I en debattartikel på lundagard.se den 22 augusti går Patrice Soares, tidigare ordförande för Samhällsvetarkåren vid Lunds universitet, till hårt angrepp på CSN och ”CSN:s studiemedelsregler”, närmare bestämt de övre åldersgränserna för rätt till studiemedel.
Soares anför bland annat att CSN sänder ut signaler om att studerande är för gamla, att hela debatten om livslångt lärande ”helt kringgått CSN”, att det handlar om ”ett systemfel hos CSN”, att CSN:s regler är stelbenta, samt att det handlar om ”stelbent byråkrati i dess sämsta form”.
Givetvis står det Patrice Soares fritt att ha synpunkter på studiemedelssystemet och på CSN. Det är positivt att studiestödet debatteras, och att alternativa lösningar läggs fram. Det är dock viktigt att vara noggrann med fakta. Den inte så insatte kan av Patrice Soares artikel få uppfattningen att CSN efter eget behag fattar beslut om studiemedelssystemets utformning. Men sanningen är att de åldersgränser för rätt till studiemedel som det handlar om är reglerade i lag, närmare bestämt studiestödslagen (SFS 1999:1395), och beslutas av riksdagen.
Bestämmelser som i demokratisk ordning och i full öppenhet har beslutats av Sveriges riksdag bör inte framställas som att de har beslutats av en enligt debattören världsfrånvänd och närmast ljusskygg myndighet. Det ger en felaktig bild av beslutsprocessen och kan i värsta fall leda debatten fel.
Carl-Johan Stolt, Utredare CSN
