Tommy Körbergs ”Stad i ljus” har varit klassiskt inslag på de flesta stora studentfester under de senaste decennierna. Men i lördags fick sången en helt ny innebörd.
Jag har alltid hyst en skräckblandad förtjusning för när Körberg skrålas ut av självbelåtna lundastudenter i tid och otid. Sångens bombastiska utformning och dess överdådiga text brukar kittla något inom mig. Men samtidigt känner jag mig oerhört töntig då jag försöker sjunga med och lyckas därmed inte stämma in utan att skratta. Varje gång den sjungs känns det dessutom som om jag vore del av ett på tok för långt gånget practical joke.
LÄS MER: Varför avslutas kvällen med Stad i ljus?
Men när Ibrahim Nasrullueyev framför sin tolkning av Tommy Körbergs ”Stad i ljus” i tv-programmet ”Talang” så händer plötsligt något. Långt bort från sittningar och studentjippon får denna klassiker till slut en känsla av äkthet.
I en tid när murarna växer och när killen som sjunger sången själv fått känna på vad gränser innebär når sången en ny höjd. De överdramatiska orden fylls med en ny mening och känns inte töntigt bombastiga utan i stället högst verkliga. Det är många som drömmer om en ny chans i ett nytt land och ett liv där allting föds på nytt.
”Stad i ljus” har förvandlats till politik och vem vet, nästa gång kanske till och med jag kan sjunga med på fullt allvar och utan att avbrytas av mitt eget fnitter.
”Min resa var mot solen
Långt bortom alla slutna rum
Där allting är oändligt
Och alla gränser har för evigt suddats ut
Jag ville se miraklet
Och höra ord som föder liv
Bli buren av en styrka
Som bara växer när jag anat mitt motiv
Stad i ljus i ett land utan namn
Ge mig liv där allting föds på nytt
Och så när allt förändrats
När tiden inte längre finns
Så ser jag oss tillsammans
Och då är resans slut det enda som vi minns
Stad i ljus i ett land utan namn
Ge mig liv där allting föds på nytt
Stad i ljus i ett land utan namn
Ge, ge mig liv där allting föds på nytt”
