Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Marcus Björk skriver om att universiteten som en plats där olika teorier, idéer och perspektiv kan diskuteras fritt i dag är hotad.
Vad är det som särskiljer universitetet från grund- och gymnasieskolan? Är det forskningen och nivån på undervisningen? Det skulle nog de flesta svara och det ligger en del i det. Jag tror dock att den verkliga skillnaden ligger i friheten som finns på universiteten. En frihet som i dag är hotad.
Det finns betydligt fler studenter än professorer vid valfritt universitet och merparten av studenterna läser inte längre utbildningar än tre år. Vad är då skillnaden för dessa studenter mellan att plugga på universitetet jämfört med på grund- och gymnasieskola?
Jo, medan grund- och gymnasieskola endast lär ut grundläggande kunskaper så har universiteten därtill en roll i att vidga studenternas vyer. Detta uppnås genom att utsätta studenterna för ett brett spektrum av förklaringsmodeller och idéer som studenten tränas i att bedöma kritiskt. Den enskilda studenten kan uppleva att vissa av idéerna är rimliga, obehagliga eller till och med skrämmande att möta.
Universiteten blir på så sätt ett virrvarr av olika teoribildningar, idéer och perspektiv. Det är detta virrvarr som utgör själva essensen i begreppet universitet och det som är framgångsreceptet. Utan virrvarret så reduceras den högre utbildningen till att endast bli en fortsättning på gymnasieskolan, där studenterna skall tänka rätt, men inte alltid fritt. Men när har intellektuell konformism någonsin lett till framsteg?
Idén om ett fritt universitetet är dock hårt ansatt. Aktivistiska studenter driver kampanjer för att tysta personal och studenter som hyser andra uppfattningar än de själva. Vid Lunds universitet har vi det senaste året fått uppleva fallen Erik Ringmar och Germund Hesslow, där studenter på grundnivå gått till angrepp mot en lektor och en professor för att de inte bekräftade deras världsbild. Båda fallen har väckt internationell uppmärksamhet.
Det verkar råda en uppfattning bland vissa studenter om att det är en demokratiskt angelägenhet att bestämma vad som får diskuteras vid universiteten och hur. Detta är en grav missuppfattning av universitetens syfte. Universiteten är inte ett samhälle i miniformat som skall styras av samma politiska principer som samhället i övrigt utan bör istället vara en självständig, självreglerande och helst självfinansierad sfär, där andra principer och regler gäller. Den platsen där idéer debatteras fritt utan krav på att de skall tystas. Gör heller inte misstaget att tro att dessa aktivister till studenter som driver kampanjer gör det för demokratins eller jämställdhetens skull. De driver det för sina personliga värderingars skull – oftast radikala socialistiska sådana. Värderingar som verkar kräva intellektuell konformism.
