”Det analoga levererar när det digitala havererar.” Studentlivskrönikör Eric Sarkar Nilsson skriver om sina veckor utan kreditkort.
Det sägs att man inte uppriktigt saknar något förrän det är borta. Många kan känna igen sig i det. Men det finns föremål som människosläktet blivit ofrånkomligt beroende av, men vi märker inte det för att det upptar så lite tankekraft. Det kan vara allt från stabila sömnrutiner till favoritstrumporna som försvann i tvätten. I mitt fall kreditkortet.
När jag blev tvungen att klippa mitt gamla kreditkort visste jag inte att jag skulle dras in i en två veckor långt väntan av det svenska postsystemet tills att jag skulle få mitt nya. Under dessa veckor skulle jag bli tvungen att skapa en mental karta över vilka butiker som inte tar kontanter och stirra trånande mot brevinkastet som en hund som väntar på sin matte. Frasen “Kan du betala för mig nu, så swishar jag dig sen?” har sagts så frekvent att både jag och mina vänner kommer ha den sittandes i bakhuvudet tills dagen vi dör.
Trots allt är jag inte arg på posten. Det som däremot förvånar är hur paralyserad som människa (och som fattig student) jag blev utan en liten plastbit. Två veckor är inte ens en speciellt lång tid. När överlät jag mitt liv till att rotera kring ett kort?
Många studenter i dag äger ingen plånbok. De har en korthållare eller ett litet fack i mobilskalet. Allt fler butiker har slutat ta emot sedlar. Vi som inte är några mattesnillen och har jobbat på nation vet med oss att det är mycket lättare att skriva in en siffra på en kortläsare än att använda komplicerade ekvationer för att räkna ut hur många Astrid gästen ska ha tillbaka på sin Greta.
Det är inte bara här i Nordeuropa som folk tycker så. 2016 avskaffade den Indiska regeringen 500 och 1000 rubisedlarna över en natt. Detta i syfte att motverka den svarta marknaden. Beslutet har kritiserats på många håll för att ha lamslagit landsbygdens ekonomi och tvingar fram en digitalisering som Indien inte är redo för. Men här i Sverige är vi kanske mer redo. Bör vi följa initiativet och sakta fasa ut våra sedlar?
Kanske vore det bra och visar på att vi kommer närmare och närmare ett papperslöst samhälle (trots att sedlar egentligen inte är gjorda av papper, utan av bomull). Innan jag klippte mitt kort hade jag hållit med om det. Paranoian som uppstod kring millenniebuggen kanske satt på sin plats. Fram tills det att Skynet tagit över och vi lever i en cybervärld skadar det inte att ha en spargris med fysiska pengar hemma ett tag till. För det analoga levererar när det digitala havererar.
