Studenter har för stor makt över högre utbildning idag. Det menar utbildningspolitiska krönikören Vera Johnsson som påminns av egna erfarenheter där studenter efter påtryckningar sänkt kraven på en kursuppgift.
Det kan inte ha undgått många hur historieprofessorn Dick Harrison de senaste åren har åskådliggjort hur den högre utbildningen håller på att haverera. Och han har en del poänger, inte minst om studenternas maktställning gentemot universitetslärarna.
I förra veckan skrev Harrison en ny krönika i Svenska Dagbladet om studentkårernas maktställning och hur de snarare driver sänkta kunskapskrav än ökad utbildningskvalitet. Han lyfte ett exempel från den här terminen vid Lunds universitet där studenter på hans kurs tyckt att tre föreläsningar per vecka var för många och att de inte kunde förväntas närvara på samtliga av dem, vilket studentkåren framförde.
När jag läste krönikan påmindes jag om en händelse från en kurs jag läste i våras. Det började med ett seminarium som bestod av en simulering av ett praktiskt fall. Därefter fick vi en skrivuppgift som var kopplad till simuleringen och som skulle färdigställas inom två dagar. Då blev det ramaskri bland studenterna. Dels för att de som hade deltagit vid simuleringen tidigare under dagen hade fått mer tid på sig att utföra uppgiften vilket ansågs vara orättvist, dels för att uppgiften i sig var så omfattande att det inte var rimligt att hinna färdigställa den. Det slutade med att läraren, efter att ha fått utstå kritik, sänkte kraven på den uppgift som vi blev tilldelade. Jag, som precis återvänt till studielivet efter ett längre uppehåll, slogs av hur klimatet på universitet hade förändrats på bara några år.
Självklart ska studenter kunna framföra åsikter och kunna påverka sin utbildning, men det måste finnas någon måtta. Idag är det uppenbart att studenter har för stor makt. Högre utbildning bör handla om att införskaffa sig kunskap, inte att det ska vara så enkelt som möjligt att ta sig igenom den.
