Många har i dag inte råd att gå i pension vid 65 års ålder. I och med att pensionsåldern nu höjs så borde också åldersgränsen för att få studiebidrag höjas. Det skriver Patrice Soares i ett debattinlägg hos Lundagård 15 januari.
I dag kan man ta ut sin allmänna pension tidigast vid 61 års ålder. Förra året beslutade Sveriges riksdag att man inom några år som tidigast ska kunna ta ut sin allmänna pension först vid 64 års ålder. Alltså 3 år senare än i dag. Riksdagen beslutade också höja rätten att arbeta kvar på sin arbetsplats från 67 till 69 års ålder.
Vill regeringen vara konsekvent bör de lägga fram ett förslag om att man ska ha rätt att få studiebidrag för högskolestudier i ytterligare 2 år från dagens 56 års ålder till och med 58 års ålder. Höjer man plikten och rätten att arbeta med 2 år bör man i rimlighetens namn också öka möjligheten att studera med 2 år.
Jag syftar här endast på att förlänga rätten till studiebidrag, inte studielån. Eftersom man inte förlänger rätten till studielån ökar inte heller risken att äldre studenter skulle få problem med att betala tillbaka sina studieskulder innan de går i pension.
De starkaste argumentet för att förlänga åldern man ska kunna få studiebidrag, med 2 år, är att många äldre i dag faktiskt inte har råd att gå i pension vid 65 år ålder. En kvinna som examineras till sjuksköterska vid 58 års ålder får en möjlighet att tjäna en rejäl slant mer som sjuksköterska det sista decenniet av sitt yrkesverksamma liv än vad hon hade tjänat som undersköterska. För att inte tala om en klart bättre pension efter arbetslivets slut. Samma sak gäller givetvis lärare och socionomer och många andra yrkeskategorier med skriande brist på utbildad personal.
Patrice Soares, före detta ordförande för Samhällsvetarkåren vid Lunds universitet (2001) och tidigare utbildningspolitisk krönikör på tidningen Lundagård.
