Studenterna som övergett staden

Studenterna som övergett staden

- in Reportage
Kommentarer inaktiverade för Studenterna som övergett staden
Foto: Christina Zhou

Lundagård har träffat studenter som gör något som är ovanligt i dag: bor på landet. De som gett sig av berättar om ett helt annat liv än det som är möjligt i centrala Lund. 

Foto: Christina Zhou 

 

Ett ensamt hus

Det är sen april. Vi befinner oss åtta mil utanför Lund när maskinteknikstudenten Oskar Lennartson hämtar oss vid busshållplatsen.

– Nu kör vi ut mitt i ingenstans, säger han med huvudet framlutat och blicken på vägen. Han svänger in på en grusväg. Samtalet får avbrytas. Det dåliga vägunderlaget gör det svårt att höra vad den andra säger. Han kör snabbt i svängarna och barren flyger runt fönstren. Vi får inga mötande bilar, som tur är. Efter några kilometer kommer vi fram till ett rött hus utan grannar, med skogen som en mörk cirkel runt gårdsplanen. De tidiga valborgsgästerna sitter vid ett bord i trädgården.

– Det var ju en chansning när vi köpte huset att folk skulle vilja vara här och umgås med oss trots att vi skaffade ett ställe som låg mitt ute i ingenstans, säger Oskar.

Ingen el, inget kranvatten. Oskar och Axels hus saknar bekvämligheter.

Runt hörnet står ett gäng och beskådar renoveringsarbetet i ladan. Några andra pumpar vatten ur gårdsbrunnen med varierande framgång. Det är en glad stämning, festligheterna hänger i luften. Vi går gårdsvarvet.

– Här är vårt lilla trädgårdsland som vi har gjort. Än så länge har vi lite bärbuskar men vi ska sätta potatis, morötter och lök. Odling är vi väldigt gröna på, skrattar Oskar.

Ingen el, inget vatten i kranarna, ingen toalett, ingen dusch. Det var förutsättningarna när Oskar köpte huset sommaren 2017. Sedan i höstas äger han och ungdomsvännen Axel Tullgren huset. De hade pratat i flera år om att ”skapa sig en fast punkt” mellan resor och uppbrott, och när Oskar väl hittade ett ställe som levde upp till deras krav gällde det att slå till.

– Jag tänkte att det har aldrig varit bra timing, men när detta dök upp som en bra möjlighet så ringde jag Axel som var i Afrika, och sa att när du kommer hem, och om du vill vara med, så får du köpa in dig, säger Oskar.

Sagt och gjort, nu är de gårdsägare tillsammans. Tack vare att huset är dåligt utrustat och ligger en bit från bebyggelsen var fastigheten svårsåld, och de fick köpa den billigt. I nuläget får vännerna tillräckligt med el från en mindre solpanel till lite kvällsbelysning och att ladda telefonerna. Vattnet hämtar de i hinkar ur brunnen.

– Det minimalistiska triggade oss, att det inte fanns någonting, att man får göra allting själv. Vi ville kunna odla, få hit våra vänner och ha en plats som var vår. Så då hamnade vi här, säger Oskar.

 

Varför inte fler?

Det tycks inte bara vara Oskar bland lundastudenterna som är nyfiken på odling. När Holma folkhögskola skulle hålla en öppen kurs i ekologisk odling i Lund fick de byta till en större lokal för att alla skulle få plats — Facebook-evenemanget hade fler än 700 intresserade besökare. Torna-nationerna och Västgöta nation organiserade flera sticklingsbytardagar under 2017 för odlingsintresserade medlemmar och Wermlands nation hade nyligen en workshop i trädgårdsskötsel och matkonservering. Men någon ny grön våg likt den på 70-talet där unga familjer flyttade ut på landet för att odla är det dock inte frågan om, enligt Thomas Niedomysl, docent vid institutionen för kulturgeografi.

– I vissa regioner där man har ett väldigt högt tryck på bostadsmarknaden kan man tänka sig att även yngre människor som traditionellt inte utflyttar från de centrala delarna ser det som en möjlighet. Men att det skulle vara en omfattande trend, det kan jag inte se, säger Thomas Niedomysl.

Numera kan man få ett hus på landet till samma pris som en etta i en tätort. Hur kommer det sig att unga ändå väljer att stanna i staden? 

– Vill man ha ett hus när man är 20? Unga vill ha hyfsat nära till jobbet, och man kanske inte vill hålla på att klippa gräsmattor och så vidare. Jag tror helt enkelt inte riktigt att det finns på kartan att skaffa sig en villa med stor tomt när man är ung, säger han.

Oskar och Axel är två uppenbara undantag. Eftersom deras hus har få bekvämligheter ligger deras fasta kostnader på en tusenlapp i månaden att dela på två.  Med så låga driftskostnader öppnas alternativ upp till det traditionella arbetslivet. De planerar båda att jobba mindre i framtiden.

– Det är ju omöjligt att köpa en bostad för fyra-fem miljoner och sen inte jobba 100-150 procent om man inte är väldigt, väldigt lyckligt lottad, säger Oskar, och fortsätter:

– För oss är det nog ideologiskt också, just den här grejen att vi inte vill ha höga kostnader och behöva vara begränsade till att jobba hur mycket som helst. Man vill kanske att CSN ska räcka till mer än hyra, mat och ett par öl på helgen, säger han.

Oskar Lennartsson har lärt sig snickra sedan han blev husägare.

Thomas Niedomysl framhåller att det framförallt är arbetstillfällenas koncentration som gör att unga håller sig till storstäderna när de är klara med sin utbildning. Jobben gör att personer i arbetsför ålder stannar i städerna och därför fastnar urbaniserade länder i bostads- och infrastruktursmönster som gör att större utflyttningar från städerna inte sker.

– Men sen kan man ju tänka sig att om folk väljer att jobba mindre så öppnas möjligheterna upp för ett annat bosättningsmönster. Då har man tid att pendla längre till jobbet, menar han.

För att få ihop det praktiska hyr Oskar även en lägenhet i Lund tillsammans med sin syster, men han känner sig lätt instängd av att vara i en lägenhet.

– Det är ju två helt olika liv. I Lund gör man allting väldigt effektivt, sen ligger man på tevesoffan i tre timmar i stället. Här får var enskild sak mer fokus, säger Oskar.

Intervjun får avbrytas. Oskar lyssnar uppmärksamt till samtalet några meter bort. Någon av besökarna har tydligen kört vilse på vägen och behöver vägbeskrivning.

– Det är alltid ett helsike när folk ska ta sig hit, säger han och reser sig upp för att hjälpa till.

 

Mobilfri zon

Både Axel och Oskar talar om en annan närvaro när de är i sitt hus jämfört med när de är i en lägenhet. De tillbringar den mesta tiden med att renovera huset, som är i behov av en hel del underhåll. Telefonen glöms bort och kollas först på på kvällen. De arbetar med konkreta saker med händerna, bygger och odlar, umgås och fokuserar. När vänner kommer på besök har de lugnet att helt och hållet rikta sin uppmärksamhet mot dem och inte mot mobilerna eftersom det knappt finns något internet.

– Det är många i dag som börjat fundera på att de är uppkopplade för mycket och känner stress över det. Jag  känner att man är mer avslappnad och kan bara vara när man kommer ut hit, säger Axel.

Att bli husägare är en omöjlighet för lejonparten av de unga som bor i staden. Mellan 2006 till 2016 har priserna för bostadsrätter stigit med cirka 80 procent i Lund, att jämföra med konsumentprisindex som under samma period endast steg 11 procent. Priserna har stigit på ett liknande sätt i Skåne i stort, men bostadspriserna låg samtidigt på en högre nivå i Lund från början jämfört med de mindre orterna runt omkring. Även hyrorna i Lund har gått upp mer än inflationen, liksom i många andra städer i landet.
Genom att flytta en bit utanför tätorten sjunker samtidigt priserna rejält för den som är beredd att pendla. Oskar och Axel betalade knappt en halv miljon för ett hus med en hektar mark, en summa som inte på långa vägar hade räckt till en etta i Lund. Samtidigt kan det vara svårt att förstå varför två unga killar är intresserade av att bo utan grannar, flera mil från närmsta stad. Varför kunde de inte bo i Lund som alla andra?

– Jag gillar att vara ute och det handlar nog mindre om Lund och mer om städer generellt. Jag kan inte gå ut genom dörren och knata ner och ta en kaffe på stan, men å andra sidan kan jag sätta på en kanna kaffe och gå ut och lyssna på fåglarna. Det är väl en fråga om vad man mår bra av, säger Oskar.

Erik Nelson Sherman flyttade ut på landsbygden för två år sedan.

I en annan del av Skåne bor Erik Nelson Sherman, student i miljövetenskap, i ett kollektiv med studenter och yrkesarbetande. Han sitter och äter flingor i köket när vi kommer fram till huset och lutar cyklarna mot dess gula fasad. ”Välkommen till Knästorp” står det på dörren, och i lite mindre text: ”Inget knas”. Huset är omgärdat av upplöjda åkrar och en större bilväg. Vi befinner oss drygt en halvmil från Lunds stadskärna.

– Jag cyklar i stort sett sju kilometer varje morgon till Ekologihuset och det känns nyttigt att få börja sin dag med att cykla en halvtimme i uppförsbacke, skrattar han.

 

Plats för projekt

Trädgården är belamrad med färdigställda och hastigt övergivna projekt, vilka Erik energiskt berättar om. Ett tiotal odlingsbäddar trängs med prylar som kollektivet ska använda till sin planerade byfestival. På en tunna ligger kött och torkar, och runt hörnet blockerar en spiralformad örtträdgård vägen. Trots att huset är beläget nära Lund känns trånga studentbostäder väldigt avlägset.

– Periodvis har jag väl kanske önskat att jag bara kunde kliva ut ur huset och vara i stan, men  avståndet är något jag har lärt mig att uppskatta. Man ser domkyrkotornet och Ideon som sticker upp därborta, lite som Lunds skyline, säger Erik och pekar över fälten.

– På kvällarna när jag kommer tillbaka till mitt andra liv, mitt hemmaliv, så kan jag blicka utifrån på Lund där jag är om dagarna. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men det är någonting som känns avslappnande och tryggt i det, säger han.

Innan flytten till Knästorp fick han likt många andra studenter flytta runt mellan tillfälliga boenden. Kämnärs, Delphi och inneboende hos en kompis blev lösningen innan han upptäckte Knästorp. På ett besök i kollektivet blev han uppslukad av den sociala samvaron. Han ville flytta dit, och tyckte inte att det var ett problem att huset var beläget på landsbygden, trots att han aldrig hade bott på landet tidigare.

– När jag flyttade hit var jag väldigt nyfiken på att prova att bo på landet, men det var främst det sociala som lockade. Nu när jag har bott här ett tag känner jag dock att jag troligtvis kommer vilja fortsätta bo på något liknande sätt i framtiden och inte mitt i en stad, säger Erik.

Uppvuxen i staden för att sedan flytta ut på landet är inte riktigt den visa som man är van vid att höra. Den avbefolkade glesbygden har fått både Centern och Vänstern att presentera förslag på avskrivna studielån för den som kan tänka sig att bosätta sig i vissa glesorter, för att inte mindre orter ska förlora all utbildad kompetens. För Erik behövdes det dock inga ekonomiska morötter för att söka sig ut från staden.

– För mig är det sociala det allra viktigaste. Under tiden jag bott här så har det här stället utvecklats väldigt mycket. När jag flyttade hit så hade vi nästan ingen kontakt mellan oss och våra grannar, och bara nu lite mer än det senaste halvåret eller så, så har det hänt så himla mycket i relationen.

Innan Erik Nelson Sherman flyttade till Knästorp bodde han bland annat på Delphi Kämnärs.

Han beskriver en nästan idyllisk samvaro med de andra byinvånarna. En tävling i vem som kan odla den största pumpan och en granne som plötsligt knackar på och vill ge bort ägg när hönorna lagt oväntat många, är saker som ”bara händer”. Bertil, den 76-åriga ensamstående grannen, är numera en återkommande gäst på grillkvällarna.

– Jag får så mycket energi när jag är här och då blir livet roligt och spännande. Jag drog mig ur min utbytestermin i Ecuador förra hösten för att jag inte ville lämna detta. Så jag stannade kvar och hade typ ett av de bästa halvåren i mitt liv här och är extremt nöjd att jag inte åkte till Ecuador, skrattar Erik.

About the author

Filippa Werner Sellbjer
Filippa Werner Sellbjer är reporter på Lundagård och var studentkrönikör från hösten 2016 till vintern 2017.

Related Posts

Facebook Comments

You may also like

Ge mig nåt som tar mig någonstans

Många unga flyttar till tätorter efter examen. Men bor de främst där för att de vill, eller i brist på alternativ?