Hur sållas vissa egenskaper fram bland organismer? Den frågeställningen har professor Tobias Uller och hans forskningslag tagit sig an att undersöka. Ett projekt som kan ha stor inverkan för vår syn på evolution.
– Med forskningen hoppas vi kunna hjälpa till att finna svar på hur och varför vissa gener överförs när två olika arter parar sig med varandra, det vill säga hybridisering, medan andra delar av arvsmassan inte blandas. Man kan jämföra det med att européer delar visst DNA med neandertalarna som ett resultat av hybridisering, och varför just de generna inte har selekterats bort. I nuläget är det oklart om dessa gener finns i oss för att det gav oss fördelar som hjälper överlevnaden eller fortplantningen, säger Tobias Uller, professor i evolutionsbiologi vid Lunds universitet.
Genom att undersöka hur gener kan överföras mellan olika arter är det möjligt att förstå hur nya egenskaper sprider sig, och på så sätt ge oss en större förståelse för hur evolution fungerar. Det är i detta syfte som Vetenskapsrådet gav forskningslaget projektbidrag på 3,5 miljoner kronor i november. I studiens fokus ligger en organism med väldigt speciella egenskaper, nämligen den västitalienska murödlan.
Murödlan är en av södra Europas vanligast förekommande ödlor. Är man på semester i Italien eller södra Frankrike lär man antagligen se ödlan springa längst småvägar eller murar. Den är väldigt lätt att känna igen med sin karaktäristiska bruna färg. Men i Rom och upp till den liguriska kusten har ödlorna skaffat sig ett annat utseende.
– I västra Italien är murödlorna kraftigare, mer aggressiva och har överdrivna visuella signaler i form av grön färg ovanpå, svart färg undertill, och stora blå fläckar på sidorna. Dessa anlag ökar fortplantningsframgången hos hannarna, säger Tobias Uller.
De bruna hannarna blir därmed utkonkurrerade av de gröna. Man vet även att de gröna murödlorna i olika populationer, till exempel en ödla från Rom och en från Genua, endast delar runt två procent av sitt DNA med varandra. Ändå ser de nästan identiska ut.
De gröna ödlorna gömmer även något mer mystiskt. Alla egenskaper de har som skiljer dem från de vanliga bruna ödlorna hänger samman. I nuläget vet ingen varför. Det är detta Tobias Uller just nu undersöker tillsammans med sitt forskningslag, genom att studera konsekvenserna av att de olika murödlorna parar sig med varandra, både i sin naturliga miljö och i fångenskap. Genom deras arbete kan de finna närmare svar till hur genutbyte och selektion fungerar.
– Möjligheten finns att evolutionen kan gå snabbare än vanligt när gener som visat sig vara framgångsrika i en art ödlor flyttas till en annan, jämfört med om egenskaperna måste utvecklas en och en för sig, förklarar Tobias Uller.
Projektets första steg kommer att behandla forskningen kring hur de olika generna hänger samman. Efter det kommer fokuset att ligga på att ta reda på hur dessa gener får ödlorna att utveckla specifika egenskaper. De båda faserna planeras ta upp till fyra år, men det finns goda chanser för projektet att sträcka sig längre än så.
– Det dyker hela tiden upp nya frågor så jag hoppas att projektet kommer pågå länge. Min förhoppning är att vi kommer att besvara de frågor vi ställer i nuläget och kunna bygga vidare på dem, säger Tobias Uller.
