Blank Spot Project gästade på torsdagskvällen förra veckan Studentafton. Grundarna till projektet, Martin Schibbye och Brit Stakston vill med en gammaldags tro på behovet av kvalitetsjournalistik förnya journalistbranschen.
Foto: Natalia Perez-Phillips
Det är en halvfull sal på torsdagskvällen i Stadshallen när reportagesajten, Blank Spot Project, ska berätta om sin verksamhet. Journalisten Martin Schibbye och entreprenören och mediestrategen Brit Stakston äntrar scenen till tonerna av Princes låt America. En syrlig pik till det hat journalistiken fått utstå under USA:s president, Donald Trump.
Martin Schibbye, som blev fängslad i Etiopien år 2011 tillsammans med fotografen Johan Persson, börjar kvällen med att berätta hur idén till Blank Spot knäcktes.
Efter att han och Johan Persson hade blivit frigivna kom Martin Schibbye tillbaka till en journalistbransch i kris. Läsarantalet hade sjunkit, prenumeranterna likaså. Men han insåg att det inte var journalistiken som var i kris, utan affärsmodellerna som hade blivit utdaterade. Blank Spot Project blev ett försök att ändra på det.
Brit Stakston fortsatte berätta att som mediestrateg och medborgare ville även hon förändra journalistbranschen. Hon träffade Martin Schibbye på en presskonferens efter att han hade blivit frigiven från Etiopien. Fem veckor efter att idén kläcktes sjösattes Blank Spot Project. Med stöd av donationer och ”crowdfunding”, kunde reportagesajten växa sig större.
De båda fortsatte kvällen med att berätta om ambitionen att täcka ”de vita fläckarna” i världen. Arbetsmodellen för Blank Spot Project har blivit att ställa frågorna som aldrig ställs och att täcka de konflikter och områden som det aldrig skrivs om.
Trots att Blank Spot Project sedan starten 2015 har fokuserat på utrikespolitik, har de nu en ny satsning på gång. Inspirerat av Nils Holgerssons resor ska de under valåret skriva om Sveriges vita fläckar. Brit Stakston menar att gränserna mellan utrikes och inrikespolitik har blivit allt otydligare på sistone. Vissa händelser som sker i utlandet påverkar även Sverige i stor utsträckning. Därför blir det nu ett naturligt steg att fokusera mer på Sverige berättar hon.
Efter presentationen blev det ett samtal som leddes av Heidi Avellan, ledarskribent på Sydsvenskan. Trion diskuterade den demokratiska funktionen som journalistiken har och hur digitaliseringen har förändrat uppdraget.
Brit Stakston berättar att redaktioner lätt glömmer bort den förstärkande roll de har när de publicerar material från internet. Brutala videos från IS har blivit vardagsmat, och stora tidningar har oreflekterat publicerat grymma bilder från terroristorganisationen. Brit Stakston menar att detta inte hade skett om materialet hade funnits på ett VHS-band istället för på internet. Digitaliseringen har gjort att vi, ironiskt nog, blir frånkopplade från verkligheten, enligt Brit Stakston.
När frågestunden inleds är det många som vill ställa frågor. Trots att salen är halvfull fylls den upp av publikens engagerande frågor. Hur ska Blank Spot överleva i ett klimat där tidningar kämpar, och hur ska journalister inkludera människor som inte har hängt med i digitaliseringsprocessen, är några av de frågor som avhandlas under frågestunden.
Martin Schibbye avslutar samtalet med att konstatera att journalistbranschen har tagit sig igenom kriser tidigare. Man måste våga att inte hoppa på snabba nyhetsbollar, utan även tänka bakåt och tro på den långsamma kvalitetsjournalistiken, säger han.
Efter det nästan två timmar långa samtalet fick Lundagård möjligheten att ställa några frågor till Brit Stakston och Martin Schibbye.
Är det svårt att se ljuset när ni i ert journalistiska arbete får ta del av så mycket mörker?
– Jag är positiv till framtiden men samtidigt vill jag inte vara en naiv idiot. Det sker väldigt mycket övergrepp, men det hade varit värre om inte journalistiken hade funnits, säger Martin Schibbye.
Hur ser framtiden ut för Blank Spot Project?
– Vi vill expandera, absolut. Men det handlar om resurser och varenda krona vi får från donatorer betyder väldigt mycket för oss. Den journalistik vi gör ligger rätt i tiden och vi hoppas att ha ungefär 20 000 prenumeranter år 2020. Idag har vi ungefär 4000, säger Brit Stakston.
