Det statliga bolaget Akademiska hus tjänar miljarder på att äga högskolornas fastigheter. Nu har hyresgästerna tröttnat.
Det är 1993. Förändringens vindar blåser i Sverige. För andra gången sedan 1930-talet har landet en borgerlig regering, och avregleringar inleds. Posten, SJ och Televerket förlorar sina monopol. Sverige får kommersiell radio, reklam-tv och offentligt finansierade friskolor. Snart blir Sverige även medlem i frihandelsunionen EU.
Efterkrigsepoken, som av sina belackare fått öknamnet DDR-Sverige, går sakta men säkert i graven.
1993 blir också ett ödesår för de svenska lärosätenas ekonomi. Den statliga myndigheten Byggnadsstyrelsen ombildas till en ny myndighet, Statens fastighetsverk, men också till ett antal nya statliga bolag – däribland Akademiska hus, med uppgift att äga, förvalta och utveckla lokaler åt landets universitet och högskolor. Tanken är att lärosätena ska fokusera på utbildning och fworskning – snarare än fastighetsförvaltning. Men det är även ett sätt att konkurrensutsätta universitetens lokalförsörjning.
Lunds universitet går därmed från fastighetsägare till hyresgäst. Och ganska snart uppstår en schism om Akademiska hus hyresnivåer som än i dag väcker ont blod i universitetssverige.
Vi vrider fram klockan drygt två decennier. I september 2015 kom beskedet att Akademiska hus skulle göra en utdelning på 6.5 miljarder till sin aktieägare, staten. Detta utöver den ordinarie utdelning på runt 1.5 miljard som årligen görs från bolaget. Reaktionerna lät inte vänta på sig.
Rektorerna på 30 högskolor och universitet, däribland LU:s rektor Torbjörn von Schantz, gick till samlad motattack i Dagens industri (15/10 2015). De menade att det var orimligt att de statligt finansierade lärosätena skulle betala marknadsmässiga hyror till det statliga bolaget Akademiska hus som sedan gjorde vinstutdelningar till staten.
Sveriges förenade studentkårer stämde in i kritiken, liksom Sveriges universitetslärarförbunds utredare Karin Åmossa.
För en gångs skull tycktes hela den akademiska världen vara överens – systemet för lärosätenas lokalförsörjning borde förändras. Ändå är ingen reform inom räckhåll. Regeringen har nämligen inga planer på att släppa den statliga kassakon
– Vi har för närvarande inga förslag om att förändra nuvarande ordning, men dagens system är så klart inte felfritt, skriver Isabell Ekvall, pressekreterare hos Socialdemokraterna, i ett mail till Lundagård.
Svallvågorna av 2015 års miljardutdelning var inte första gången kritik väcktes mot Akademiska hus. Redan 2008 föreslog regeringens utredare Daniel Tarschys, statsvetare vid Stockholms universitet, att lärosätena borde ta över ägandet av Akademiska hus via ett gemensamt holdingbolag: förslaget var en del av den så kallade autonomiutredningen (SOU 2008:104).
Regeringen valde dock att inte gå vidare med förslaget – bland annat på grund av finansdepartementets ovilja att släppa kontrollen över statliga resurser. Men även lärosätena hade en del i att utredningen inte ledde till några större förändringar.
– Utredningen drevs fram av universiteten och högskolorna själva men på sina håll svalnade entusiasmen, säger Daniel Tarschys.
Akademiska hus har i dag en marknadsandel på runt 60 procent för uthyrning av lokaler till universitet och högskolor. Om Akademiska hus tilläts sänka hyrorna skulle det kunna snedvrida konkurrensen – vilket regeringen inte varit sena med att påpeka när bolagets hyresnivåer fått kritik.
Akademiska hus nuvarande ställning är dock inte heller oproblematisk i konkurrenshänseende. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i ett avgörande från 2016 att Akademiska hus inte kan anses verka under normala marknadsmässiga villkor, eftersom marknaden för uthyrning av lokaler till högskolorna inte har någon utvecklad konkurrens. Akademiska hus har dessutom, menade domstolen, ett stort innehav av fastigheter på landets campusområden som ger företaget en särställning och därtill är lärosätena exceptionellt stabila hyresgäster.
– Hyresnivåerna skulle i teorin kunna utgöra ett missbruk av dominerande ställning, men det är väldigt svårt att styrka. Då måste man bevisa att Akademiska hus inte har täckning för sina kostnader eller att deras analys av det marknadsmässiga priset är fel, säger Vladimir Bastidas, lektor i konkurrensrätt vid Uppsala universitet.
I dagsläget får statliga myndigheter, dit universiteten räknas, inte äga fastigheter om deras verksamhet inte huvudsakligen går ut på fastighetsförvaltning. Från universitetets sida är man inställd på att det kommer fortsätta att vara så.
– Att vi skulle äga våra fastigheter finns inte på kartan i dagsläget. Vi utgår från att staten kommer att fortsätta äga högskolornas byggnader i någon form. Eftersom det i nuläget inte är aktuellt att förändra systemet har vi inte heller tagit ställning till hur bra eller dåliga andra alternativ skulle vara, säger Susanne Kristensson, förvaltningschef vid Lunds universitet.
Rektor Torbjörn von Schantz menar att Akademiska hus ska ha en långsiktigt hållbar och rimlig hyressättning för landets universitet och högskolorna, men driver inte frågan aktivt mot regeringen i nuläget.
En av få politiker som tagit tydlig ställning i frågan om lärosätenas lokalförsörjning är Benny Lindholm (L), ledamot av kommunfullmäktige i Uppsala. Precis som rektorerna har han reagerat på rundgången av resurser mellan staten, högskolorna och Akademiska hus.
– Jag har inget emot marknadslösningar, men det här är ingen riktig marknadslösning. Uppsala universitet kan i praktiken inte välja att helt sonika hyra andra lokaler, säger Benny Lindholm.
Precis som Daniel Tarschys föreslår han att lärosätena ska ta över ägandet av Akademiska hus, till exempel genom en gemensam ägarstiftelse. Då skulle pengarna regeringen avsätter till utbildning och forskning kunna gå till just det utan att lärosätena behöver lägga energi och resurser på fastighetsförvaltning.
– Jag tycker att det nuvarande systemet är väldigt olyckligt. Politiker, av alla färger, slår sig för bröstet när de ”satsar på högskolan”. Men väljarna vet inte att en väsentlig del av pengarna går tillbaka till staten, säger Benny Lindholm.
Lundagård har sökt högskole- och forskningsministern Helene Hellmark Knutsson för kommentarer.
Artikeln har uppdaterats i efterhand.
