När jag fick frågan på Lunds universitets studentkårers valting om vad jag tar med mig av tidigare erfarenheter till jobbet som redaktör på Lundagård svarade jag: ”det blir aldrig som man tänkt sig”.
Det var en ogenomtänkt kommentar. Mest sa jag det för att vara rolig. Men hur ofta blir det egentligen som vi tänkt oss?
För många i Lund har september inneburit stora förändringar. En månad av flytt, nya studier och kompisar. Har allt motsvarat förväntningarna? Förmodligen inte. Men detta behöver inte vara negativt. Förväntningar kan överträffas och underträffas. För egen del har jobbet som Lundagårds webbredaktör definitivt inte blivit som jag tänkt.
För det första är det mycket jobbigare än vad jag trodde. Jag kommer inte ihåg vad jag hade föreställt mig, men hatten av till alla heltidare, halvtidare och ideella medarbetare i studentlivet som lägger ner så mycket av sin tid på sitt engagemang.
För det andra såg jag med skeptiska ögon på alla gamla traditioner och ville förändra mycket innan jag ens hade börjat. Men när jag jobbat någon vecka märkte jag att mycket tid går åt till att bara hålla saker flytande. Då är det skönt att kunna luta sig mot rutiner och traditioner. Jag har till och med börjat uppskatta dem. Jag hade inte trott att jag skulle bli rörd av Hasse Alfredsons första ledare i Lundagård samt hans Qkvad som vi återpublicerade med anledning av hans bortgång, men det blev jag.
Till sist så är det så jäkla mycket roligare än vad jag förväntade mig. Att jobba med härliga medarbetare, den kreativa friheten, att konstant utmanas.
Alla texter i det här numret blev förmodligen inte som medarbetare och redaktörer hade tänkt sig. I numret kan du bland annat läsa om hur det är att spela fotboll i ett nationslag. Vid fotograferingen till den artikeln så ställde regn till det och planen för artikeln fick justeras. Resultatet blev däremot lika bra som tanken, om inte bättre. Så njut. I din hand har du en massa spännande läsning som kanske var en helt annan tanke från början. Spännande eller hur?
