Statsvetenskapliga institutionen bjöd in till en temakväll om underrättelseanalys, ett program som erbjuds hos institutionen. Kvällen innehöll fem olika talare som utifrån sina perspektiv berättade om varför ämnet är intressant för studenter och för omvärlden.
På eventinbjudan vände sig institutionen till Lunds pusselintresserade. Vid 18 tiden var rummet välfyllt, nästintill fullsatt vilket möjligen förvånade någon men säkerligen gladde Statsvetenskapliga institutionen.
Studenten Simon Fridolfsson modererade temakvällen och höll sig kort. Med militärisk disciplin drog kvällen igång 18.00. Den ömsom juniora, ömsom seniora publiken verkade dock fattat vinken och endast några sena individer registrerades.
Först ut var Magnus Andersson, doktorand på institutionen samt analyschef på Polisen Region Syd. Han talade om det underrättelsearbete som polisen utför och försökte tydliggöra den brygga som kan finnas mellan den upplevt teoretiska statsvetenskapen och det mer upplevt handfasta polisära arbetet. Mot slutet av Anderssons talartid levererade han en GTA-referens vilken möjligen flög halva publiken förbi.
Per Thunholm, doktorand och senior analytiker på Försvarshögskolan, angrep sedan kvällens tema utifrån hur försvarsunderrättelseverksamheten ser ut. Han talade om hur lagstiftning och underrättelsearbete i modern tid har reviderats efter en föränderlig värld, till exempel att inte och yttre hot blivit allt grumligare att skilja på. FRA, MUST, FOI och FMV; organisationerna i Sverige som arbetar med underrättelse nämndes kort.
– Jag har reflekterat över att debatten i Sverige efter Edward Snowdens avslöjanden ur en internationell jämförelse var betydligt mer modest. Det kan ha att göra med att både insyn och kontroll stärktes betydligt vid införandet av signalspaningslagen genom en rad tillägg, så som inrättandet av en signalspaningsdomstol, en stärkt inspektions- och kontrollverksamhet, stärkt integritetsskydd etc. I en internationell jämförelse står sig också Sverige väl. Det är emellertid viktigt att det finns en levande debatt kring dessa frågor, sade Per Thunholm.
Vi når någon slags konsensus i att det möjligen också kan förklaras med att det svenska folkets tillit för offentliga institutioner är relativt högt, även om Thunholm noterade att det har sjunkit och framför allt bland unga.
Bra då att studenten Helena Engleson senare förklarade underrättsanalys som vetenskap och hur man kan skärskåda institutioner där bedömning av äktheten i källor är centralt. Hon berättade om sina akademiska erfarenheter, vilka bland annat involverade en pågående masterutbildning i Statsvetenskap och en resande reportagelinje.
Per Thunholm bekräftade vikten av att underrättelseinstitutionerna rekryterar från en bred palett av akademiker.
– Det är svårt att sätta upp målet att jobba för någon underrättelsemyndighet och hitta den perfekta utbildningen. Underrättelsearbete kräver en mängd kompetenser där ekonomer, psykologer, statsvetare, systemvetare och lingvister bara är några. Jag kan dock rekommendera ämnet underrättelseanalys då det är en metod, förhållningssätt och kompetens som har en bred tillämpning inom många olika branscher. Språk är också oerhört viktigt, sade Per Thunholm.
Alltså, på nytt en påminnelse om att det hade gagnat en att läsa den där kursen i kinesiska på gymnasiet.
Annars en klart intressant temakväll där även Kristina Skarvik, grundare av Kasparos AB, samt professor Wilhelm Agrell bidrog. Eventet höll vad det lovade och ökade åtminstone mitt intresse för underrättelseanalys. Även om jag själv tycker pussel är rätt trist.
