Dagens samtal om EU-politik mellan Jonas Sjöstedt och Jan Björklund skedde i en vänligt gnabbande ton med billiga poänger och få överraskningar.
EU liknades vid en sjuk 60-åring med tre hjärtattacker bakom sig och Brexit vid en skilsmässa. Men det mest förvånande under dagens EU-diskussion i AF-borgen var i vilken utsträckning Jonas Sjöstedt och Jan Björklund faktiskt tycktes hålla med varandra.
De håller med varandra i beskrivningen av EU:s grundläggande problem. Att det kan kokas ned till den svåra frågan om hur man kombinerar ett mellanstatligt samarbete med förmågan att driva sina egna frågor. Jan Björklund erkände att även EU har sina brister och Jonas Sjöstedt medgav att EU skulle kunna vara en bra idé om själva upplägget genomgick vissa reformer och inte alltid försvarade industriernas intressen.
– EU är en av de få institutioner som kan hindra länder från att ha en hårdare klimatlagstiftning. Men en klok europeisk union lägger golvet och låter sedan de länder som vill gå längre i tillexempel klimatfrågan, säger Jonas Sjöstedt.
Självklart försökte de även trycka på de punkter där de är oeniga. Jan Björklund ser mer frihandel och ett utökat samarbete som den självklara lösningen på EUs problem medan Jonas Sjöstedt vill se ett större egenbestämmande för länderna och mer fokus på arbetsrätt och social rättvisa.
Men trots försöken att påpeka sina meningsskiljaktigheter var de i grunden rörande överens om att EU fungerar dåligt i dagens läge samtidigt som ett europeiskt samarbete är en nödvändighet.
– Det finns olika uppfattningar om olika saker men Europa måste klara av att samarbeta för historien har lärt oss att alternativet är förskräckligt, säger Jan Björklund.
Ingen av dem kunde heller se en poäng med en folkomröstning i Sverige angående EU. Jonas Sjöstedt vill i nuläget inte se en omröstning om ett eventuellt utträde, men precis lika lite vill Jan Björklund se en omröstning om ett eurosamarbete.
– Jag tycker på sikt att vi borde vara med i eurosamarbetet. Men då det bland svenskarna finns en tydlig majoritet mot detta, finns det ingen anledning att ha en folkomröstning, säger Jan Björklund.
Men då kunde Jonas Sjöstedt inte hålla sig längre utan kontrade med att ”Ja det finns ju fler som tror på ufon än på euron i Sverige”
Något senare gav dock Jan Björklund svar på tal med samma ton och sa med ett nöjt leende att ”hela Östeuropa ändå tror mer på euron än på socialismen”.
Sammantaget kändes det som en mysig diskussion mellan två ganska nöjda medelålders män utan varken ett tydligt regeringsansvar eller en tydlig oppositionell ledarposition.
Det var dessutom tydligt att dessa två partiledare diskuterat EU-frågan så många gånger att de antagligen kunnat skriva varandras manus. Men trots samtalets platthet fanns det något uppfriskande över en så pass o-polariserad diskussion.
För ovanlighetens skull tycktes det nämligen finnas ett visst utrymme för självdistans och att lyssna på varandra. Dessutom lockade tonen fram en ödmjukhet som gjorde att de båda partiledarna var ärliga med att många frågor inte är svartvita och att även motståndarsidan ibland har en poäng.
