Som liten spenderade hon otaliga timmar på museer. I dag förvaltar hon 400 konstverk. Astrid Jansson bär på en historia som sträcker sig över generationsgränserna.
På väggarna i AF-borgen, och i ett magasin någonstans i Lund, finns en konstsamling som indirekt ägs av medlemmarna i Studentlund. För den som förfogar över 400 konstverk är möjligheterna många och sällsynta.
– Jag kan ställa mig nära en tavla i tio minuter och verkligen fråga mig ”vad är detta?” Först tar jag in helheten, sedan känslan av helheten. Därefter börjar jag se detaljer här och var. Det blir som en historia, tavlan förändras framför mig.
Orden är Astrid Janssons, förman för Akademiska föreningens konstsamling. Utskottet med sitt tiotal medlemmar har som huvudsaklig uppgift att förvalta och konservera Akademiska föreningens stora konstsamling. Den består alltså av 400 verk, varav en fjärdedel finns att se i en permanent utställning i Övre Aten och på andra platser i AF-borgen.
Utskottet ansvarar för att hålla visningar av utställningen men ordnar ibland också tillfälliga temautställningar med de verk som annars står i ett magasin. Samlingen är ett resultat av både gåvor och förvärv men vad den är värd vill Astrid Jansson inte kommentera.
– Vi poängterar hellre det kulturella värdet samlingen har för AF-borgen och Lunds universitet, säger Astrid Jansson.
I rollen som förman är ett av hennes viktigaste uppdrag att sköta utskottets yttre kontakter, en uppgift hon uppskattar.
– Det är jättekul att ha kontakt med museer och konservatorer, jag lär mig otroligt mycket.
I Astrid Janssons uppväxt har konst alltid funnits närvarande. London, Paris och Sankt Petersburg, där har hon tillsammans med sin mamma upplevt stora verk innan hon ens blev tonåring.
– Det ingick att gå på konstmuseerna i staden vi besökte. Som barn fanns det alltid mycket spännande att se på och det var kul att bara springa omkring.
Hon har inte många specifika minnesbilder från museibesöken i barndomen utan minns mest stämningarna. Några glimtar som att se Leonardo da Vincis Mona Lisa lever dock kvar.
– Jag tror att de upplevelserna påverkat mig också senare. När jag bodde i Stockholm gick jag ofta på museum själv, till exempel. Det blev naturliga platser att gå till.
Innan Astrid Jansson flyttade till Lund för ett par år sedan bodde hon i Stockholm, där hon jobbade på auktionsverk.
– Jag ville egentligen ha extrajobb på museum eftersom jag alltid fascinerats över vad som finns bakom de
vita väggarna och den perfekta looken. Det visade sig dock vara svårt.
Hon följde en släktings råd att söka jobb på auktionsverk i stället, en plats där Astrid Jansson kom verkligt nära konsten.
– Det bästa med jobbet var att vi så kontinuerligt bytte ut utställningarna så att man som anställd fick uppleva ett enormt genomflöde av fin konst.
Att Astrid Jansson spenderat mycket tid i miljöer med konst var en bidragande faktor till att hon som nyinflyttad i Lund blev intresserad för en specifik flik på Studentlunds hemsida: AF:s konstsamling. Under första hälsningsgillet blev det därför mot
utskottet hon direkt styrde stegen.
– Jag provade att vara med på några möten och tyckte det var otroligt kul. Med tanke på var jag är i dag, är jag glad att jag gick fram den där dagen.
Astrid Jansson kan ofta ställa sig framför ett av konstsamlingens verk för att ta in det grundligt. Som mest intressant blir det om verket kommer från favoritepoken modernismen,
menar hon.
– Det är en spännande epok för det fanns inga självklarheter i vad det gestaltade skulle betyda eller föreställa.
Inom modernismen har också många spännande historier utspelat sig och konstverks berättelser är ytterligare en anledning till Astrid Janssons passion för AF:s konstsamling.
– Det är häftigt att kunna stå framför ett av samlingens verk och titta tillbaka på någonting som hände för över hundra år sedan, som att vi kan känna samhörighet med de individer som pluggade här då. Att de finns kvar mellan väggarna i AF-borgen på något sätt.
Kopplingen till historien finns extra närvarande i Astrid Janssons favoritverk i samlingen, Marcus Larssons ”Hav i månsken med fyr och brinnande ångfartyg” från 1859. Tavlan målades i AF-borgen under tio timmar, som konstnärens tack för det fina mottagandet han fått av studenterna under en utställningsvisit i Lund.
– Den visar på hur tätt sammankopplade vi kan vara med historien, säger Astrid Jansson.
Genom att driva konstsamlingen blir Astrid Jansson också en del av utskottets egen historia och att med trygg hand föra den vidare till nästa generation är något hon ser som en viktig uppgift.
– Konst åldras och ska den leva kvar om 50 år måste någon ta hand om den. Då kommer utskottet att drivas av nya studenter med nya idéer och jag kommer ha bidragit till det som blir deras historia.
Varför Astrid Jansson i dag är konstförman är alltså en historia som sträcker sig från tidiga konstepokers idéer, genom hennes och moderns resor i barndomen, och in i framtiden till konstsamlingens kommande förvaltare.
Samtidigt rymmer Astrid Janssons konstintresse också korta ögonblick och tillfälligheter.
– Ett av mina tydligaste minnen från konstvärlden är när jag såg en tavla på Ryska museet i Sankt Petersburg. Den var mörk och föreställde en pojke som stod utanför en tågvagn, under stalinistiska perioden. Jag hade läst mycket om den tiden och kände verkligen med tavlan, den var en bland tiotusentals på museet men prickade helt rätt för min sinnesstämning
just då.
