Nämen?! Vad är det som händer? Solen armbågar sig osvenskt fram i molnens kö och står helt plötsligt, till synes även till sin egen förvåning, längst fram och blickar varmt ner över oss. Det är inte bara vår, det är ju nästan sommar! Det är inte för intet som en känsla av “Vi överlevde!” smyger sig fram.
Vi studenter överlevde ytterligare en skånsk vinter av snålblåst, André Pops i farmors yllekofta och o-cykelbart slaskföre. Vi överlevde ytterligare ett akademiskt år med tentaångest, uppsatsdeadlines och söndagsmorgnar när grannen bestämde sig för att i dag, i dag är en bra dag att sätta upp tavlor.
Vi överlevde också de Berlinmursliknande gränskontrollerna mot vår egentliga huvudstad, Köpenhamn. Donald Trump har på 100 dagar ännu inte sprängt jorden (känns som en bedrift i sig…). Dominoeffekten av Brexit uteblev vilket vi tackar Nederländerna och Frankrike för.
Undertecknade, Björn och Jack, vi känner samma känsla. Under nu sammanlagt snart två år har vi slagits i er tjänst för studenternas rättigheter. Även om du kanske inte känner oss (som en berusad nattklubbsförman på Lunds nation hade kunnat säga: “Vet du vem jag är?!”) har vi gjort allt i vår makt för att föra fram dina åsikter till universitetet, kommunen och staten. Vi har påtalat för socialförsäkringsministern Annika Strandhäll att det är fullständigt orimligt att studenter inte kan bli deltidssjukskrivna. Vi har gjort en gemensam avsiktsförklaring med Lunds kommun, där kommunen tillslut erkänner att vi är 25% av invånarna i den här staden. Vi har tryckt på universitetet för bättre och fler studieplatser; ett projekt för att inför digital examination; samt varit en nagel i ögat vid varje tillfälle en manlig professor har blivit anställd.
Men det här är egentligen bara smågrejer som möjliggör för det som är viktigt på riktigt. De 35 heltidare som finns i Lunds studentkårer har slitit som djur för att du som är kursombud, du som fyller i din kursutvärdering, du som bryr dig om din omgivning, att din åsikt ska höras och att din omvärld ska ta dig på allvar.
Det är inte alltid man får det tack man förtjänar när man plitar ner kryssen på sin femtioelfte kursutvärdering eller läser handlingar till sitt långtråkiga och ineffektiva möte med institutionsstyrelsen. Men du som gör det: Solen skiner för dig och för det du har gjort under det senaste året.
Så släng nu undan Lundagård och kurslitteraturen, ta cykeln till det lilla fiket i Botan och njut av den sommarsol som du så väl har förtjänat. Vi ses där!
Björn Sanders
Ordförande Lus
Jack Senften
Vice ordförande Lus
