Bostadsmarknaden måste avregleras – nu

- in Krönika/Utbildningspolitik, Krönikor

Bostadsbristen i samband med terminsstarten är ett återkommande problem, ändå görs det inte tillräckligt för att fler bostäder ska komma till. Enligt Vera Johnsson, utbildningspolitisk krönikör, måste bostadsmarknaden avregleras.

Lundagård har de senaste veckorna rapporterat om nya studenters svårigheter att hitta en bostad i Lund. Enligt BoPoolen som är en andrahandsförmedling av bostäder till studenter, har många hört av sig till dem och varit desperata eftersom de inte vet vart de ska bo eller vart de ska ta vägen. Eftersom bostadsbristen är så påtaglig tvingas studenter till osäkra och korta hyresavtal eller om de har tur kan de sova på en kompis soffa. För internationella studenter är situationen ännu svårare eftersom de inte har ett etablerat kontaktnät i Sverige.

Bostadsbristen i Lund är ett ihållande problem och det blir särskilt påtagligt i samband med terminsstarterna. Det är dock inte bara Lunds kommun som är drabbade. Enligt Boverkets rapport för 2017 har 255 av Sveriges 290 kommuner rapporterat att de har bostadsbrist. Det motsvarar 88 procent av kommunerna. Dessutom har antalet kommuner med bostadsbrist ökat med 72 stycken de senaste två åren.

En stor orsak till det ihållande problemet är hyresregleringen. Sveriges bostadsmarknad är helt enkelt sönderreglerad och det är framförallt unga och studenter som drabbas för att ansvariga politiker inte tar bostadskrisen på allvar. Genom att ta bort hyresregleringen skulle fler hyresrätter byggas eftersom det då blir mer värt att bygga dem. Fler hyresrätter sätter också igång flyttkedjor, vilket behövs. Därför bör också flyttskatten (reavinstskatten) tas bort.

En annan orsak till bristen av bostäder är de långa handläggningstiderna för att få tillstånd att bygga. Här behövs reformer som minskar rätten att överklaga och detaljplankravet bör avskaffas så att byggherrar själva kan tillåtas arbeta fram planförslag.  Samtidigt måste politikers och kommuners möjligheter att säga nej till dessa minska.

Genom att inte ta ansvar för problematiken på bostadsmarknaden och vägra genomföra de liberaliseringar som krävs tvingar politiker studenter att tacka nej till sin drömutbildning. Det är inte annat än orimligt.