Actionfilmen Black Panther är den mest sedda superhjältefilmen på bio någonsin. Filippa Werner Sellbjer chockeras av dess kraft, och att inte fler snackar om den i Lund.
På vägen ut från bion säger jag med tjock hals att det var en fantastisk film. Mitt sällskap skrattar till, som om orden i dess pekoral blev komiska. Jag tittar upp, och ser att han inte skrattar utan gråter. Gråter så att han hulkar mitt på gatan. Jag vet inte hur länge vi stod och höll om varandra, men jag hörde hur folk som gick förbi viskade att vi måste ha fått något dåligt besked.
Det kändes så löjligt, det var ju bara en superhjältefilm. Men Black Panther är oändligt mycket mer än biljakter och latexdräkter.
Ryan Cooglers afrofuturistiska succérulle borde inte ha undgått mångas vetskap, men trots att den har slagit rekord på rekord tycks inte ”snacket gå” i Lund. Det kanske är en naturlig följd av att Lunds universitet knappast är känt för sin mångfald, men det är likväl ett dåligt skäl.
Den nu världsberömda intrigen utspelar sig i det fiktiva kungadömet Wakanda, beläget strax väster om Afrikas horn. Det hypermoderna riket är värd till lysande innovation och forskning, men kamouflerat som ett u-land har staten förblivit utom omvärldens vetskap. Tack vare en hög koncentration av den värdefulla metallen vibranium har Wakanda kunnat blomstra i kontrast till övriga afrikanska nationer, vilka har utnyttjats och fastnat i fattigdom efter förtrycket från kolonialmakterna (känns det igen?).
I Wakanda ser vi en fantasi om vad Afrika hade kunnat vara om kolonialiseringen aldrig hade ägt rum
Intrigens kärna är en politisk schism där ena parten, antagonisten Erik Killmonger (Michael B Jordan) vill utnyttja metallens kraft till att befria världens svarta från förtryck genom väpnad kamp, och hjälten, T’Challa eller Black Panther (Chadwick Boseman), vill att landet ska förbli utan interaktion med omvärlden.
I Wakanda ser vi en fantasi om vad Afrika hade kunnat vara om kolonialiseringen aldrig hade ägt rum. Rikets levnadsstandard är långt över västvärldens, och afrikansk estetik omfamnas med den stolthet som kommer av att vara världens mest utvecklade land. Traditionella plagg och artefakter framställs som en integrerad del av det hypermoderna samhället. I filmen är stammarnas tyger och masker mer högutvecklade än vilken västerländsk IT-pryl som helst.
Kolonaliseringen är fonden mot vilken intrigen blir möjlig. Vit skuld till dagens utsatta områden i USA och i Afrika är den utlösande faktorn till varför filmens skurk radikaliseras. Det finns tillika något ofattbart sorgligt i att Wakanda måste framställa sig som ett u-land av rädsla för att historien ska upprepas.
Vad som var tänkt att bli en vanlig lördagkväll blev för mig och mitt sällskap en känslomässig chock. Minuter in i filmen slår sorgen ner över mig, trots att scenerna i sig inte är vemodiga. Vår samtids orättvisor gör sig påmind mellan raderna i varje scen. Låt inte superhjältefilmen gå dig förbi, trots att du lever i studentbubblan.
