Genrepet av Cirkus Obsoleto bjöd på lekfullhet och kreativitet i autentisk cirkusmiljö utan vilda djur, men med en ensemble av vilda karnevalister.
I det färgsprakande cirkustältet ligger ett svagt töcken av rök och sorlet från publiken är nästintill öronbedövande. Folk är på gott humör, trots den intensiva värmen.
Manegens golv är klätt i sågspån (som enligt cirkusens sektionschef är hämtade ”någonstans på LTH”). Bakom mig, ett par meter upp i luften, sitter ljus- och ljudteknikerna och svalkas av en liten fläkt.
Cirkusdirektören stiger fram ur ridån och möter haglande applåder. Orkesterns instrument dränker tyvärr den något lågt inställda mikrofonen och ibland är det svårt att uppfatta vad han säger. Men cirkusstämningen är kittlande och barndomsminnen växer fram, ända till artisterna presenteras och stormar in på scen. Till tonerna av Gladiatorernas intåg (den klassiska cirkusmelodin som går ungefär såhär: da-da-da-dadadadada-da-da-daaa-da) gör artisterna entré och de är långt ifrån vad man vanligtvis associerar med en traditionell cirkus. Det påhittade ordet ”imaginal” gör sig påmint – gränsen mellan verklighet och illusion tänjs på ett kreativt och lekfullt sätt.
Cirkus Obsoleto är en parodisk cirkus i rasande högt tempo. Nöjets syfte är tydligt: det ska vara kul. Och kul är det. Publiken kiknar stundvis av skratt och applåderna duggar tätt, särskilt under uppvisningen av ”isdansk”. På låtsasdanska skriker två dansare på varandra samtidigt som de koreograferat dansar på en hög av isbitar.
Det märks att Lundakarnevalens cirkus 2018 har försökt att gå från förra karnevalens semiproffisionella cirkusambitioner, till en rolig och lättsam föreställning – allt krut läggs på att tänja på publikens smilband. Och många chanser till det ges. Under loppet av 45 minuter pressas ett tiotal framträdanden in och ibland är det svårt att hänga med. Det längsta numret står trollkonstnären Charlie af von Greger för som ”bjuder på konster av trollkaraktär”. Det kortaste: Rigatoni Duschdraperi, som under loppet av ett par sekunder äntrar scenen men försvinner därifrån lika fort.
Jag hade gärna sett att akterna var något färre och lite längre. Detta symboliseras väl när världsrekordet för ballongsittning ska bräckas av Kal Song Ballong. Han ska sitta sönder så många ballonger som möjligt under 30 sekunder, vilket enligt mig ramar in helhetsintrycket av Cirkus Obsoleto. Det är kul och finurligt i rapp takt.
Cirkusens
… bästa nummer: Trollkonstnären Charlie af von Greger
… märkligaste djurnummer: Sälarna som sjunger Som en gummiboll av M. A. Numminen.
… högsta publikskratt: Mästarna i ”Isdansk” som ackompanjeras av orkesterns version av Beethovens Für Elise
… största nervkittling: Sheriffen som med pil och båge siktar ut över publikens förtjusta, men panikslagna, ansiktsuttryck.
Foto: Daniel Kodipelli och Poiesh Soudagar
