Studenter i Lund fortsätter att plugga trots indraget CSN. Skam och fattigdom är en stor del av deras vardag. Lundagård har träffat studenterna som lever under existensminimum.
Det är december 2009 och David har inte råd att åka hem. Den senaste veckan har han levt på ett paket spaghetti med ketchup. Efter ett par dagar tog ketchupen slut varför han fick nöja sig med att bara äta pasta, utportionerad i högar för att slippa svälta. Förra månadens hyra har inte blivit betald, och nu är det dags för nästa. Davids värld faller krona för krona isär. Hur hamnade han här?
Året innan pluggar David historia. Det är roligt, och varje vecka äter han lunch med vännerna från klassen. Tentorna går bra, men att sitta hemma och göra självständigt arbete har han alltid tyckt varit svårt. Han prokrastinerar och kommer inte igång. När David året därefter börjar läsa en kandidat i fysik har han redan ett flertal inlämningar efter sig från historiakursen. Strax därefter blir han av med studiemedlen.
– Jag visste hela tiden att om jag bara skulle få ihop poängen från förra kursen så skulle jag få CSN igen. Det var väl den känslan som orsakade alltihop. Idén att det skulle lösa sig gjorde att jag inte tog det på så stort allvar, säger David.
Efter att CSN drogs in klarade sig David ett tag med sparade pengar. Men eftersom han dolde sin situation för sina föräldrar kunde han inte be dem om finansiell hjälp. Efterhand tvingades han spara in på alltmer basala varor.
– I början skippade jag nästan ingenting, men jag fick långsamt skala av lyxgrejer så som kött, snacks och bröd. Till slut var det bara att inse att det jag hade råd med var lite mer potatis, säger David.
Sedan kom första hyran som han inte kunde betala. Killen som David bodde hos sa att han kunde vänta med att betala tills han klarat av poängen. Men David upplevde att fysikämnet var svårare än förväntat och kurserna mer intensiva. Hösten gick och han fann inte tid till att färdigställa uppgifterna han hade släpandes efter sig. Stressen och skulden åt upp allt annat.
– Jag var väldigt arg på mig själv. Det är klart att det tog psykiskt. Framförallt att inte berätta för mina föräldrar och leva med mycket skuld. Jag var upprörd nästan konstant.
David har alltid varit lite introvert, men när CSN försvann blev han snäppet mer sluten. Han tyckte att det var svårt att ”prata allvar” med någon man bara känt ett år och han ville inte direkt fråga sina vänner om pengar.
–Mina vänner visste att jag blivit av med CSN men de visste inte hur illa det var. De borde ha misstänkt något när jag slutade hänga med ut och äta. Men man berättar ju liksom inte att nu ligger jag jättemycket back, säger David.
Så plötsligt är julhelgen här och alla pengar slut. Han har ingenting att äta och situationen upplevs som omöjlig att lösa. Som sista utväg ringer han sin syster och ber om pengar till biljetten hem. Under lovet berättar han för sina föräldrar att han blivit av med CSN.
– De hade misstänkt att någonting hade hänt för att jag drog mig undan, men de hade ingen aning om varför. När jag berättade sa de ”var det bara det!”. Så firade vi jul och åt julbord. Det var den godaste maten jag någonsin ätit.
Efter att David berättat för sina föräldrar hoppade han av programmet och började arbeta istället, vilket kändes helt okej. Han menar att han kanske ändå inte hade klarat av utbildningen eftersom han redan låg efter. Samtidigt ser han det som en möjlighet att stressen kring allt annat var orsaken till att det gick dåligt med utbildningen. Om han fått ändra på någonting i efterhand hade han gärna haft någon att prata med under perioden utan CSN.
– Någon att be om hjälp hade kanske varit bra. Någon som säger att om du inte får in poängen den här månaden så får du göra något annat. Man kan inte dra ut på det. Det låter inte särskilt hjälpsamt, men det är det i den situationen, säger David.
Bristfällig uppföljning
Enligt CSN:s rapport Förändrad studieresultatprövning (2015) klarade 13 procent av de studerande på högskolenivå inte de poäng som krävs för att beviljas studiemedel läsåret 2013/14. För män var andelen 17 procent och för kvinnor 10 procent. I rapporten betraktas kön som en av de faktorer med störst inverkan på ifall den studerande får godkänt eller inte. Då mer än var åttonde student får avslag på sin ansökan väcks frågan hur många personer som väljer att stanna kvar på utbildningen avslaget till trots. Något som CSN inte för statistik över.
– När man inte längre söker studiestöd tar vi inte in uppgifter om huruvida någon är kvar på utbildningen eller inte, precis som vi inte vet hur många som i slutändan tar examen, säger Carl-Johan Stolt, utredare på CSN.
Han menar att det inte hör till CSN:s arbetsuppgifter att föra sådan statistik.
– CSN:s uppdragsområde omfattar studiestödstagare. Universitetskanslersämbetet är statistikansvarig myndighet för högskolan, men det finns inte någon myndighet som uttalat har ansvar att särskilt föra statistik över universitetsstuderande som inte längre kan få studiemedel. Det är i så fall på eget initiativ som en myndighet kan undersöka den frågan, säger Carl-Johan Stolt.
Som student kan man ansöka om lån med förhållandevis låga avgifter hos Kreditkassan. Hur många studenter som hörde av sig till Kreditkassan på grund av avslag av CSN kan de emellertid inte uppge.
Sofie Selin, administratör på Kreditkassan, berättar att de inte får fråga sina låntagare om anledningen till att de behöver pengar, men att många likväl berättar självmant.
– Min uppfattning är att merparten av våra låntagare vänder sig till oss för att de har problem med CSN, framförallt de som ansöker om det stora lånet på 20 000 kronor. Där skulle jag uppskatta att cirka 70-80 procent ansöker om lån på grund av strul med CSN, säger Sofie Selin.
Andelen som får avslag dubblerades efter en reform som CSN genomförde år 2010. Regelverket skrevs då om så att de ansökande måste uppnå vissa bestämda studieresultat för att beviljas CSN. Tidigare kunde en bedömning från CSN att studenten troligtvis skulle klara sina fortsatta studier kompensera för bristande studieresultat.
Att inte klara alla poäng kunde även förbises om orsaken var fel val av utbildning eller nystart efter ett längre studieuppehåll, skäl som inte är giltiga idag.
Numera måste man som student klara 75 procent av de högskolepoäng som man ansökt om medel för, med något lägre krav på de två första terminerna. Om man har intyg från Försäkringskassan som visar att man varit sjukskriven behöver man inte klara några poäng under den angivna perioden.
”Det är ingenting man skyltar med direkt”
Anna är en student i Lund som i det dolda lever utan studiemedel. I sin mobil har hon en lång lista med småskulder till sina vänner. Eftersom de inte vet att hon har ont om pengar säger hon bara att hon ”swishar sen”. En tjuga dit, en femtiolapp dit. Småsummor som hon överför till var och en i slutet av månaden när hon har råd.
Om Anna följer med ut på studentnation tar hon inte med sitt kort för att låta bli att köpa något. Men folk har en tendens att tjata, och ibland går hon med på att låna till en shot för att inte vara tråkig. Då hamnar skulden på hennes hemliga lista.
Anna ansökte inte om CSN till vårterminen 2017 eftersom hon visste att hon inte klarat tillräckligt många poäng terminen innan. Turbulens i privatlivet gjorde att hon sköt på plugget och plötsligt var det för sent att komplettera.
I nuläget läser hon på 200 procent för att snabbt få tillbaka studiemedlen, och under tiden får hon pengar av sin mamma. Hon har att äta och kan betala hyran, men eftersom Anna har en häst att bekosta blir det snålt med pengar över till annat. Hennes mamma är ensamstående och har själv begränsat med pengar, och när hon numera försörjer Anna har det blivit tight för dem båda.
– Jag känner skuld eftersom mamma inte brukar unna sig så mycket själv. Det känns tråkigt att jag är orsaken till att hennes levnadsstandard och ekonomi har blivit sämre. Hon har jobbat hårt för de här pengarna och förra terminen gjorde inte jag det, därför är vi i den här situationen, säger Anna.
Anna vill inte få frågor om varför hon misslyckades med kursen eftersom det känns jobbigt att stå till svars för sina studieresultat. Därför har hon dolt situationen för de flesta, så som dem hon bor med i korridoren. Att ha ont om pengar tycker hon är direkt pinsamt.
– Det som har varit värst är att man hela tiden går runt och tänker på att folk ska få reda på det. Nu har det gått en vecka sedan de andra fick CSN och jag har 20 kronor på mitt konto. Det är ingenting man skyltar med direkt, säger Anna.
Eftersom hennes mamma ger henne pengar anser Anna att det är rimligt att hennes mor vill styra över vad hon gör med dem. Men oavsett logiken i resonemanget är det irriterande att inte få bestämma själv över sina pengar. Hennes personliga beslut, som att gå på studentbal, har blivit något hon måste diskutera med sin mor.
– Det här har tärt väldigt mycket på min och mammas relation. Vi klarar det, det är inte förödande, men just nu kommer vi inte lika bra överens som tidigare och det är trist, säger Anna.
Desperation och skam
Att få sitt studiemedel indraget är en vanligt förekommande problematik. I alla fall om man frågar Åsa Probert, kurator på Studenthälsan.
– Jag tycker det är bra att detta uppmärksammas. Det är ett jättestort problem som vi ser det på Studenthälsan, säger Åsa Probert.
Bilden hon ger av studenterna utan CSN är tudelad. Dels är det personer som, precis som Anna, får finansiell hjälp av sina föräldrar. Dessa brukar inte påverkas mentalt i större utsträckning. Den stora majoriteten som hör av sig upplever emellertid situationen som ett stort problem. De känner desperation kring hur de ska få vardagen att fungera och skam över att ha hamnat i den sitsen, vilket gör att många döljer problematiken för vänner och familj.
– Skammen tar väldigt mycket tid och energi att dölja så vi brukar alltid uppmana dem att berätta för föräldrar och andra närstående. Inte främst för att få låna pengar utan för att man behöver stödet från omgivningen, säger Åsa Probert.
I de fall de lyckas motivera studenterna att berätta blir det ofta vändningen som gör att de orkar ta tag i situationen igen.
– Vanligtvis möts studenterna av väldigt mycket förståelse vilket normaliserar det skambelagda, säger Åsa Probert.
Många studenter Åsa Probert kommer i kontakt med uppger att de inte klarat av studierna för att de mått dåligt psykiskt tidigare. När studiemedlen väl försvinner läggs ännu ett problem på hög och då blir det ännu svårare att ta sig upp igen. En majoritet har inte vetat att de ska höra av sig till Försäkringskassan och uppge att de mår dåligt för att rädda CSN, något som hon tror kan bero på både skam över att må dåligt och att studenterna inte tar psykisk ohälsa på samma allvar som fysisk sjukdom.
– Om man mår så pass psykiskt dåligt att man inte klarar av att studera – och det gör inte den som är deprimerad eller har svårare ångestproblematik – då är det anledning att vara sjukskriven, säger Åsa Probert.
Hon intygar att det finns en stor ovisshet kring hur många som fortsätter att studera utan medel från CSN. Ingen av personerna som Lundagård varit i kontakt med hörde av sig till Studenthälsan eller en myndighet utöver CSN för att få hjälp.
Lunds universitets studentkårer (Lus) har inte närmare talat om situationen med studenter som lever utan CSN.
– Just den specifika situationen har vi inte haft uppe för diskussion, säger Jack Senften, vice ordförande för Lus.
Han uppger emellertid att organisationen agerar för att större kurser som endast har ett examinationsmoment ska styckas upp i mindre block, vilket skulle ge studenterna mer än en chans att klara tillräckligt många poäng. Vidare kritiserar han att studenter inte, till skillnad från dem i arbetslivet, omfattas av sjukförsäkring.
– Klarar du inte dina poäng så är du ute. Vi tycker det är djupt problematiskt att studenter inte har samma skyddsnät som andra grupper, säger Jack Senften.
En inbillad dom
I en föreläsningssal på maskinhuset sitter Jens. Det syns inte på honom men på insidan vet han att han inte borde vara där. Han är en student, men en misslyckad sådan. Han har inte klarat av studierna och får inte längre vara en del av systemet. Så upplevde han det perioden då han var utan CSN.
– Det värsta var den inbillade domen. Att mina föräldrar skulle vara besvikna på mig och att mina vänner skulle uppfatta mig som sämre än dem. Jag intalade mig att jag i stort sett var värdelös, säger Jens.
När CSN försvann klarade han sig på undanlagda pengar, och föräldrarna lånade ut till hyran. För att spara pengar avbokade han alla träffar med vännerna som kostade pengar och åt tämligen trista middagar, så som vitkål med chilisås.
– Fysiskt mådde jag helt okej, psykiskt ganska kasst. Det går att äta mättande och näringsrik mat på förhållandevis lite pengar. Men jag visste hela tiden att jag var en dålig student.
När Jens blev av med CSN berättade han det för sina föräldrar och de närmsta vännerna, precis som Åsa Probert rekommenderar att man ska göra. Föräldrarna försökte stötta genom att säga att han säkert hade klarat tentorna om han hade pluggat mer, men Jens var övertygad om att de var besvikna på honom. I tillbakablick tror han mest att de var förvånade över att han hade svårt med studierna. Han hade ju alltid varit så duktig.
– Jag har alltid haft toppbetyg men när jag kom till högskolan var det en rejäl käftsmäll. Jag tyckte att jag följde alla fina råd men jag förstod inte hur mycket man måste plugga för att få godkänt, säger Jens.
På grund av den ekonomiska situationen och skammen drog han sig undan. Till bekanta gav han alla möjliga undanflykter. I slutet på månaden innan utbetalningen från CSN inkommit till de andra funkade det att säga att han inte hade råd, men vid andra tillfällen fick han vara mer svepande – säga att han inte mådde så bra eller inte hade tid.
För Jens löste sig situationen genom att han läste en extrakurs på distans och fick tillbaka CSN en månad efter att han fick beskedet om avslag. Självkänslan har i stort sett återhämtat sig och han har klarat resten av tentorna. Hans råd är att inse att man har fler strängar på sin lyra än sina prestationer.
– Om du bara relaterar till dig själv som duktig och hamnar i en situation där du inte klarar att vara det så är du plötsligt inte värd någonting. Det gäller att inse att man är mer än resultatet på tentan, säger Jens.
Åsa Probert på Studenthälsan håller med om att idealet att vara duktig gör att många som blivit av med CSN mår sämre än andra som inte sätter upp det idealet för sig själva.
– Ju viktigare det är att vara duktig desto mer skäms man när man inte klarar av det. Har man det kravet på sig själv så blir skammen så mycket större och man söker i mindre utsträckning hjälp av omgivningen, säger Åsa Probert.
David, Anna och Jens heter egentligen något annat.
