I hela Helsingfors firas 100-årsjubileet av Finlands självständighet. En av de mest kända finska författarna idag är Sofi Oksanen. I intervjun med Lundagård berättar Sofi Oksanen om sitt brev till Melania Trump, Finlands nationella minnen, ockupation och varför kärleksrelationen alltid återkommer i hennes verk.
Sofi Oksanen föddes i Finland men har ursprung i Estland och har blivit känd internationellt för sitt författarskap. Sitt genombrott fick hon med boken Utrensning som handlar om kvinnorna Aliide och Zara i 90-talets Estland efter Sovjetunionens fall. Hur människor utnyttjas och utnyttjar varandra är ett genomgående tema i hennes texter.
Om man har sett hennes namn på sistone kan det bero på det öppna brev till Melania Trump med rubriken ”Du kan bli vår hjälte, Melania Trump!” som Sofi Oksanen skrev. I det uppmanade Oksanen henne att bli en mer aktiv röst och använda sin roll som presidentfru till att motarbeta fördomar mot östeuropeiska kvinnor.
Vad var reaktionerna på ditt brev till Melania Trump?
– Brevet delades mycket i sociala medier och översattes till flera olika språk, vilket var kul. Jag skrev det för att Melania inte har ställt upp i särskilt många intervjuer och när folk talar om henne pratar de mer om henne som en person som behöver skyddas eller räddas. Jag ville analysera omvärldens relation till Melania och vad hennes status betyder för kvinnor, framför allt de från Östeuropa som redan brottas med negativa fördomar.
Som författare verkar Sofi Oksanen drivas av ett starkt rättvisepatos som ständigt får henne att återkomma till frågan om makt och mäktiga människors utnyttjande av andra. Likt Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj drivs Sofis berättande av en önskan att berätta om de personer som kanske tidigare inte haft någon röst. Genom att låta läsaren se världen ur en annan persons perspektiv säger Sofi Oksanen att fiktion kan förändra världen.
Du har en gång sagt att du vill ha med en kärleksrelation i varje roman du skriver för att det är den minsta beståndsdelen för att undersöka makt i en relation, vilket är en parafras från författaren Harold Pinter. Hur går det till rent praktiskt i dina böcker?
– Jag tycker väldigt mycket om Harold Pinter. Jag kommer också alltid vara en författare som behandlar maktstrukturer. När jag första gången hörde det citatet tyckte jag att det beskrev väldigt bra hur man kan fånga stora frågor om förtryck och utnyttjande med utgångspunkt i det vardagliga livet. Det blir också enklare för läsaren att ta till sig berättelsen.
Hur viktigt är det för dig att dina romaner är universella?
– Man kan alltid önska att ens historia ska bli universell. När jag började skriva Stalins kossor skrev jag om Estlands närliggande historia efter Sovjetunionens fall. Jag trodde inte att ockupationens mekanik i Estland skulle vara en universell historia. Jag ville bara skriva om det för att det låg nära mig. Det jag har lärt mig efter att översättningarna har blivit framgångsrika är att historien om ockupation är en universell historia. Men ockupation som sådan är ändå ett tema som kan läsas och förstås generellt tillsammans med förtryckets mekanismer.
Hur definierar du ockupation?
– I sin enkelhet är ockupation när någon tar kontroll över en annan. Som i Stalins kossor när huvudkaraktären Anna ockuperas av sin ätstörning vilket är en ockupation av en kropp eller skönhetsidealens förtryck.
Om man googlar ”finsk författare” kommer Sofi Oksanen upp som en av de första träffarna. Om man googlar ”estländsk författare” finns hon inte med. Trots att hon har skrivit mycket om sin familjs estländska arv verkar hon alltså snarare ses som en del av det finska kulturlivet och är en stark röst i den finländska samhällsdebatten. Med anledning av det finländska hundraårsfirandet finns anledning att fundera över vad det ens innebär att vara finländsk.
Temat för årets bokmässa är Finland med anledning av självständighetsfirandet. Vad tycker du kännetecknar det samtida Finland?
– Temat är väl egentligen samhörighet… Jag vet inte riktigt hur det kommer till uttryck i Finland. Men det har funnits en vilja för enighet i Finland och därför tror jag att det finska vinterkriget är vårt viktigaste nationella minne. Av förståeliga skäl.
Vid den här tidpunkten kommer Oksanens agent fram och påminner om Sofi Oksanens pressade tidsschema och att den halvtimme som avsatts för vår intervju tog slut för ungefär tio minuter sedan. Det blir en kompromiss och en möjlighet att ställa en sista fråga.
I många av dina verk visar karaktärerna en hård fasad mot varandra för att skydda sig. Hur farligt är det att vara sårbar i dina romaner?
– Borde jag skriva någonting någon gång när sårbarhet leder till någonting bättre för mina karaktärer? Jag tror att världen i mina böcker är hänsynslös. Det är egentligen inte någonting som är en del av min agenda att lyfta fram sårbarhet som en god egenskap. Personerna i mina böcker får helt enkelt inte någonting bra av att vara sårbara.
