Sexuell frigörelse är inte synonymt med psykisk underkastelse menar studentkrönikör Nina Morby, som skriver om p-piller och hur dess biverkningar sätts inom parentes.
Väggarna på Ungdomsmottagningen går i svagt lila, på en anslagstavla sitter affischer med information om könssjukdomar och säkert sex. På en annan står numret till en jourlinje för psykisk ohälsa. Barnmorskan frågar vad ärendet gäller och jag ger samma svar som de senaste gångerna jag varit här. Jag mår inte bra.
”Man kan bli lite nedstämd” säger hon och söker efter biverkningar för p-pillret jag ätit i fyra månader nu, för att i samma stund skriva ut ett nytt. Det blir mitt femte i ordningen. Jag frågar efter alternativ till de hormonutsöndrade tabletterna, som resulterat i ett flertal av alla angivna biverkningar på fass.se. Vill jag prova spiral? Jag googlar. Minskad sexlust och humörsvängningar. Been there, done that.
Enligt ne.se har 90 procent av svenska kvinnor någon gång använt p-piller som preventivmedel. Jag blir inte förvånad. Bredvid otympliga kondomer och (o)säkra perioder framstår pillret som smidigt. Så smidigt att nio av sexton listade preventivmedel på Ungdomsmottagningens hemsida innehåller hormoner som påverkar kvinnans ägglossning, där enbart två av återstående alternativ kan brukas av mannen: kondom och sterilisering. Smidigheten i nedstämdhet och humörsvängningar visar dock sin motsats i antalet utskrivna antidepressiva. Enligt en dansk studie genererar p-piller användning 80 procent högre risk för flickor mellan 15–19 år att drabbas av en depression jämfört med ickeanvändare.
I historisk kontext pratas det om p-piller som verktyget för kvinnans sexuella frigörelse. Det känns aningen motsägelsefullt då hon ofrivilligt axlar hela ansvaret för att hindra graviditet och dessutom riskerar tappa både livs- och sexlust medan mannen kan luta sig tillbaka. Frigjord, kan tyckas.
Barnmorskan ger mig ett visningsexemplar av en ny sorts p-piller. Förpackningen är rosa och avslöjar mycket lite om vad som gömmer sig på bipacksedeln i vad som ser ut att vara teckenstorlek sju. Vilket förvisso överensstämmer med hur prioriterad jag upplever frågan bland läkemedelsföretag och preventivformens förespråkare. Hon visar hur jag ska räkna på min cykel men jag räknar bara hur många dagar jag måste må dåligt innan biverkningarna kanske avtar. Sedan lämnar jag ungdomsmottagningen med ett informationsblad i väskan och en klump i halsen.
Jag struntade i att hämta ut receptet den eftermiddagen, men fick emellertid med mig ett annat hem: sexuell frigörelse är inte synonymt med psykisk underkastelse, oavsett pillrens grad av smidighet. Ingenting kan vara så smidigt att halva befolkningens psykiska ohälsa reduceras till ett kursivt nedstämdhet på en bickpacksedel i teckenstorlek sju.
