Dolusspexarnas uppsättning Frida Kahlo, eller konsten att älska bjuder på två timmar av mexikansk värme, rysk kyla, älskare och älskarinnor och lite tequila. Allt uppburet av stabila rollprestationer och ett starkt manus.
Ridån går upp och vi befinner oss inte längre i ett snöblaskigt Lund utan i soliga Mexiko. Närmare bestämt utspelar sig första akten på en bar där det serveras allt från Karl-Johansoppa till grodlår med salsadipp, och såklart en och annan shot tequila. Här möter vi för första gången konstnärerna Frida Kahlo och Diego Rivera. Deras kärlek och hat för varandra tar med publiken på en resa från Mexiko, till Stalins Moskva i Sovjetunionen och med ett Skånetrafikenliknande direkttåg tillbaka till Mexiko City.
Handlingen i Dolusspexet är välskriven och roliga karaktärer och ordvitsar är många. Efter en trevande första akt får spexet mer fart och när Stalin med en praoelev i hälarna äntrar scenen är showen i full gång.
Sedvanligt är referenserna till juristprogrammet och branschen många. Men inte så många att en utomstående tappar tråden och tröttnar. Även om en del referenser flyger oss journalister helt över huvudet lockar det ändå till skratt på grund av humoristiskt utformade och välspelade karaktärer. Och vem har inte hört talas om Macke som ska ringa åklagarn’?
Höjdpunkten i sångväg är utan tvekan kupletten ”Diego VS. Trotskij”. Det är en imponerande sånginsats av fyra herrar där sången inte får lida för att texten ska passa in till melodin.
Bästa ögonbrynen är överraskande nog inte Frida Kahlos, även om ordvitsarna kring ”det” duggar tätt. Besök spexet så får ni se. Sällan har man skådat en så sur lönnmörderska.
Trots en del missade textrader och repliker så gör alla på scen en fantastisk rollprestation. Det är de små detaljerna som gör skådespeleriet riktigt bra och spexet underhållande.
Spexigaste karaktär: Praolev
Bästa sånginsats: Lev Trotskij
Bästa ordvits: ”Gulagsidorna”
Var: Konsertsalen i AF-borgen
När: 7/3 – 19.30, 8/3 – 16.00 & 19.30 och 9/3 – 16.00 & 19.30
Foto: Felicia Green
