Kvinnan som känslostyrd och mannen som kallt rationell är en seglivad myt. Samtidigt har Filippa Werner Sellbjer aldrig varit med om att en kvinna driver en man till förtvivlan med cyniska gyckel.
”Det där var väl ett ganska onyanserat yttrande”, svarar jag sansat och tittar ut i luften.
Snubben, uppenbart besviken över mitt uteblivna vredesutbrott, lutar sig tillbaka i stolen. ”Jag provocerade bara” säger han och ler på ett osmakligt sätt. Det gör honom ful. ”Du fattar väl att jag skojar”. Med den sista kommentaren anser han att hans ansvar för det just sagda gått upp i rök.
När killen säger detta känner han att han inte kan förlora. Motståndaren blir antingen upprörd, och därmed lätt irrationell i sin argumentation. Hon famlar då på grund av sinnesrörelsen och säger uppenbara motsägelser. Eller så går hon hårt mot hårt och dekonstruerar provokationen varpå han kan falla tillbaka på att han minsann ”bara drev”. Som om förmågan att reagera starkt på absurditeter bör utnyttjas från första början.
Enligt ’Poes lag’, som myntades i ett internetforum år 2005, kan man aldrig avgöra om en extremist driver eller är seriös utan att veta syftet bakom uttalandet. Ett absurt uttalande kan lika gärna vara ett skämt som extremism.
Och det är just denna lag som den taktiska snubben använder sig av. Därmed får han kontroll över två saker: debattens utveckling, och kanske framförallt, dina känslor. Efteråt känner du dig känslomässigt utnyttjad och narrad. Du föll i den riggade fällan.
Att tillåta sig att göra någon annan upprörd för sin egen vinnings skull är att sätta sig själv på piedestal. Det är att använda sig av ohederliga knep och fusk.
Kvinnan som känslostyrd och mannen som kallt rationell är en seglivad myt. Samtidigt har jag aldrig varit med om att en kvinna driver en man till förtvivlan med cyniska gyckel. Detta är givetvis logiskt. En provokation är eggande för att den är utsätter en specifik, underordnad grupp för förolämpningar. Den är på så sätt ett uttryck för vem som har makt. I debatter gör mannen detta för att han kan.
För killen var det tydligen okej att dra osmakliga skämt med syftet att gå segrande ur debatten. Han är van vid att ”det löser sig” – för att en kvinna brukar ordna upp saker och ting åt honom, givetvis. Att kunna vara skönt avslappnad och säga saker man inte menar är ett privilegium.
