Varje historia är unik men tillsammans läggs ett pussel där kvinnliga studenter konsekvent utsätts för övergrepp i olika miljöer och sammanhang. Metoo-rörelsen har nått Sveriges akademiker och studenter vid Lunds universitet vittnar om våldtäktsförsök, tystnadskultur och sexuella trakasserier.
Det är vinter år 2014 när Emma flyttar hemifrån för första gången. På Smålands nation bor redan flera av hennes vänner och eftersom hon ännu inte påbörjat sina studier vid Lunds universitet (LU) är alternativen av nationsboenden få.
– Jag tänkte att det skulle bli trevligt att bo i en korridor, lära känna folk och få ett umgänge, säger hon.
Emma berättar att hon mådde bra trots att hon som många andra 20-åringar kände sig lite vilsen. Korridorsboendet som hon flyttar till har ett gott rykte och på hösten påbörjar Emma sina första universitetsstudier. Hon är engagerad som både styrelsemedlem i nationen och klubbförman. Studentlivets första månader är bra men samma höst vänds livet upp och ner. Efter en studentfest i en av nationens korridorer utsätts Emma för ett våldtäktsförsök.
– Efter en korridorsfest gick jag hem tillsammans med en kille. Vi hade sex och sedan somnade jag. Mitt i natten vaknade jag upp av att han försökte tränga sig in i mig. Jag sa nej och puttade bort honom. Jag försökte somna om men vaknade av att han försökte flera gånger om. När jag gick upp och sa att jag skulle gå därifrån skyllde han övergreppet på att han hade erektionsproblem, berättar hon.
Efter händelsen går hon till dåvarande nationsombudet Alice Nordin som tidigare arbetat på en tjejjour och därmed van vid att prata om sexuella övergrepp.
– Jag frågade vad man kunde göra och hon undrade om jag ville polisanmäla. Jag hade redan blivit ifrågasatt av så många på nationen och orkade inte att rättsväsendet också skulle göra det. Man känner sig redan svag och utsatt, kränkt och förminskad, så jag anmälde det inte, berättar Emma.
Killen skickade efter ett tag ett sms där han skrev att han inte förstod vad han gjort fel.
– Han skrev att han trodde att jag sov och att han hade problem med sin kuk. Det var flera konstiga förklaringar och försvar av hans beteende, säger Emma.
”Många misstror sina egna upplevelser”
Emma är långt ifrån ensam om att ha utsatts för sexuella övergrepp under sin tid som student. En enkät som Lundagård skickat ut besvarades av 3035 studenter på grund- och avancerad nivå vid LU. Av dessa uppger över 44 procent av de kvinnliga studenterna att de utsatts för sexuella trakasserier under sin tid som student vid universitetet. 45 procent uppgav att de utsatts för sexuella övergrepp. De vanligaste förekommande platserna är på nationerna och på studentarrangemang såsom baler och sittningar. 64 studenter uppger att de har blivit utsatta av en lärare vid universitetet, men ingen anmälan eller rapportering till universitetet från student gentemot lärare har förekommit sedan 2010.
Disciplinnämnden vid LU, som mottar anmälningar av sexuella trakasserier mot studenter på universitet, har endast fått in åtta anmälningar de senaste tio åren.
Eva Schömer är docent i rättssociologi vid Lunds universitetet och gästprofessor i rättsvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon menar att det finns ett stort mörkertal och att tystnadskulturen är utbredd vid universitetet.
– Tystnadskultur handlar om rädsla för att ställas utanför gruppen. Det innebär bland annat att förövaren hålls om ryggen på arbetsplatsen. Människor väljer att blunda för övergreppen och många är rädda om sin position och att inte själv få förmåner, säger Eva Schömer.
Eva Schömer menar även att omgivningen blundar trots att alla vet att sexuella trakasserier förekommer.
– Dessutom är många rädda för att bli ifrågasatta. Det här har förekommit länge, vilket provocerar mig väldigt mycket. Men genom #metoo har folk i högre utsträckning än tidigare vågat vittna om vad de blivit utsatta för, vilket i sin tur genererar mer förståelse för vad som händer. Dessutom minskar rädslan för att inte bli trodd, säger Eva Schömer.
Enligt henne har metoo-rörelsen gjort att man vänder blicken mot vad sexuella trakasserier är och att det inte är offret, utan förövaren som är ansvarig.
– Många misstror sina egna upplevelser och kvinnor har fått lära sig att det är deras fel och skuldbelägger sig själva, säger Eva Schömer.
”De instanser vi har i dag är inte tillräckliga”
I mitten av november träffades Lunds universitetsledning och diskuterade vad som kan göras bättre i arbetet mot sexuella trakasserier och övergrepp.
– Universitetet har ett stort ansvar och är inte fredat på något sätt. Tvärtom. Det präglas av gamla strukturer och etablerade hierarkier, vilket förmodligen bidrar till tystnadskulturen, säger Martin Hansen, ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus).
Just nu arbetar ledningsgruppen för jämställdhets- och likabehandling vid Lunds universitet med en handlingsplan om hur universitetet kan jobba långsiktigt mot sexuella trakasserier.
– Det är uppenbart att de instanser vi har i dag inte är tillräckliga. Det är av största vikt att universitetet erkänner att det finns en tystnadskultur som får många att lida mycket, säger Martin Hansen.
Enligt Eva Schömer uppmärksammades problemen långt tidigare och redan 1994 genomfördes en studie av sexuella trakasserier vid LU.
– Några år senare diskuterades ett förslag om att det skulle inrättas en central grupp på universitet, fristående institutionerna, dit man kan vända sig om man blivit utsatt. Inte bara det som sker på universitetet, utan även studentlivet i stort. Det tror jag än i dag hade varit bra, säger Eva Schömer.
”Tjatade om att bli avsugen och avrunkad”
Några veckor efter våldtäktsförsöket mot Emma flyttar förövaren självmant från nationen. Nationens jämlikhetsombud hade försökt få honom att förstå vad han gjort fel och ville få bort honom från nationen.
– Om man vill få honom utesluten måste ett beslut fattas på nationsmötet. Då kan förövaren övertala sina kompisar att gå dit och rösta mot uteslutningen. Han ska hålla ett försvarstal och medlemmarna ska argumentera för och emot. Det skulle vara fruktansvärt att berätta för 100 personer och sen bli ifrågasatt och förhörd, säger Emma.
Samma vinter flyttar hon från nationen till ett eget boende. Hon börjar studera på sjuksköterskeprogrammet vid LU men hoppar av efter några veckor.
– Jag var deprimerad och var med om flera övergrepp i olika sammanhang. Det känns som om min kopp inte är min egen. Man är bara en påse kött och blod och ben. Det finns inget mer, säger hon.
Strax efter Emmas flytt från nationen utsätts hon återigen för ett sexuellt övergrepp.
– Vi hade matchat på Tinder och sprang på varandra på nationen. En helg kom han hem till mig och jag sa att jag inte ville ha sex. Han svarade ”vi får väl se”. Han började ställa frågor om vad jag tycker om dominantsex och jag sa att jag inte var så erfaren. Då höll han om mig på ett dominant sätt och försökte kyssa mig och tjatade om att bli avsugen och avrunkad. Jag puttade bort honom och försökte gå därifrån men han höll fast mig trots att jag med hela min kraft försökte slita mig ifrån honom, berättar hon.
Efter övergreppet ville hon inte längre besöka Smålands nation i rädsla av att han skulle vara där.
– Jag skrev ett sms till honom och förklarade vad han gjort fel men han blev ställd och verkade inte förstå. Men han bad om ursäkt och sa att han skulle hålla sig borta, berättar hon.
”Gör man en falsk anmälan blir man märkt för livet”
Alice Nordin var nations- och politiskt ombud vid tidpunkten. Hon och jämlikhetsombudet påbörjade en process att ändra i nationens stadgar för att kunna utesluta medlemmar som begår sexuella övergrepp. Men det var inte på grund av övergreppen som Emma utsatts för.
– Vi hade ett fall där en person erkände ett övergrepp men vägrade lämna nationen. Vi röstade igenom en ändring i stadgan som tillät uteslutning vid sexualiserat våld. Av erfarenhet vet vi att många inte vågar berätta vad de utsatts för om de måste lyfta det på ett nationsmöte, berättar Alice Nordin, före detta nationsombud för Smålands nation.
Hon menar att fler nationer behöver göra liknande ändringar i sina stadgar för att öka tryggheten för utsatta personer.
– Eftersom de flesta på nationerna känner varandra pratar man inte så mycket om sexuella övergrepp. Om man inte får in det här i stadgarna känner många sig handfallna, säger Alice Nordin.
Men att det finns en risk för att upprätta ett parallellt rättssystem ser hon inte.
– Det handlade inte om någon rättegång. Blir man utsatt för sexualiserat våld och blir ifrågasatt är det ett hårdare slag än att man inte får komma på våra klubbar. Det finns en tanke om att man ska misstro kvinnor och att de vill hämnas. Men det är otroligt sällsynt, säger hon.
Eva Schömer, docent i rättssociologi, tror också att det är oerhört sällsynt att kvinnor ger falska vittnesmål.
– Särskilt när det kommer till sexuella trakasserier och övergrepp eftersom rädslan att inte bli trodd och risken för att bli uthängd är så stor. Gör man en falsk anmälan blir man märkt för livet, säger Eva Schömer.
– Men det är långt ifrån alla män som trakasserar, utan det är ett fåtal män som utsätter väldigt många för sexuella trakasserier, tillägger Eva Schömer.
Boman Lyngfelt är ordförande i Kuratorskollegiet (KK), nationernas samarbetsorgan vid Lunds universitet. Enligt honom är sexuella trakasserier- och övergrepp inget nytt fenomen hos nationerna.
– Vi har jobbat länge med de här frågorna. Problematiken kring likabehandling och trygghet i sociala sammanhang är inget som triggats igång av metoo-kampanjen, säger han.
Enligt Boman Lyngfelt arbetar nationerna med olika policydokument som bestäms av respektive nations styrelse och ska genomsyra hela verksamheten.
– Nationerna jobbar med att ha handgripliga likabehandlingspolicys. På KK jobbar vi mycket med att utbilda ansvariga på nationerna. Exempelvis har vi
i början av varje termin ett samarbete mellan nationer, Studenthälsan och Lunds kommun, berättar han.
I samarbetet ingår utbildningar om hur man bedriver krogsverksamhet och hur man ser på gäster, medarbetare och vakter.
– Det är något som vi hela tiden vill utöka och förbättra. Framöver ska vi fokusera mer på att ta in föreläsare som inriktar sig på sexuella trakasserier, säger Boman Lyngfelt.
Hur nationerna rent konkret arbetar med dessa frågor skiljer sig mellan nationerna. Boman Lyngfelt lyfter bland annat fram initiativet Göteborgs Änglar som Göteborgs nation arbetar med.
– Engagerade inom nationen följer gästerna hem så de kommer hem säkert efter varje nattklubbstillfälle, säger han.
Boman Lyngfelt menar att studentlivet i Lund är unika i sina möjligheter att arbeta mot sexuella trakassierer- och övergrepp.
– Vi har organisationer som specialiserar sig på att vara en social instans. Därmed samlar man det som annars är spritt under ett gemensamt tak. På så sätt har vi större möjlighet att påverka interna kulturer, säger Boman Lyngfelt.
”De tror att alla kvinnor går ut för att dansa med män”
För två år sedan arbetade Maria som marskalk på en nationsbal. Hon vill vara anonym och heter egentligen något annat. På efterfesten träffar Maria en man i 70-årsåldern som bjuder upp henne till dans.
– Han var en gammal medlem i nationen och eftersom han ville dansa tänkte jag att det kunde vara trevligt för honom. Men när vi började dansa rörde hans sina händer allt längre ner och började ta mig på rumpan. Jag ville inte skrika eftersom jag fortfarande hade marskalkbandet på mig och ville inte verka oförskämd, säger hon.
För att undkomma mannens obehagliga beröring går Maria därifrån och hämtar ett glas vatten åt mannen, som var uppenbart berusad. I dag har minnet av händelsen etsats fast i henne. Samtidigt menar Maria att mannen säkert glömt det hela dagen därpå.
Efter händelsen på balen undviker Maria äldre människor på liknande tillställningar.
– Det måste finnas massa bra människor som jag kan prata med om deras erfarenheter. Men den här personen förstörde det för mig och numera är jag extra försiktig, säger hon.
I början av hösterterminen 2017 går Maria ut med sina vänner på en nationsklubb. De dansar tillsammans när en kille försöker tränga sig emellan henne och hennes kompisar.
– Vi gick därifrån och gjorde det väldigt tydligt för honom att vi inte ville dansa med honom. Men han följde efter och vi blev obekväma. Jag bad då en manlig kompis till mig att dansa med oss och då gick han därifrån, säger hon.
Hon och hennes kompis går till baren och börjar återigen dansa i en annan del av dansutrymmet. Då kommer killen fram igen. Den här gången tar Maria tag i sin manliga vän direkt och dansar med honom längs väggen.
– Det är så irriterande att man måste dansa längs en vägg med en manlig vän för att slippa att någon dyker upp bakom en. Jag hade verkligen roligt den kvällen men han förstörde den för mig, säger hon.
– De kanske tror att alla kvinnor går ut för att dansa med män, jag vet inte. Folk tror att de har tillgång till en persons kropp och respekterar inte en persons individualitet. Du tar alltid en risk när du går ut och festar, säger hon.
”Man måste bete sig anständigt”
Lina är engagerad i studentlivet och har gått på flera baler under sin tid på Lunds universitet. Även hon vill vara anonym och heter egentligen något annat.
På en av balerna sitter hon bredvid en nära vän som blir alltmer berusad under kvällens gång.
– Han började flörta med mig och lade armen runt mig. Jag tog bort den och ignorerade honom. Sen kände jag att han lade en hand på mitt lår som jag nonchalant tog bort, säger Lina.
Kvällen fortsätter och hon tänker att hans flörtande snart ska sluta.
– Men så känner jag hans hand igen och hur han för den mot mitt underliv. Då kastar jag bort hans hand och han tittar upp på mig. Sen går han fram till en annan tjej och börjar hångla med henne. Tjejen visade sig vara hans flickvän, säger hon.
– Folk betalar mycket pengar för att gå på baler och jag ville inte skapa en scen bland alla mina vänner. Det är inte första gången det här händer och det sker ofta på baler eftersom folk är fulla, berättar hon.
Lina pratade med killen om vad han gjort vilket hon upplever som ett sätt att återta kontrollen.
– Alla är inte medvetna om vad de gör men bara för att man är full kan man inte göra som man vill. Man måste bete sig anständigt, säger hon.
”Om andra kan berätta, kan jag det med”
Emma lägger sin svarta handväska i knät och rotar fram en svart sprayburk med röd varningssymbol stämplad på utsidan.
– Jag köpte försvarssprayen efter en kväll ute på stan här i Lund. En okänd kille kom fram till mig och höll fast mig. Jag knuffade bort honom och sprang. Han sprang efter mig men stannade efter ett tag. Trots att jag känner mig tryggare med sprayen vet jag att det oftast inte är på stan som övergreppen sker. Den står ju inte på nattduksbordet om det skulle gå illa där, berättar hon.
Hon avfärdade till en början metoo-rörelsen med att det endast var en hashtagg i mängden.
– Men sen blev det mer och mer. Att berätta det här är fruktansvärt jobbigt men om så många andra kan berätta, kan jag det med. Detta får inte reduceras till endast en hashtag utan vi måste göra något med den kraft, ilska och förtvivlan som finns hos så många. Något måste förändras. Vi måste få alla att stå upp för varandra i praktiken, säger Emma.
Emma heter egentligen något annat.
Sexuella trakasserier och övergrepp
Lundagård skickade ut en enkät till samtliga studenter på grund- och avancerad nivå registrerade höstterminen 2017.
3035 studenter besvarade enkäten, som utgick från Ungdomsmottagningens definition av sexuella trakasserier och sexuella övergrepp.
45 procent av de kvinnliga studenterna uppgav att de utsatts för sexuella övergrepp under sin tid som student vid Lunds universitet. 44 procent uppgav att de utsatts för sexuella trakasserier.
