Rättvisa och människans moraliska kompass. Stora frågor utan definitiva svar präglar årets andra nummer av Lundagård.
Det är torsdag kväll och ett lågt fnissande avslöjar min motspelare. ”Inte nu igen” utbrister jag och tittar på henne som om hon har begått ett allvarligt lagbrott. Vi sitter och spelar spel och alltför ofta lyckas några i sällskapet att beträda det förbjudna: att bryta mot spelreglerna som vi övriga blåögt följer med militär disciplin. Ingenting gör mig så kränkt som när människor tar sig rätten att bryta mot regler. Andra ser det som en konst i sig. Jag håller inte med. I stället är jag nära på att resa mig från bordet och tacka för kvällen. Men jag sitter kvar och knyter näven i fickan.
Vissa runt bordet ler förtjust och beundras över fuskarnas fingerfärdighet. Andra instämmer med mig. Men varför blir vi som inte fuskar så irriterade? Kanske är det vår naiva tro på att det lönar sig att göra rätt. Eller att känslan av seger endast känns bitter när man inte förtjänat den.
Jag har fuskat som student. Jag erkänner. På ett glosförhör i högstadiet och därmed sedan länge preskriberat. Men vad händer om du fuskar på universitetet? Förr fanns inga repressalier överhuvudtaget, i dag väntar avstängning i upp till sex månader. En rimlig utveckling i mitt tycke. Vad som inte är rimligt är de långa väntetider som studenterna står inför om man är misstänkt för fusk. Om du anmäls kan det ta upp emot 160 dagar innan domen kommer. Oavsett om du är skyldig eller inte döms du till ovisshet. Och är det något som akademiker avskyr är det just ovisshet. Läs mer om studenters fuskande i numrets reportage.
Att en kurskamrat fuskar och ger sig själv fördelar kan såklart upplevas som djupt orättvist. Men hyreshöjningar på 20 procent utan varken förvarning eller förhandling är enligt mig per definition orättvist. Särskilt när det är studenter i en hårt pressad bostadssituation som drabbas. Turerna har böljat fram och tillbaka gällande Lunds nations bostäders hyreshöjningar under hösten och hur det slutar verkar ingen riktigt veta. Läs en djupare granskning av fallet i månadens På djupet.
Själv tänker jag på på nästa gång jag ska spela spel. Bluffpoker är kanske det optimala spelet för en moralisk ledstjärna som mig själv. Där går det ut på att fuska och då kan ingen ohederlig kamrat i världen göra mig besviken.
