Ulf Alfredson är med sina 94 år förmodligen Lunds äldsta karnevalsfantast. Han har tagit minst lika många titlar inom studentlivet som i sitt yrkesliv, vilket han pensionerade sig från ifjol. I år firar han imaginalt nog sin nittonde karneval.
Ulf Alfredson och jag har stämt möte på Café Athen i AF-borgen. Han anländer genom de stora portarna med ett stort fotoalbum under ena armen och en cykelhjälm under den andra. Han vankar ivrigt fram till mig och inleder med en artighetsfras och en invit till en ”bit mat”. Stereotypen av en femtiotalsgentleman lever i allra högsta grad kvar i Ulf. Under våra tre möten får jag dörrar öppnade och kappor hängda på mina axlar, i regel med en kutym jag bara upplevt via svartvita filmer.
Han är auktoritativ och strukturerad, men mycket vänlig och hans brinnande engagemang blir tydligt så fort vi börjat prata. Mellan mattuggor och gamla vitsar berättar han med stor nostalgi om sin student- och karnevalstid. Han nämner namn efter namn på gamla kamrater och kända personligheter han spexat och sjungit med, men avslutar ofta meningarna med att de inte längre finns med honom i livet.
– Jag är så road av allt som är roligt, speciellt av det roliga i studentvärlden. Man är ju en gammal stöt och en gammal karnevalist och jag ser verkligen fram emot karnevalen, om jag får chansen att vara med. Ja, om jag får vara kvar på jorden det vill säga, säger Ulf med ett allvarligt leende och pekar upp mot himlen.
Ulfs resa mot karnevalslivet inleddes under ett brinnande världskrig, år 1943. Alla pojkarna fick ta studenten tidigare än flickorna för att ingå militärtjänst. Kriget stod till grund för många studenters studieuppbrott och han tillbringade sina första år efter realskolan med att parera mellan universitet och militär. Reservofficer blev hans slutliga titel och i parader tillsammans med sitt förband stod han i takluckan på stridsvagnarna och gjorde honnör inför stora, jublande publikmassor. Detta blev startskottet för många parader framöver, dock med betydligt muntrare och mer karnevalistiska uppsåt.
– Under min första karneval 1946 var jag hovmästare på Café Alma Mater, som är döpt efter bildningens moder. Karnevalen hade som återuppstått från det döda, då det hade varit krig, säger han.
Ulf sjöng och spexade mycket, så det föll sig naturligt att han blev handplockad till olika uppgifter. En av dem var att gå i karnevalståget. Därifrån har han vad han beskriver som ett av sina festligaste minnen.
– Jag blev ombedd att välja ut den jävligaste studentsångtexten jag visste. Jag valde en sång där vi i finalen upprepade ”om Hildur våra liv begär”, gång på gång. Hildur är nämligen krigsgudinnan och detta var efter krigstid, så på vart hundrade Hildur fick vi en öl som vi skulle dricka upp. Det blev rätt många, skrattar Ulf.
Man har gjort cirkusen lite för fin. Förra karnevalen var de rena proffs.
Resan gick så småningom från reservofficer till betydligt fler poster inom studentlivet. Han har titulerat sig som kurator på Lunds nation, ordförande i Kuratorskollegiet och huvudrollsinnehavare i lundaspexet Skandalen i Bengalen. Efter examen i juridik tog Ulf titeln som tingsnotarie. Detta blev senare till domare och till sist advokat, som Ulf vid 93 års ålder pensionerade sig från. Han visar med glädje upp bilder ur fotoalbumet han burit med sig. I det åldrade albumet kan man blad för blad observera en studenttid som trots de runda 80 åren som gått, verkar ha varit på prick likt dagens. Sittningarna i AF-borgens stora sal tycks ha fyllts med lika förväntansfulla studenter då som nu. Med Ulf framför mig pekandes på ett foto där han poserar med en ung kvinna, kan jag inte hjälpa att lägga märke till att hans utstyrsel under intervjun är identiskt lik den på bilden.
– Allt skedde i AF-borgen under min tid. Vi var drygt 3000 studenter i hela Lund och det var här vi träffades. Det var kärnan, säger han.
Ulf tog sin universitetsexamen 1951. Han fortsatte dock sin studentikosa livsstil och var med och bildade Uardaakademin 1958, vars syfte är att ”verka för den lundensiska spextraditionens bevarande i kombination med nyskapande produktivitet”, men även att under karnevalen utse dess bästa nöje och dito karnevalist. Ulfs karnevalsintresse, både under och efter studenttider, är uppenbart. Vi glider ständigt in på gamla karnevalsberättelser och historierna är många och detaljrika. Han berättar om det roligaste nöjet han upplevt, vilket han utser till ett cirkusnummer under hans tidiga karnevalsår.
– Man hade plockat ut den spädaste studenten i hela kåren. Han var för svag för att gå in själv, så de fick släpa honom in i manegen. Han skulle slå sitt eget världsrekord i tyngdlyftning, men när de la honom i parterr för att höja vikten från ett frimärke till en sockerbit, så misslyckades han, skrattar Ulf.
Han beskriver detta som sann karnevalsfantasi, men även som den största skillnaden då från nu.
– Karnevalen har kvar sin anda i sina parodier, men man har gjort cirkusen lite för fin. Förra karnevalen var de rena proffs. Men för min del är cirkusen karnevalens själ och nu är folk kanske för duktiga. Det är inte meningen. Det skall vara parodi, säger Ulf.
Vi talar även om gamla skrällar och tabbar i karnevalshistorien, så som Hitler-kostymen i karnevalståget 1934 och en kilometer lång karnevalstågsmiss som skapade rubriker i slutet av 1900-talet. Till sist möts jag av en finurlig blick och ett stort skratt, när jag ber honom att dela med sig av sitt finaste karnevalsminne.
– Jag kommer ihåg när jag satt och kysste en flicka i bilen på Clemenstorget under en karneval. Ulf pausar och skrattar vidare. Men nä, det blev inget av det, konstaterar han.
Ulf Alfredson vill ge som råd till framtida karnevalister att följa traditionerna. Som en av de få bestående representanterna av de gamla karnevalstraditionerna känner han en stor stolthet, men även ett ansvar att agera fanbärare åt de gamla minnena.
– Mitt i allt studieallvar är det viktig att ha något roligt. Karnevalens existensberättigande ligger just i att roa sig själv och att roa andra. Inte minst är det sistnämnda viktigt, som i livet i stort, säger Ulf.
Ulf Alfredson
Ålder: 94 år
Gör: Nyligen pensionerad jurist
Aktuell med: Upplever sin nittonde Lundakarneval
