Som tidigare student i Lund och förman för Studentafton har jag följt den senaste veckans förvirrade debatt om Studentaftonen med Alexander Bard med förundran. Högt har blandats med lågt, ledarsidor har avlösts av kultursidor och till slut verkar det ha kommit att handla mer om diskussionen om diskussionen än om Studentaftons självklara roll att vara en fysisk arena för samtal och debatt, även när det skaver.
Aftonen, som släpptes veckan efter Bards bisarra uttalanden under #metoo (men bokades långt innan på temat digitalisering) rörde upp starka känslor och en accelererande men relativt snabbt avtagande mängd röster riktade på Facebook kritik mot valet av gäst och att Studentafton genom att låta bokningen stå kvar representerade sexism och kvinnohat.
Kritiken spred sig till en början till en av landets mer konservativa ledarsidor där den jämfördes med totalitära vänsterkrafter på amerikanska universitet som kontinuerligt försökt tysta sina meningsmotståndare. Jämförelsen fick stor uppmärksamhet på twitter och efter att en Ivar Arpi på SvD lyckats förvandla det uppretade kommentarsfältet till en ”aktivistgrupp snöflingor” med agenda att forcera en avbokning på Lunds Universitet (?), hade händelseförloppet plötsligt plastikopererats för att passa en annan högljudd agenda. Efter den totala förvirringen kliver Jens Liljestrand på Expressen in och reder ut ett par grundläggande missar. Det handlar inte alls om någon aktivistgrupp utan om individer, Studentafton är fristående från LU (utskott i Akademiska Föreningen) och Studentafton, genom Wendela Wennström, har tydligt kommunicerat att kritiska röster är välkomna och viktiga men att det aldrig varit tal om någon avbokning. Efter en vända på DN når debatten slutligen Aftonbladet där Martin Aagård proklamerar att studenterna inte ska låta sig tystas i sin kritik utan tvärtom, stå upp för den och fortsätta vara högljudda. På bara ett par dagar har landets fyra största tidningar engagerat sig i aftonens existensberättigande.
Som gammal förman är det för mig ganska enkelt, Studentafton bjuder in brett och ibland kontroversiellt. Har man någon förkunskap om Studentafton förstår man att det inte är en ambulerande grupp individer med fingret i luften som agerar värdar utan tvärtom, en institution som kontinuerligt sedan 1905 gästats av världskända och okända politiker, nobelpristagare, författare, debattörer, artister och aktivister. Det kräver både organisationskultur och genomtänkta beslut. Det första jag fick lära mig i utskottet var att Studentaftons existensberättigande låg i att ta världen till Lund för att låta studenterna ställa den mot väggen.
Av den anledningen är alltid en del av aftonen helt tillägnad publiken, där finns utrymme för all världens frågor, kritiska röster och debatt. Ingen ska kunna orera fritt utan att stå oemotsagd.
Att försöka klumpa ihop Studentafton med vissa åsikter eller extremer faller vidare på sin egen orimlighet sett till det breda program av kontroversiella gäster som framträtt sedan 1905: The Black Panthers, Edward Snowden, Emma Goldman, Leni Riefenstahl, Stig Bergling, och Ilona ”Cicciolina” Staller för att nämna några. Vem som kan och inte kan bjudas in till en Studentafton kan diskuteras i evigheter men klart är det i alla fall att en fysisk plats för debatt och samtal är viktigare än någonsin när nästan all kontaktyta flyttats till nätets ofta onyanserade plattformar. Att då avboka en gäst på grund av utspel som inte rör aftonens tema istället för att välkomna studenter att fylla frågestunden med argument och kritik är för mig mycket främmande och fel, tystnad leder, som bekant, inte till att åsikter dör eller försvagas.
Med det sagt är kritiken som alltid kommer vid dessa tillfällen nyttig, viktig och naturlig och bör inte blandas ihop med totalitära krafter utan demokratiska. Totalitära krafter vill tysta åsikter genom hot och våld, inte debatt och samtal. Att folk höjer rösten, säger ifrån och vågar protestera är en viktig del i ett hälsosamt samtalsklimat. Just därför är det viktigt att alla parter vågar stå starka. Studentafton med dess format och otroliga dragningskraft. De som debatterar, kritiserar och vågar säga till när de inte längre är bekväma och framförallt de som går dit för att ställa frågorna som måste ställas för att hålla i liv i en öppen och bred debatt.
Casper Törnblom,
Förman för Studentafton 2013-2015
