Bland linjer och fri rörelse i naturen

Idag öppnar utställningen Drawing a line av Andy Goldsworthy på Skissernas Museum. Drawing a Line är den första utställningen i Skandinavien med den brittiska konstnären, som sedan 70-talet har jobbat över hela världen med tillfälliga och permanenta konstverk i offentliga landskap. Andy Goldsworthys ofta återkommande drivkraft i sitt skapande handlar om möjligheten att röra sig fritt i naturen. En rättighet vi tar för givet här i Sverige, då vi i och med Allemansrätten har fri rörlighet i svensk natur.

Otaliga studenter passerar dagligen Skissernas museum då de går uppför Helgonabacken och genom den parkanläggning som omger Universitetsbiblioteket. Och det är många som just bara passerar det. För studenter gäller fri entré på museet, som är väl värt en avstickare på vägen hem från dagens föreläsningar. Skissernas museum är ett unikt konstmuseum med fokus på den konstnärliga kreativa processen. Något som klingar väl vid ett samarbete med en konstnär som Andy Goldsworthy vars skapande till stor del handlar om just processen. I hans verk använder han sig av vad som finns tillgängligt: trä, vatten, löv, is, regn, solljus. Konsten fångar naturens växande kraft, men också hur materialet i många fall snabbt bryts ned. Flera av hans verk är tillfälliga just eftersom materialet är tillfälligt: is smälter, regnvatten avdunstar, löv förmultnar.

Det har tagit lång tid att koordinera utställningen Drawing a line. Det var viktigt att möjliggöra platsspecifika projekt här i Lund så att konstnären skulle kunna arbeta utifrån rummen i vilken utställningen är presenterad. Längs trappan som leder upp till utställningen leder en linje skapad av torkat gräs. Väl uppe för trappan möts vi av ett verk som verkligen inkorporerar rummet och dess form, dess drawing space för att låna konstnärens egen term. Kaveldun som redan förra hösten samlades in från våtmarker belägna kring Lund har fått torka i ett av universitets växthus under vintern och våren. Kaveldunet tillåter Andy Goldsworthy att utforska museets rum med ett spetsigt och skört material som också har en anknytning till det lokala. Framifrån ser vi ett visuellt abstrakt, nästan svävande verk. Bakifrån i en helt annan närhet ser vi hur sköra kaveldun har fästs i varandra av slåntaggar.

Utöver platsspecifika verk visar Goldsworthy också film och fotografi genom vilka hans temporära verk förevigas genom bild. Utställningen visar även ett urval teckningar och skisser relaterade till olika projekt i naturen och urbana offentliga miljöer runt om i världen. Goldsworthy har på senare tid allt mer återgått till att inkludera sin egen kropp i verken, något som var utmärkande i hans arbete på 70-talet. Han utforskar naturens motstånd mot människan, hur naturen är en vacker men också farlig plats. I ett av verken ser vi honom spotta röd vallmo.
– När blomman är i din mun, så är den inte längre vacker. Det blir läskigt, och du tänker: Kommer den att döda mig? Blommor är ofta giftiga, och den har en bitter smak. För mig är blommor både vackra och kraftfulla, säger konstnären på pressvisningen av Drawing a line.

I utställningens sista rum möts vi av det som blev över från föregående hösts skörd av kaveldun, som hänger ner från taket i form av en fyrkant. Goldsworthy berättar hur han har tagit bort all artificiell belysning från rummet. Han låter verket “somna, vakna och leva” i det naturliga ljuset som strömmar in från rummets glastäckta yttervägg. Detta illustrerar svårigheten denna konstnär finner i att jobba inomhus, i ett museum som oavsett hur vackert det är alltid kommer vara en död byggnad.

Genom det enorma fönstret i utställningslokalen kan man betrakta parken och Universitetsbiblioteket. Och när man som besökare lämnar Skissernas Museum snubblar man över en av områdets små dammar. Där står kaveldunen stolt.