fredrik Tersmeden, chefsarkivarie på Lunds universitet.
Bilden av akademikern som lite förvirrad, socialt obekväm och dessutom illa klädd fanns redan på Strindbergs tid. Fredrik Tersmeden berättar att en av hans släktingars memoarer vittnar om ett sorts medvetet anti-mode bland professorerna i Uppsala på 1870-talet.
– Som akademiker skulle man inte vara intresserad av att vara välklädd, utan stå över den sortens ting. I dag är väl den klassiska nidbilden en filosof med sliten tweedkavaj, manchesterbyxor, tofflor eller sandaler och rester av ett yvigt 70-talsskägg. Teoretisk, världsfrånvänd och lite vänstervriden, säger Fredrik Tersmeden.
