I vår stad tycks folks Linkedin-profiler vara mer komplexa än den mänskliga kroppen. Och de prioriteras helt klart framför hälsan. Studentkrönikör Filippa Werner Sellbjer skriver om att göra karriär på surdegsbrödets vis istället för att snabbjäsas.
Måndag, föreläsning. Två studenter med strama frisyrer har tagit fem minuter i anspråk åt att berätta om en ledig post i en ansedd organisation. Deras bästa skäl till att vi borde ansöka var att få en merit till CV:t. Jag blev något beklämd. Från alla håll kommer hintar om att jag borde jobba hårdare. Och Lund kanske har rätt, om man planerar att jobba på FN innan 25 års ålder.
I tider av hård konkurrens och stress är det ett konststycke att hålla huvudet kallt. Som tur är finns det fler sätt att ta sig an sin karriär än att bränna ut sig innan livet ens har börjat på riktigt. Jag vill därför ägna krönikan åt några basala insikter som tragiskt nog är lätta att glömma bort när man bor i Sveriges duktigaste stad.
Ett: Man behöver inte ha tusen bollar i luften samtidigt för att prestera tillräckligt under en dag.
Två: Det är inte är värt sömnlösa nätter över att livspusslet inte går ihop.
Slutligen, viktigast av allt: Långdistanslöpning också är ett sätt att nå toppen.
Se på surdegsbrödet, som efter decennier av andrasortering i brödhyllan blivit hett eftertraktat. ”Surdegskarriäristen” matas med erfarenheter med tidens gång och tillåter sig utveckla sina karaktärsdrag i en maklig takt. Att starta upp en surdegsgrund medför extra arbete och det tar lite tid innan investeringen ger avkastning. I början ser degen dessutom mest suspekt ut och luktar märkligt. Väl sittandes till bords visar det sig dock alltid att surdegsbrödet har kvalitéer som inte går att nå genom snabbjäsning, stress och press.
Vad denna stapplande metafor ska vara bra för är måhända oklart. Klart är dock att den som prioriterat att lära sig saker grundligt har en grundkvalitet som snabba meriter och slarvigt plugg sällan ger. Även om det går snabbare att nå fram till bordet för en formfranska.
Åter till representanterna i föreläsningssalen. De berättar att posten tar lika mycket tid i anspråk som ett heltidsjobb under hektiska perioder. Jag storknar över orimligheten. Att lyckas kombinera komplicerade studier med åtta timmars parallellt engagemang är ju helt makalöst. Vilka supermänniskor!
Snabbjäst bröd imponerar. Men kom ihåg att om man sköter om sin surdeg kan man göra hur många välsmakande limpor som helst. Tas alltför stora uttag riskerar grunden istället att bli överanvänd och sluta fungera. Och då hjälper inte en fjäder i hatten.
