Hur kan man utforska livets begynnelse med hjälp av scenkonst? I Potatopotatos nya föreställning Rosemarys Babyshower filosoferar Paulina Göth och Jenny M Jensen om att bära och föda barn.
Vad händer under en graviditet? Scenkonstkollektivet Potatopotatos nya föreställning Rosemarys Babyshower utforskar den existentiella aspekten i att bära och föda barn. Ursprunget till föreställningen ligger i en gemensam vilja hos scenkonstnärerna Paulina Göth och Jenny M Jensen att göra ett nytt scenkonstverk ihop med en mer abstrakt form.
– När vi pratade om formen så kom vi båda fram till att det mest abstrakta vi har varit med om är att vara gravida och föda barn, berättar Paulina Göth.
Paulina Göth berättar att både hon och Jenny M Jensen saknade en mer filosofisk aspekt under deras graviditeter. Man kan läsa allt om hur fostret växer, om vad man ska äta och var man kan gå på gravidyoga, men just känslan kring att vara gravid och att dela sin kropp med någon annan, den aspekten var svår att hitta.
Föreställningen utforskar denna känsla. Det är ett scenkonstverk som har vuxit fram med hjälp av kollektiva metoder, där man har utgått från ett tema som berör och sedan grundligt läst på om ämnet. Konstnärerna har sedan arbetat fram ett manus gemensamt, som skrivs ned först bara några dagar innan föreställningens premiär. I stället för att utgå från ett färdigt manus, har man låtit föreställningen växa fram dynamiskt.
Rosemarys Babyshower riktar sig till alla, och utgår från en gemensam erfarenhet – alla har vi blivit födda.
– Det man kan hoppas är att publiken ska gå ut från föreställningen med känslan att “wow, jag har delat kropp med en annan människa. Om det är möjligt, vad är inte möjligt då?”, säger Paulina Göth.
