En skylt som blev särskilt uppmärksammad i samband med kvinnomarschen mot Trump i våras löd ”Make Margaret Atwood fiction again”. Hennes bok ”The handmaid’s tale”, som nu också är en tv-serie, upplevdes skrämmande lik det USA som Trump förespråkar. Bokens försäljning sköt i höjden och bilden av Margaret Atwood som profet tog fart.
”The handmaid’s tale” handlar om motstånd mot överheten i en fiktiv nära framtid där en kristen fundamentalistgrupp tagit makten i USA. Vi följer en kvinna som objektifierats av samhället och kämpar för att bevara sina minnen och sin identitet.
I serien finns det en underton om att klimatförändringarna och utsläppen orsakat den så centrala bristande fertiliteten hos invånarna i ”Gilead”. Gud har gjorts till en miljöaktivist av de kristna ledarna och på så sätt har tolkningsföreträdet stulits från eventuella överlevande klimatforskare. Gud är nämligen så missnöjd med alla utsläpp att han straffar mänskligheten med färre graviditeter. På det viset skiftas fokus från behovet att minska utsläpp till behovet att kontrollera kvinnors sexualitet. Det populistiska greppet att ducka från problem genom att skuldbelägga och peka finger känns igen, inte minst från Trump.
I MaddAddam-trilogin som också skrivits av Margaret Atwood finns det ett renare samband mellan orsak och verkan mellan vår påverkan på miljön och konsekvenserna för vårt samhälle, fri från kristen moralpredikan. MaddAddam kretsar kring människans roll i miljöförstöring, genmanipulation och en uppdelning mellan gated communities och pöbellandet utanför. Likheterna med det USA som Trump kallar ”Great” är slående och otäcka. Precis som i ”The handmaid’s tale” blir resultatet skräckinjagande när tendenser som finns redan i dag dras till sin spets.
Det känns missriktat att vara avundsjuk mot den entusiasm och passion som människor visar kring feminism efter att ha sett ”The handmaid’s tale. Men Trumps kärlek till olja, kol och pyrande fabriker skapar ständigt nya problem. Det är ett avgörande hot mot vår värld och om ”The handmaid’s tale” kunnat frammana en sån passion för jämställdhetens kamp hoppas jag innerligt att MaddAddam kan föda samma passion för klimatfrågan. Mitt plakat skulle därför kunna lyda ”Make Margaret Atwood-fiction again”, denna gång en MaddAddam-serie.
