Lundastudenterna umgås inte med outbildade – det märks både i statistiken och på fest. Filippa Werner Sellbjer beskriver Lunds version av elitism.
Det var fest i min korridor och en granne hade en barndomsvän på besök. Tidigt in i festminglet frågade någon vad gästen pluggade till. När festdeltagarna konstaterat att besökaren var en icke-akademiker, ja nästan samma ögonblick som hans svar på frågan blev ”ingenting”, kunde jag se hur intresset för hans person dog. Det just inledda samtalet avslutades raskt, och snart var det bara jag som bemödade mig att prata med honom.
Under sommarledigheten har Mia Blomgrens serie Akademikerjävlar sänts i P1. I programmet möter vi akademiker och studenter som talar om elitism och förakt mot lågutbildade. De som intervjuades hade genomgått en klassresa genom att utbilda sig, och Blomgren är nyfiken på vad det har gjort med deras syn på människor.
Enligt Blomgren uppfattar akademiker sig ofta som godare och mer toleranta än andra människor. Icke-akademiker, ibland kallade ”white trash” i serien, förutsätts vara rasister och inskränkta. Att inte vilja rusa fram med sikte på karriär och en perfekt tillvaro tolkar akademikern som tecken på att outbildade personer är lata och oförmögna. Tröga, till och med. Att det liv som akademikern eftersträvar skulle kunna vara icke önskvärt förefaller inte tänkbart.
Elitism kan något löst definieras som övertygelsen att man besitter bättre egenskaper än den alldagliga människan. Övertygelsen leder till att man omger sig av likasinnade individer som man bedömer vara likvärdigt överlägsna. Nyttigt, i sina sammanhang. Lika barn leka bäst. Men i Lund ringer det kanske en klocka hos alltför många.
Orsaken till ointresset för min grannes besökare stavas just elitism. På grund av synen på icke-akademiker slutade festdeltagarna snabbt prata med arbetarkillen. Lundastudenterna ville hellre prioritera grädden på moset – personer likadana som de själva.
Varför jag var den avvikande studenten på festen är svårt att säga. Kanske identifierade jag mig inte lika starkt med det högutbildade skiktet, eftersom jag då läste på komvux. Oavsett anledning till min avvikelse hade alla lundabor mått gott av att pysa ut förraktet för lågutbildade ur studentbubblan. Vad säger just ordet ”studentbubbla” i kontext av att Lunds universitet var femte sämst i Sverige år 2015 på att rekrytera studenter utan akademisk bakgrund?
När minglet övergått till middag knuffade jag till besökaren lite skämtsamt på axeln. ”Berätta inte att du inte pluggar”, sa jag, ”för då kommer ingen vilja prata med dig”. Han rynkade pannan och fick ett svårläsligt uttryck i ansiktet. Besvikelse, tror jag. Kanske hade ett akademikerförakt precis sått sitt frö i en ny grobädd.
