Petrina Solange är komikern känd för sina råa skämt. Samma år som hon läste i Lund vann hon priset ”Årets nykomling” på Svenska Standup-galan och har därefter även vunnit priset ”Årets kvinnliga komiker”.
Petrina skämtar i ett uppträdande om hur man ”Ctr-alt-deletar” spädbarn genom att vända dem på magen så de dör. I Youtubeklippet kan man se publiken skratta till skämtet för att sedan tystna. Kanske i tron att ett nytt skämt snart ska följa. Hon drar ut på tystnaden, låter dem vänta, skratten blir mer obekväma. Hon regerar på scenen.
Sin uppväxt tillbringade honi byn Degeberga utanför Kristianstad, i en familj där pappan är ingenjör och mamman jobbar i äldrevården. Under sin uppväxt började hon använda humorn som ett verktyg för att hantera det hon kallar ”Snäll invandrare-situationen”. Det hon menar med det är pressen man som ensam invandrare kan känna när man görs till representant för alla invandrare. Hon upplevde att hon därför börjar tänka mer på sitt beteende än sina klasskamrater.
– Detta var ingenting som skedde medvetet utan det är först efteråt som jag har funderat på de åren, säger Petrina.
Hennes karriär som komiker inleddes med att hon och hennes kompis anordnade en stand up-kväll i Kristianstad där de själva uppträdde. En tid därefter anordnade Malmöklubben Oslipat en standup-kväll i staden. De sa i en intervju med Kristianstadsbladet att de som var intresserade av standup från trakten skulle höra av sig för att få en chans att uppträda.
– Jag var den enda som anmälde intresse och efteråt frågade de mig om jag ville fortsätta uppträda i Malmö, säger hon.
Till en början innebar det långa resor med buss mellan Degeberga och Malmö. Ofta gick inga bussar efter hennes uppträdande samtidigt som ersättningen som ny ståuppkomiker är obefintlig. Men hon älskade att skämta på scen och bestämde sig för att satsa helhjärtat på standupen och flyttade därför till Malmö.
Det känns som att standup är på frammarsch i Sverige. Ståuppkomiker syns på turnéer och i TV. På SVT Play kan man till exempel se dokumentären Skratta då – en rolig historia om svensk standup. Den har fått kritik i både Alex och Sigges podcast och hos Filip och Fredrik över det allvar svenska ståuppkomiker tar sig själva på och med den seriositet som komiker pratar om sitt eget hantverk.
– Jag skiter helt i den kritiken eftersom de fyra mediemännen från Stockholm och jag har helt olika referensramar. Alla tar sig själva på för stort allvar. Inte ståuppkomiker utan människor. Om man brinner för någonting så kommer det alltid se töntigt ut utifrån. Särskilt för dem som brinner för någonting annat, säger hon.
I dag ägnar Petrina all sin tid åt standupen, vilket är både slitigt och ger dåligt betalt. När man ändå får syssla helt med sin passion blir det ändå enkelt. Hade hon haft mer pengar hade hon kanske rest runt i världen lite mer eller köpt sig en lägenhet. Vilken roll pengar spelar i ens liv tycker hon egentligen är fel sätt att se på det. Hon är en av dem som har valt ett liv med mycket tid att göra just det som hon tycker om i stället för att jaga efter pengar.
– Fler borde göra på det sättet. Särskilt i Sverige där man kan misslyckas ett par gånger men ändå komma upp på fötter igen, säger hon.
Att hon har vunnit priser tycker hon inte har förändrat särskilt mycket. Hon tycker inte att det går att tävla
i kreativitet, i slutändan är det ändå en smaksak vad någon tycker är bra, jurymedlem eller inte. Är det roligt så är det roligt.
– Om man vill göra någonting kreativt så råder det ett sånt fyrkantigt feltänk. Man ska inte börja i en kurs om hur man är kreativ. Det är det sämsta man kan göra. Vill man måla en tavla, gå inte en kurs i tavelmålning. Det första att göra är att måla.
Under sin termin vid Lunds universitet läste Petrina en kurs i danska. Det gjorde hon inte för att samla material och enkla skämt, utan för att hon tar del av mycket dansk populärkultur och har varit där mycket. Hon har också hunnit med att uppträda i Köpenhamn.
– Den danska standup-scenen är ganska lik den svenska och det är inte alls så att de bara skämtar om hur PK vi är i Sverige. Men jag tror att de skämtar mer plumpt om rasism och manligt och kvinnligt på ett sätt som hade verkat ålderdomligt i Sverige, säger hon.
Hon har ingen politisk agenda eller hjärtefråga även om ämnena hon skämtar om kan vara politiska. Hennes egen grundregel när hon bestämmer vilka skämt hon ska dra är helt enkelt om det är kul eller inte. Hon struntar
i om det sen låter rått eller är politiskt korrekt.
Förutom några enstaka intervjuer, en del dolda bakom betalväggar, verkar hon inte ha blivit intervjuad särskilt många gånger innan. På frågan om hon tycker om att bli intervjuad svarar hon tydligt nej.
– Efteråt framstår jag alltid som så arg. För mycket nyanser av det jag vill säga faller bort när saker går från ord till text.
Samma år som hon läste i Lund blev hon framröstad till årets nykomling på Svenska Standup-galan. Hon hade vid det laget byggt upp ett sammanhang i Malmö och hade aldrig avsikten att bli en Lundastudent. Men när det väl kommit på tal blir hon eld och lågor, som om hon drev en av sina monologer på scen. Hon säger att hon aldrig har förstått de som fortfarande tycker att det finns en poäng att stänga in sig, utklädd i en borg och sjunga snapsvisor.
– Att ha hela bröstet fullt av medaljer är ju som att gå runt med en tavla av sorg, säger hon.
Ganska snart efter att hon sagt det tystnar hon och verkar tänka efter ett tag.
–Jag är ju inte en av dem. De tycker säkert också att det de håller på med är jätteviktigt. Och då tar man sig alltid på för stort allvar.
