Café Athen och AF-borgen erhåller idag en naturlig mötesplats för studentlivet i Lund. Men på 60- och 70-talet bråkades det högljutt i Lund om det klassiska caféet ens borde finnas.
Det är en helt vanlig lördag på café Athen i maj 1969. Plötsligen tar en student fram en sabel och går med bestämda steg mot en tavla föreställandes Kung Karl X Gustav. Han försöker hugga sönder den men misslyckas. Istället lyckas studenten slita ner tavlan från väggen så att den faller på ett bord med ölflaskor och spricker. Ryktet säger att studenten gjorde det i protest mot rojalismen och borgerligheten. Kungahuset och borgarsamhället överlevde attacken utan några större skador, men var denna mytomspunna vandalisering i själva verket början på slutet för Athen?
Athens glansdagar var på 40- och 50-talet. Då var studentcaféet så populärt att man var tvungen att expandera lokalerna för att bejaka dess roll som samlingsplats. Men på 70-talet hände det något. Caféet gick med förlust och det var inte längre gynnsamt för Akademiska Föreningen att ha kvar verksamheten. AF misstänkte att det var för mycket konkurrens av lågprisrestauranger i närheten. Dessutom förekom det en oordnad stämning i caféet.
Vid en djupdykning i Lundagårds arkiv är det som att träda in i en orörd tidskapsel. Studenter aktiva i det allmänborgerliga kårpartiet Fria Studenter (FRIS) ansåg att Athen borde stängas eftersom det blivit en samlingspunkt för vänsteraktivister och knarkande hippies som stökade runt. Å andra sidan menade studentmedlemmar i Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) att Athen var ett borgerligt högfäste och borde göras mer inkluderande och vara mer i synkroniserade med samtiden.
Parallellt med bråket om Athens framtid trängdes studenter i Akademibokhandelns lokaler, ett stenkast från AF-borgen. Det visade sig att lokalerna var för små för deras växande sortiment. Att driva borg är dyrt. Om Akademibokhandeln skulle hyra Athens lokaler skulle det lösa AF:s ekonomiska förluster som caféet till viss del bidrog till. Det skulle i så fall bli en win-win situation för båda parterna. Men när förslaget om att flytta in i AF-borgen inkom blev det ramaskri. Den enda lösningen blev att låta studenter rösta om Athens framtid. Det stod mellan att ha kvar Athen, men på bekostnad av att terminsavgiften skulle höjas, eller låta Akademibokhandeln husera i Athens lokaler. Resultatet blev att Akademibokhandeln flyttade in i borgen och därmed inleddes en ny era i AF-borgens historia. År 1973 stängdes Athen och skulle inte öppna sina portar som café igen förrän 2004.
Fernec Allo var edil i AF 1968-71 och bodde i Lund efter att Athen stängdes. När han pratar om gamla Athen hör man en nästan filmisk nostalgi när han tänker tillbaka på sina studentdagar.
– Athen var vårt andra hem. Tidskriftsrummet på första våningen besökte jag ofta. Bridge-spelarna höll till i sydöstra hörnrummet, musikrummet på motsatt sida användes bland annat av Hans Pålsson och schack spelades bakom pelarna.
Fernec berättar att många faktorer låg till grund för att Athen stängde. Han menar att det inte bara handlade om att caféverksamheten inte gick runt eller att det endast berodde på att miljön var stökig. Enligt Fernec fanns det ett stort tryck på att AF skulle öppnas upp mer för allmänheten samtidigt som ökningen av studenter bidrog till trängsel.
– När jag först flyttade till Lund 1960 så var det 5000 studenter på LU. När jag blev vald till edil 1968 hade universitetet utökats till 28 000 studenter. De flesta studenter på den tiden bodde inte i AF:s bostäder eller på nation och Athen fungerade som ett vardagsrum där studenter kunde samlas. Athen var populärt och det blev följaktligen trångt och svårt att hålla ordning.
Nu i efterhand, anser du att det var bra eller dåligt att Athen stängde?
– Ack ja det skulle man kunna säga en hel del om. Jag tycker att överstyrelsens beslut om stängningen var realistiskt. Athen dog en långsam men naturlig död.
Har du varit tillbaka på Athen sedan det öppnade 2004? Vad tyckte du om nya Athen?
– Jag har varit där några få gånger och köpt en bok eller tagit en fika men jag har inte spenderat tillräckligt mycket tid för att ha en särskild åsikt om det.
Huruvida vandaliseringen 1969 var ”skotten i Sarajevo” i lilla Lund är svårt att säga. Men kanske hade det gamla Athen redan dött långt innan det stängde. På 60-talet förändrades samhället. Det var ut med det gamla och in med det nya. Gamla anrika studentborgar och deras caféer var inte immuna mot samhällsomvandlingar. Det gamla Athen behövde nog dö så att det fyrtio år senare kunde vara befolkat av iPhones och lukten av tentaångest.
