Historiskt sett har de humanistiska fakulteterna haft en underdog-ställning på landets universitet. Men gängse missaktning, nedåtgående jobbstatistik och knappa undervisningstimmar till trots går Lunds universitets humanister en spännande framtid till mötes.
Text: Oliver Hugemark & Henrik Nilsson
Illustration: Abigail Allen
– Visst är det viktigt att bygga broar, men vad tjänar det till om vi inte bygger broar mellan människor också, frågar sig Anton Emilsson samtidigt som han med glimten i ögat ursäktar klyschan.
Anton Emilsson är en av de Lundastudenter som anförtrott sig helhjärtat till de humanistiska ämnena, vilka vid Lunds universitet (LU) inkluderar bland annat historia, teologi, filosofi, mänskliga rättigheter och arabiska studier. Med sex år av filosofistudier bakom sig är han numera en av de endast fem personer som bedriver avancerade studier i filosofiämnet vid universitetet.
– Jag skulle nog säga att studier i vilket som helst av de humanistiska ämnena är en bildande process med ett stort värde. Inte minst för att man tar sig tiden att fundera på saker som är intimt för vårt levande, vilket gagnar personlig och emotionell utveckling, säger Anton Emilsson.
I en undersökning från 2017 utvärderar Statistiska centralbyrån (SCB) arbetsmarknadens utsikter från 2015 till 2035 för Sveriges universitets- och högskoleutbildade. Enligt SCB finns det ingenting som tyder på att efterfrågan på humanistutbildade kommer att öka i framtiden. I stället förutspår man att tillgången på personer med en humaniorautbildning kommer att tillta med uppemot 40 procent fram till 2035. Framtidens humanister kan med andra ord förvänta sig en allt tuffare konkurrens om ett fåtal jobb.
På andra sidan sundet har humaniora redan fått en lägre prioritet på den utbildningspolitiska agendan. När den danska regeringen drog ned på anslagen till forskning och utbildning med hela två procent under 2016 drabbades de teologiska och humanistiska fakulteterna hårdast och tvingades att säga upp stora delar av sin personal och skära ned på utbildningsplatser.
På de humanistiska och teologiska fakulteterna vid LU har man en betydligt mer positiv syn på humaniora, vilket avspeglar sig både bland fakultetens forskare och studenter. Trots denna annorlunda syn finns dock ett överhängande underfinansieringsproblem som främst går ut över fakultetens närmare 4000 studenter.
– På det stora hela mår humaniora mycket bra på Lunds universitet. Tittar man dock på studenternas undervisningstimmar, särskilt på B- och C- kurser inom många ämnen, mår humanioran väldigt dåligt, säger Oskar Hansson, kårordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren (HTS).
För snart två år sedan publicerade HTS en rapport i vilken man kritiserade att de humanistiska och teologiska fakulteterna har bland det lägsta anslaget per student och termin av samtliga fakulteter, särskilt om man ställer det i relation till fakultetens stora ämnesbredd, i nuläget sammanlagt 68 ämnen.
– Även om fakulteten är välmående vad gäller antalet studenter och lärarkompetens och har ett gott anseende på universitetet så utgör den stora bristen på kontakttimmar med kurslärare ett allvarligt hot mot utbildningskvaliteten, säger Oskar Hansson.
I likhet med Oskar Hansson oroar sig Anton Emilsson varken för SCB:s jobbstatistik eller politikers misstro gentemot humaniora. Han menar vidare att genom studier av andra människors existentiella villkor
i allmänhet och sociokulturella verkligheter i synnerhet, både då som nu, fördjupar man sin förståelse för hur olika människor förhåller sig olika till dessa grundläggande villkor. Denna förståelse utgör själva grundvalen för empati och relationer människor emellan, vilket är av omätbar vikt oavsett vad framtiden har i sitt sköte.
– Humaniora studerar människan i allt från våra trosuppfattningar om vad som är rätt och fel till vad som är värdefullt och inte i våra liv, bland annat genom historiska, litterära, religiösa och filosofiska perspektiv. Utan kunskaper om våra olikheter blir det lika svårt att uppskatta våra likheter som att tänka kritiskt kring meningsskiljaktigheter och missförstånd, säger han en tidig onsdagsmorgon på Lux Café, där han ofta inleder sina dagar lutad över en filosofisk text.
Att man genom studier i något av de humanistiska ämnena inte bara utvecklar sin empatiska förmåga utan också vässar sitt kritiska förhållningssätt verkar vara en brett förankrad uppfattning bland studenterna som passerar igenom korridorerna på de humanistiska och teologiska fakulteterna vid LU samma onsdagsmorgon. För vissa främjar det kritiska förhållningssättet hälsosam självinsikt medan det för andra blir ett förtydligande av den egna världsbilden.
– Mina teologistudier har om något vidgat min personliga tro. De har hjälpt mig att sätta min livsåskådning i ett större idéhistoriskt och samhälleligt sammanhang. Detta har också gett mig redskap att förstå mer av Bibeln och på så sätt förstärkt min tro, berättar Jenny Grimbeck, som avser masterstudier i teologi i förberedelse för Svenska kyrkans utbildningsinstituts prästutbildning.
Trots underfinansiering från universitetets håll menar Sylvia Schwaag Serger, prorektor vid LU med särskilt ansvar för utbildningsfrågor på grund- och avancerad nivå samt internationaliseringsfrågor, att humanioran kommer ha en betydande roll i framtiden, både vid universitetet och i samhället. Precis som i alla historiska epoker kommer vi människor alltid behöva fråga sig oss själva vilka grundvärderingar som ska styra samhället. Hon menar att i vår snara framtid behöver vi inte minst fundera kring vår relation till den nya tekniken och de etiska frågor detta ger upphov till.
– Lunds universitet har ett viktigt ansvar som opinionsbildare i samhället. Därför måste vi värna om den viktiga kunskap som humanister besitter, vilken är nödvändig för att ge oss verktyg i frågor om hur vi bör förhålla oss till teknikutvecklingar som till exempel artificiell intelligens, säger hon.
Även om flera länder i världen, likt Danmark, har beslutat att spara in på utbildning och forskning inom humaniora finns det stor efterfrågan på humaniora i andra länder som USA, där grundläggande filosofi- och litteraturkurser är obligatoriska på de allra flesta privata universitet, även för ingenjörs- och ekonomistudenter. Detta har visat sig vara väl investerade pengar då en lång rad inflytelserika personer i både Silicon Valley och på Wall Street studerade humaniora på universitetet innan de tog över rodret för några av vår tids tungviktare i företagsvärlden. Susan Wojcicki, vd för Youtube, har till exempel en kandidatexamen i historia och litteratur från Harvarduniversitetet och Carly Fiorina, före detta vd för dataföretaget HP, tog sin i medeltidshistoria och filosofi vid Stanforduniversitetet.
– Vi måste ge våra studenter färdigheter att kunna arbeta i nya sammanhang och vara tydliga med att humanister besitter kunskap som är viktiga för arbetsgivare som verkar i en ständigt föränderlig värld, menar Sylvia Schwaag Serger.
Anton Emilsson menar att humanioran inte bara har en outnyttjad framtidspotential på våra arbetsplatser utan även i samhällsdebatten, inte nödvändigtvis som vägvisare utan som socialt smörjmedel. Med en djupare förståelse för våra skillnader kommer nämligen en mottaglighet för dessa vilket gör det lättare att se bortom sig själv och sätta sig in motpartens världsbilder och argument.
– När man bekantar sig med andra människors perspektiv blir man mer benägen att fundera kring vad som är rätt och fel i bredare bemärkelse. Med tiden utvecklar man en förmåga att förlika detta med vardagen genom att identifiera vilka intuitionsmönster som driver olika människor, berättar Anton Emilsson.
Med en djupare förståelse för vad som driver andra människor blir det sedermera lättare att till exempel förstå sig på grunden för deras politiska åsikter och moraliska ställningstaganden, menar Anton Emilsson. Och visst förefaller det sig rimligt att om man förmår härleda politiska resonemang och argument
i till exempel en partiledardebatt eller vardagsdiskussion till mer grundläggande värderingar och antaganden blir det lättare att resonera respektfullt och konstruktivt.
– Jag har hört att filosofer sitter i morgonsoffan i Frankrike och diskuterar gårdagens politiska debatter. Jag tycker det låter som ett intressant koncept, vare sig de faktiskt gör det eller inte. Även om vi bör värna om folklig medierapportering så vill vi inte heller fördumma människor. Man behöver inte ha doktorerat i filosofi för att vilja förstå varför politiker tycker som de gör och uttalar sig på olika sätt, berättar Anton Emilsson.
Det tidlösa värdet av att både kunna knyta an till andra människor och förhålla sig till dem på fruktbara sätt, såväl i vardagen som i politiska samtal, är något som Carl Malmborg, student i historia vid LU:s teologiska och humanistiska fakulteter, håller med om, särskilt i tider av globalisering, främlingsfientlighet och integrationsutmaningar.
– I dagens Sverige ser vi en snabbt växande förekomst av kulturkrockar och motsättningar mellan grupper som ser på saker från olika perspektiv. Här tror jag att humaniora kan hjälpa till och lindra dessa spänningar människor emellan, säger Carl Malmborg.
Även om humaniora har en relativt stark ställning vid LU så menar Sylvia Schwaag Serger att Sverige under en lång tid haft en snäv syn på den humanistiska kunskapens värde. Hennes vision är dock att LU ska arbeta aktivt för att motverka denna motsättning och samtidigt arbeta för att öka samarbetet mellan fakuteterna allteftersom samhälls- och teknikutvecklingen efterfrågar detta i allt högre utsträckning.
– Tänk om vi kunde erbjuda en kurs i existentialism i digitaliseringens tidsålder eller varför inte i robotetik. Jag tror att det hade blivit väldigt populärt vid universitetet, inte minst bland våra studenter vid Lunds tekniska högskola (LTH), säger hon.
Sveriges begränsade syn på humaniora kan delvis förklaras mot bakgrund av folkhemmets framväxt där industrin och ingenjörsidealet spelade en stor roll, menar Ann-Kristin Wallengren, prodekan vid humanistiska och teologiska fakulteterna. Hon berättar att i takt med industrins framväxt och starka ställning blev humanioran marginaliserad som ett kulturellt fenomen utan direkt samhällsnytta, ett synsätt som blir särskilt påtagligt när Sverige gör affärer utomlands där humaniora och kulturell utbildning har en helt annan ställning.
– Svenska affärsmän beskrivs oftast som tråkigast i världen. De kan sällan diskutera kultur på en intressant nivå. Många vet inte ens vem Ingmar Bergman var, säger Ann-Kristin Wallengren och skrattar.
Likt Sylvia Schwaag Serger anser Ann-Kristin Wallengren att universitetet bör underlätta samarbete fakulteter och institutioner sinsemellan. Hon menar att även humaniora har mycket att lära från andra discipliner.
– Humanister måste också ha kunskaper inom andra ämnen precis som ingenjörer behöver ha grundläggande kurser i humaniora. Och vi humanister behöver ha kunskaper inom medicin och teknik för att bryta barriärerna och göra oss själva anställningsbara, säger Ann-Kristin Wallengren.
Hon tycker dock att det finns vissa konkreta tecken på att humaniora är på väg in i en ny fas. Bland annat syns forskare inom humaniora alltmer i olika medier och i samhällsdebatten jämfört med forskare från andra discipliner. Detta tror hon beror på att de humanistiska och teologiska fakulteterna vid LU
i synnerhet bedriver spännande forskning om aktuella ämnen som allmänheten kan relatera till.
– Vi har slutat att vara en fin prydnad på väggen. Humanistiska tänkesätt och kompetenser behövs alltmer för att förstå och lösa nya utmaningar i ett globaliserat samhälle, berättar Ann-Kristin Wallengren.
Ett exempel som tyder på humanioras återaktualisering är det fakultetsöverskridande Humanistlaboratoriet. Denna universitetsgemensamma satsning, som huserar på både nedervåningen i Språk- och litteraturcentrums bibliotek och på Lux, är en forskningsinfrastruktur som möjliggör forskning för alla vid universitetet är intresserade av människans villkor, särskilt vårt tänkande, kommunikation med varandra och kultur.
– Vi är fritt tillgängliga för alla vid LU och förser forskare från humaniora och andra fakulteter med teknologier, metodkunskaper och kontaktytor mot andra discipliner. Två av våra mest frekvent använda teknologier är ögonrörelsemätning och vissa typer av hjärnavbildning, säger Marianne Gullberg, vetenskaplig chef för Humanistlaboratoriet och professor i psykolingvistik.
Humanistlaboratoriet står i dagsläget värd för en lång rad projekt där man försöker förstå och kvantifiera den subjektiva mänskliga erfarenheten och de kognitiva processer som ligger till grunden för dessa på olika sätt för att sedan identifiera praktiska applikationer av denna kunskap. Bland annat studeras konkreta fenomen som hur människor reagerar på reklam och till mer abstrakta frågeställningar om hur vi förstår och använder språket och relationen mellan språk och tanke.
– Ett pågående och omfattande forskningsprojekt som studerar våra läs- och skrivprocesser för samman allt från logopeder och språkvetare till psykologer och kognitionsforskare. Andra projekt arbetar tillsammans med analfabeter för att studera språk och migration med förhoppningen om att hitta nya vägar i pedagogiken som underlättar och påskyndar nyanlända svenskars språkinlärning, berättar Marianne Gullberg.
Trots att man tampas med sinande lektionstimmar och går ett ovisst arbetsliv till mötes är Lundahumanisterna vid gott mod, tillsynes övertygade om humanioras fortsatta roll i att orientera oss
i våra mångdimensionella relationer till varandra, oss själva och tillvaron i största allmänhet. Och med tanke på universitetets nysatsningar på humaniora och dess framtid verkar det som att Platon och Shakespeare är väl värda sin möda, även i en samtid där de tekniska innovationerna och vetenskapliga avlöser varandra.
